av Katja Raetz // Artikel i Offensiv
Den 25 november är den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. I år, med de facto-demonstrationsförbud, anordnar Rättvisepartiet Socialisterna tillsammans med andra en digital demonstration för att synliggöra våldet mot kvinnor i pandemitider. Klicka HÄR för att vara med kl 18.00!
I och med pandemin har risken att utsättas för våld ökat när fler arbetar hemifrån, både genom att isoleras hemma med gärningsmannen och rent fysiskt tillbringa mer tid tillsammans, men också genom att hemarbetande eller permitterade kvinnor förlorar sitt sociala umgänge med kollegor. Det gör det också betydligt svårare för de våldsutsatta att söka hjälp.
I mars i år publicerade brottsförebyggande rådet, BRÅ, en sammanställning som visade att brottsanmälningar i sin helhet hade minskat under mars månad med tre procent, medan anmälningar om misshandel mot vuxna kvinnor inom parrelationer hade ökat med 61 procent. Samtalen från barn till BRIS har under våren ökat med 20 procent där merparten handlar om våld och bråk i familjen.
Isoleringen under pandemin har förvärrat situationen för många kvinnor, men är inte orsaken. Studier som Slagen dam från 2001 och befolkningsundersökningen Våld och hälsa från 2017 visar att nästan hälften av alla kvinnor någon gång efter sin 18-årsdag har utsatts för våld eller sexuella övergrepp, inklusive sexuella trakasserier.
En studie från BRÅ från 2012 visade att en fjärdedel av alla kvinnor någon gång under sitt liv utsätts för våld i en nära relation.
Våldet kan ha olika uttryck. Det kan vara fysiskt våld, där dödligt våld mot kvinnor är dess grövsta uttryck. Sexuellt våld såsom ovälkomna beröringar, sexuella trakasserier eller våldtäkt. Det kan också vara psykiskt våld som att isoleras från sina vänner eller att utsättas för hot och förnedring. Det kan även vara våld och hot om våld mot barn eller husdjur.
Inte minst kan våld mot kvinnor innefatta ekonomiskt våld där kvinnan förlorar tillgången till pengar/ekonomin och får leva på det hon får tilldelat.
Alla de formerna kan finnas på en och samma gång i olika utsträckning så att de utsatta pendlar mellan olika former av förtryck.
Mäns våld mot kvinnor är en del av det strukturella kvinnoförtrycket som också inbegriper ojämlika löner med en genussegregerad arbetsmarknad, könsnormer, kvinnors högre andel av det obetalda hushållsarbetet och en manlig dominans i maktpositioner.
Våldet mot kvinnor handlar om kontrollen över kvinnan och kvinnans kropp, och både utnyttjar det existerande kvinnoförtrycket och cementerar det. Det kapitalistiska systemet bygger på att upprätthålla ojämlikheten.
Förutom våldet inom familjen eller nära relationer visade särskilt metoo-rörelsen också kvinnors utsatthet för sexuella trakasserier i vardagen, särskilt på arbetsplatserna.
Unga och de med osäkra och tillfälliga anställningar visade sig vara särskilt utsatta. Trots detta har ytterst lite hänt, otrygga anställningsformer har snarare ökat och arbetsgivarna pressar på för försämringar i LAS (Lag om anställningsskydd).
När välfärden privatiseras och raseras drabbar det kvinnor särskilt hårt, både som arbetare i välfärden och som de som i större utsträckning behöver kliva in när den inte fungerar.
Kampen för välfärden, för bostäder och för trygga anställningar har en viktig del i att också bekämpa våld mot kvinnor. Rättvisepartiet Socialisterna manar därför till kamp mot våldet mot kvinnor och de strukturella strukturerna som står bakom det, inte bara på den 25 november.
LÄS OCKSÅ ISA:s kvinnobyrås uttalande:
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.