Ukrainas offensiv: Långvarigt och blodigt krig utan ände?

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Ukrainas militära motoffensiv mot den ryska invasionsstyrkan har inletts. Tisdagen den 13 juni uppgavs att sju byar eller mindre städer hade erövrats. Men även de mest krigslystna anhängarna till offensiven gör än så länge försiktiga bedömningar och förutser ett fortsatt långvarigt krig.

Förberedelserna på båda sidor har pågått i över ett halvår. Den ukrainska militären har tränat anfallskrig och understött ett antal drönar- och andra räder inne i Ryssland, medan den ryska militären har fortsatt sina massiva brutala attacker med artilleri, drönare och missiler mot civila och infrastruktur samtidigt med kraftiga förstärkningar av sina försvarslinjer.
Dagarna innan offensiven inleddes sprängdes kraftverksdammen i Kachovka, med förödande konsekvenser för befolkning, djurliv och miljö längs floden Dnepr. Över 40 000 människor har evakuerats. Dammen var en källa till färskvatten till flera städer och till Krim via en kanal, liksom bevattningssystem till jordbruksmark som nu riskerar att bli öken. En tredjedel av Ukrainas lök- och morotsodlingar ligger i regionen. Fiskeindustrin och transportsystemet längs floden har slagits ut.
På kort sikt gynnas de ryska styrkorna av att dammen sprängdes, och de är därför också mest sannolikt förövarna. Ukrainas militär får svårare att ta sig över Dnepr och ryska trupper sägs ha omgrupperats från Chersonregionen till andra fronter. Hur länge effekterna av sprängningen varar är dock oklart.

Den ryska invasionen i Ukraina har fått världsomspännande konsekvenser. Krigets terror och motstånd mot ockupationen står i centrum i Ukraina. I Ryssland finns ett krigsmotstånd under ytan och en växande oro för att kriget ska bli långvarigt och spridas.
Men för de styrande i världens imperialistiska stormakter, i block ledda av USA respektive Kina, är kriget en del av en global maktkamp. Befolkningens villkor är inte deras prioritet, lika lite som i krigen i Syrien, Irak eller Afghanistan. Deras paroller om ”krig för fred” och militära upprustning ökar osäkerheten och risken för upptrappning.
Den ukrainska offensiven har massivt stöd av landets befolkning, men är i hög grad styrd av Nato och USA-imperialismen. ”När Ukrainas efterlängtade motoffensiv äntligen inleds kommer striden att ledas av brigader som inte bara är beväpnade med västerländska vapen, utan också med västerländskt kunnande från månader av utbildning som syftar till att omvandla Ukrainas militär till en modern styrka som är skicklig på Natos mest avancerade krigstaktik”, rapporterar Washington Post och fortsätter:
”Motoffensiven kommer att bli det största testet hittills av den USA-ledda strategin att ge ukrainarna vapen och utbildning för att slåss som en amerikansk armé skulle kunna göra – men på egen hand. Ukrainas försvarsminister Oleksii Reznikov kallade detta för ’nästa nivå’ av säkerhetsstöd, något som han och andra tjänstemän har begärt från sina västliga partner. Storbritannien har gett grundutbildning till tusentals ukrainska rekryter sedan förra sommaren.”

De första dagarnas ukrainska offensiv har skett på fyra frontavsnitt. Det mest väntade är anfall i Zaporizjzjaregionen från staden Tokmak för att fortsätta söderut mot Melitopol och kusten för att skära av de ryska ockupationstrupperna i två delar. Det skulle göra att Ryssland förlorade landvägen till Krim. Fram till tisdagen uppgav Ukraina att de avancerat mellan 300 och 1 500 meter.
Andra fronter som delvis har öppnats är i Luhansk och Donetsk i öster, områden som till stora delar styrts av Ryssland sedan 2014. Här finns också Bachmut, den totalt förstörda stad som intogs av ryska trupper i maj efter månader av blodiga strider som ändat tiotusentals liv. Ukrainas militär säger sig nu vara på väg att omringa staden.
Ett offensivt krig mot väl förberedda försvarsstyrkor ställer höga krav. ”Ryska styrkor i Zaporizhia oblast fortsätter att försvara sig mot ukrainska attacker i enlighet med sund taktisk försvarsdoktrin”, skriver Institute for Study of War i en av sina dagliga rapporter. Vissa rapporter talar om ”avsevärda ukrainska förluster”, men samtidigt betonas det att majoriteten av de förberedda offensiva styrkorna ännu inte har satts in.
De blandade resultaten och den relativt svaga framryckningen hittills säger inte hur det kommer att gå de närmaste veckorna. Det är ingen tvekan om att Ukrainas trupper har en högre moral och är mer motiverade, även om de också hela tiden påverkas av krigets brutalitet och offer.
Vad gäller utrustning har Ryssland övertaget vad gäller stridsflyg, drönare och artilleri, medan Ukraina med Natos understöd har mer precist raketartilleri, nya stridsvagnar och överlägset nattseende.

Kriget är ett resultat av det kapitalistiska systemet, som oundvikligen skapar imperialistisk maktkamp som leder till krig.

I Ryssland pågår samtidigt en maktkamp på hög nivå. Nu verkar Putinregimens tålamod med den privata Wagnergruppens ledare och finansiär Jevgenij Prigozjin börja ta slut. Den militära ledningen har beslutat att de ”frivilliga styrkornas” soldater från den 1 juli ska skriva kontrakt med och ingå i den reguljära armén.
Prigozjins styrkor ledde de ryska anfallen mot Bachmut, och han har upprepade gånger skarpt kritiserat både försvarsminister Shoigu och den militära ledningen, men undvikit att direkt kritisera Putin. Försöken att kväsa Prigozjin visas också av att Tjetjeniens krigsherre Kadyrov, som också kritiserat krigföringen, stöder att Wagnergruppen ska underordnas armén. Prigozjin har än så länge gjort motstånd och sagt att hans trupper inte kommer att skriva något avtal med Shoigu.
Wagnergruppen uppskattas ha 50 000 soldater i Ukraina, varav många före detta fångar. Maktkampen, som är ett uttryck för krisen för Putins krigsäventyr, kan skapa öppningar för motstånd mot kriget.
Zelenskyj och den ukrainska ledningen uppger att målet är att återta 18 procent av landet, alltså hela den del som ockuperas av Ryssland. Det är ett mål som delas av 84 procent av befolkningen (74 procent i östra Ukraina) i en opinionsmätning i maj. Regeringen i Kiev fortsätter också sin intensiva lobby för mer vapen, samt medlemskap i Nato och EU.

För USA-imperialismen har kriget inneburit att Washington återtagit ledningen för de samlade Västmakterna, inklusive Japan och Australien. I veckan genomförs i Tyskland Natos största stridsflygövning någonsin, med 250 plan från 23 länder, inklusive Sverige och Japan. Nya steg har tagits i ett samarbete mellan USA, Japan och Taiwan för övervakning av Kinas militär. USA:s militära stöd till Ukraina, över 50 miljarder dollar, är större än hela Frankrikes årliga militärbudget.
För den kinesiska imperialismen är Ukrainakriget lika viktigt. Kriget är en allvarlig varning från USA gentemot Kina. Xi Jinping försöker framställa sig som fredsmäklare, men står hela tiden stabilt på Rysslands sida.
Det hemliga dokument från Pentagon som avslöjats uppger att Kina kan förbereda militärt stöd till Ryssland. Ett antal kinesiska fordon och drönare uppges redan finnas på plats. Större leveranser har dock inte observerats, och sådana skulle naturligtvis innebära en mycket allvarlig upptrappning.

Socialistiskt Alternativ och vår international ISA står för motstånd mot både Rysslands invasion och mot Nato. Kriget är ett resultat av det kapitalistiska systemet, som oundvikligen skapar imperialistisk maktkamp som leder till krig.
Arbetare och förtryckta världen över måste organisera sig oberoende av dagens styrande. Regeringar, diktatorer, generaler och kapitalister måste utmanas av en demokratisk internationalistisk socialistisk arbetarrörelse.