Uppfriskande antirasism för unga

Malin Falk och Angelica Alkberg tar oss med från rasismens ursprung till dagens fascism.

av Jonas Brännberg // ur veckotidningen Offensiv

Fascistdjävel! Ett svärord bland andra? Eller en bestämd politisk riktning, grundad i den historiska utvecklingen? Det försöker dramatikern Jens Peter Karlsson svara på i ungdomsföreställningen Den avvikande meningen, som nu spelas av Teater Mila. Föreställning lyckas bra att sätta fascismen och Sverigedemokraterna i ett historisk sammanhang, men fascismens kärna lyckas Jens Peter Karlsson, som många andra, inte riktigt fånga.

När Teater Mila fyllde 15 år passade de på att göra en jubileumsföreställning av Den avvikande meningen, som de just nu spelar på skolor i Norr- och Västerbotten.

– Det känns ovant att spela för någon som vill se oss frivilligt, sa skådespelaren Angelica Alkberg och hintade att det inte är alltid lätt att spela skolteater.

Men Angelica och hennes kollega Malin Falk gör verkligen ett bra jobb för att publiken inte ska tappa koncentrationen. Historien går framåt i ett rasande tempo, från franska revolutionen till den 6 dec 2014 när Stefan Lövfen kallade SD för ett fascistiskt parti (för att bara ett år senare ta över stora delar av deras politik).  

Rekvisita och kostym är minimalistisk, likaså skådespeleriet, medan dialogen smattrar på utan egentlig tid för eftertanke. Som förälder till barn i youtube-generationen påminner det mig om klipp som i ett rasande tempo förklarar andra världskriget eller relativitetsteorin på 5-6 minuter. Det är förmodligen ett smart drag.

Som förälder till barn i youtube-generationen påminner det mig om klipp som i ett rasande tempo förklarar andra världskriget eller relativitetsteorin på 5-6 minuter.

Att Karlsson har någon slags socialistisk utgångspunkt sägs rakt ut och det märks till exempel i den tydliga förklaringen av vad kapitalism är. Föreställningens riktigt stora förtjänst är dock i hur den synliggör kopplingen mellan den borgerliga revolutionen (exemplifierat i den franska revolutionen), nationalstatens bildande och den moderna rasismen. Och att den betonar att det även inom politik och historia finns fakta som är obestridliga och inte kan relativiseras. Det finns rätt och fel. 

Tyvärr innehåller även denna föreställning en ren historisk felaktighet – att den ryska oktober-revolutionen 1917 var en ”kupp”. Att detta blivit en ”sanning” i det borgerliga samhällets historiebeskrivning ändrar inte vad som hände. I den enda folkvalda, och mest demokratiska institutionen som fanns i ryssland (och i hela världen) vid denna tidpunkt, Sovjeterna, fanns i oktober en majoritet för att ta makten från jordägare och kapitalister och lägga den i det arbetande folkets händer. Man kan tycka olika om oktober-revolutionen men en kupp var det inte. 

När det gäller analysen av fascismen tycker jag att Karlsson missar en viktig del av kärnan. ”Fascism är nämligen namnet på en specifik politisk ideologi – en samling sammanhängande idéer och värderingar.” sägs i början av föreställningen. Man kan visserligen säga att fascismen är en idé men idén är ytterst konkret – att med våld krossa arbetarrörelsen – den organiserade arbetarklassen. Fascismen har växt och fått stöd av de styrande när samhället skakats av revolt och revolutionär jäsning.

Man kan visserligen säga att fascismen är en idé men idén är ytterst konkret – att med våld krossa arbetarrörelsen – den organiserade arbetarklassen.

Det vill säga det räcker inte med rasism, romantisk vurm för ”nationen” och prata om inre och yttre fiender baserat på etnicitet, religion etc för att bli fascism. Fascismen har som syfte att organisera våldsam kamp för att krossa vänsterpartier, fackföreningar och all oberoende organisering. Det är den huvudsakliga skillnaden mellan till exempel fascistiska NMR och rasistiska Sverigedemokraterna. Om vi idag skulle betrakta Sverigedemokraterna som fascister, så skulle vi i så fall även behöva kalla Moderaterna och Kristdemokraterna fascister, eftersom de politiska skillnaderna idag inte är avgörande. Sverigedemokraterna är förstås ändå ett rasistiskt hot som öppnar för fascism, det finns fascister inom partiet och SD kan utvecklas till ett verkligt fascistiska parti i framtiden. 

Oavsett detta är föreställningen en uppfriskande antirasistisk fläkt i ett unket politiskt klimat, där en stor del av det politiska etablissemanget följer i SD:s fotspår. Den avvikande meningen är kopplad till samtal efteråt, då olika syn på fascism och andra ideologier kan diskuteras. 

Föga förvånande försökte SD stoppa bidrag till Regionteater Väst när de satte upp samma föreställning 2015. Nu tar Teater Mila ett uppehåll med föreställningar men de återkommer till våren. Så elever eller lärare som vill se den – be din skola beställa den!

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!