4 000 demonstrerade i Stockholm mot drakoniska vårdnedskärningar och för mer resurser den 14 december 2019. Nu är situationen än värre – och nya massmobiliseringar krävs.
(Foto: Sebastian Olsson)
I mitten av januari larmade personalen på Kullbergska sjukhus i Katrineholm om att bemanningen på akuten och intermediärmedicinavdelningen på grund av anställningsstopp har blivit ohållbar då det saknas både sjuksköterskor och undersköterskor. Krisen har lett till att chefer har avsagt sig arbetsmiljöansvaret. Svaret från Sörmlands regionråd Lars Lundqvist (KD) är enligt Aftonbladet: ”Vi har dialog”.
Varningar om att samtliga regioner i Sverige går mot stora budgetunderskott kom tidigt under förra året, någonting som framför allt drabbar vården som är den största utgiftsposten, följt av kollektivtrafik.
Trots aviserade besparingar – läs nedskärningar – förväntas regionernas samlade underskott bli 24 miljarder kronor i år, efter fjolårets rekordstora underskott på 15 miljarder kronor. Ändå valde regeringen att avstå från nya satsningar med argumentet att sjukvården är regionernas ansvar.
För både patienter och personal är detta ett hån. Enligt Dagens Nyheter har mer än hälften av akutsjukhusen har försvunnit sedan 1970-talet. Av dagens akutsjukhus saknar var femte akutkirurgi. Vården i Sverige är präglat av en strikt åtstramningspolitik ända sedan mitten av 1990-talet, där en omställning till New public management skedde med just-in-timeproduktion, uppstyckning av vården för att möjliggöra upphandlingar och privatiseringar, budgetdisciplin och detaljstyrning.
Primärvården, i synnerhet vårdcentralerna som ska vara navet i vården, får fler uppgifter utan att motsvarande resurser har tillförts. Covidpandemin visade att vården redan är oerhört sårbar med få marginaler, vilket fastslogs av Coronakommissionen. Det var enbart personalens uppoffringar som säkrade vården under pandemin.
I början av 2023 slog också Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fast att samtliga granskade sjukhus uppvisade stora brister gällande vårdplatser, personalbrist och patientsäkerhet.
Mot bakgrund av detta är de omfattande nedskärningar som nu stundar en väg in i en vårdkris av nya mått. Redan har stora neddragningar på personal annonserats; till exempel ska Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg dra ner 2 000 tjänster.
I Västra Götaland har bland annat även akuten i Lidköping lagts ner, trots massprotester. I samma veva sker en omstrukturering på Skaraborgs sjukhus i Skövde. Nyligen larmade förtroendevalda Fredrik Sörman från Vårdförbundet i P4 om ”en vård man inte kan stå för”, när en sjuksköterska ska kunna ta hand om 13 patienter.
Andra varsel som har lagts är i Region Värmland där det gäller 750 tjänster, i Örebro 600 tjänster. Region Sörmland annonserade i höstas ett varsel på 700 anställda, varav 400 vårdpersonal. De flesta regioner vill klara sig utan uppsägningar, och lediga tjänster fylls inte på med nyanställningar.
En åtgärd som många regioner nu tar till är att fasa ut eller i alla fall starkt begränsa hyrpersonal, i synnerhet sjuksköterskor, men även läkare. Enligt SKR gick kostnaderna för hyrpersonal sammanlagt upp till nära 4,6 miljarder kronor under första halvåret 2023. Både för arbetsmiljön och patientsäkerhet skulle det innebära stora förbättringar om hyrpersonal skulle övergå till fasta anställningar för bättre kontinuitet och bemanning.
Hyrstoppet kommer dock att bidra till en enorm personalbrist och försämrar arbetsmiljön ytterligare. En region som har infört totalt hyrstopp sedan januari i år är Skåne. I Ystad kommer personalen nu att bli tvungen att byta arbetsplats mellan akuten och medicinavdelningar.
Skånes universitetssjukhus har haft stora överbeläggningar under hela hösten som nu hotar att förvärras.
Det är uppenbart att de här åtgärderna inte kommer att locka tillbaka personalen, utan risken är snarare att fler söker sig utanför vården eller i varje fall minskar arbetstiden, vilket i en nedåtgående spiral försämrar arbetsmiljön ytterligare för de som stannar kvar.
Vårdförbundet har till årsskiftet sagt upp huvudöverenskommelsen HÖK 22. I fokus står arbetsmiljön med krav på minskade arbetstider och en lön som överstiger märket. Det kommer att krävas en ny och ihärdig vårdkamp för att bemöta vårdkrisen och trycka tillbaka nedskärningar. I och med avtalsrörelsen finns ett gyllene utgångsläge för att starta en ny rörelse, men frågan är om denna chans kommer att tas.
Med tanke på de ekonomiska förutsättningarna i regionerna kommer det att krävas strejk eller åtminstone strejkvarsel samt massmobiliseringar på gator och torg för att pressa fram eftergifter.
I och med vårdkrisen riskerar privata sjukförsäkringar att ytterligare undergräva den offentliga vården och den etiska grundprincipen att de med störst behov ska prioriteras urholkas allt mer.
Socialistiskt Alternativ står för en behovsstyrd hälso- och sjukvård. Med adekvata löner åt alla och rimliga arbetsvillkor, men även utbildning på arbetstid och möjlighet till delaktighet i planeringen, kan personalen stanna kvar och stängda vårdplatser öppnas.
Det krävs en omfördelning, bort från vinstdriven vård och skattesänkningar för de rika, för verkliga satsningar på välfärden och en vård efter behov. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.