Push: Fastighetsspekulation slår ut hyresgäster

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Nu går filmen Push på SF-biograferna. För mig som är bostadspolitiskt aktiv är det efterlängtat, det har talats om filmen ett bra tag. Tyvärr hade jag bara sällskap med två andra på den visning jag gick på, så det skulle behövas mer pushning för Push. Filmen visas gratis fredagen den 27 september kl 18:30 i Folkets Husby.

Det är ovanligt med en så politisk dokumentärfilm på bio, vilket nog är en anledning till att folk inte strömmar till. Men filmen har redan fyllt sitt syfte: att lyfta den helt centrala men ofta undanskymda frågan om bostäder i den politiska debatten. 
Regissören Fredrik Gertten från WG Film låter oss följa FN:s rapportör för bostadsfrågor Leilani Farha, som med ett brinnande engagemang besöker hyresgäster i storstäder som hennes eget Toronto samt Valparaiso, London, Seoul, Berlin, New York och Uppsala. 
Två teman är superintressanta i Push. Dels all den hyreskamp som pågår runt om i världen och dels hur viktig den del av kapitalismen som fastighetsspekulationen nu utgör är idag. Leilani Farha besöker de så kallade döda kvarteren i London. Det finns massor. Där kan du stå mitt i gatan, för där finns inga bilar. Där bor ingen. Det är främst oljemiljardärer som äger dessa och låter dem stå tomma för att stiga i värde. Precis som konst kan användas i samma syfte, tavlor som inte ens hängs på en vägg någonstans utan bara står i ett kassaskåp.

Samtidigt blir hemlösheten ett allt större problem. Människor med lägre inkomster pressas (pushas) längre och längre ut ur städerna. De som bodde i skyskrapan Greenfell tower, som kläddes i ett mycket vanligt och mycket farligt fasadmaterial och brann upp, erbjuds ersättningslägenheter någonstans i England, alltså inte ens i London. De som överlevde; 71 människor dog i branden.
Farha tar tillsammans med nobelpristagaren Joseph Stiglitz fram diagram som visar på den otroliga klyftan mellan hur lönerna har legat stilla medan boendekostnaderna har skenat. Ett annat diagram visar världens samlade BNP i förhållande till värdet på världens fastigheter, där den senare stapeln är mer än dubbelt så hög.
Vi får träffa Roberto Saviano som förklarar hur maffian använder fastigheter för att tvätta pengar, det här är den vita delen av kapitalismen helt medveten om. Och Stiglitz och Saskia Sassen (professor i sociologi) förklarar hur världens pensionsfonder används för att pressa upp priset på bostäder. 

Och så till den största boven av dem alla, Blackstone, som verkar dyka upp överallt om det så gäller bostäder, ledningen för Trumps företagsråd eller skövlingen av Amazonas. Här i våra förorter känner vi redan Blackstone, koncernen som i Sverige hette D. Carnegie och nu heter Hembla. 
Blackstone köper upp hyresfas­tigheter för låginkomsttagare över hela världen, chockrenoverar (alltså renoverar dåligt, men chockhöjer hyrorna) mellan hyresgäster – när en hyresgäst flyttar ut och innan en ny kommer in. I New York står en hyresgäst inför dilemmat att 90 procent av inkomsten ska gå till hyran.
Sverige är med i filmen. Intressant nog har de största mediekanalerna som skrivit om filmen här hoppat över den biten. Man får se klipp från Uppsala och hur Black­stone tränger ut hyresgäster. Leilani Farha träffar en stadsdirektör från Stockholm och säger att världen ser upp till den tidigare svenska bostadspolitiken (det vill säga allmännyttan), men att det är obegripligt att vi kan släppa in ”monstret” – Blackstone – när vi vet hur det slutar. Vad direktören svarar får ni se i filmen.

En del hyreskamp återfinns. Det är de här bitarna jag hade önskat se mycket mer av. Det framgår att det har varit hyresstrejker (jag tror i New York eller Toronto, lite oklart), och de har varit framgångsrika. I London ockuperas några av de tomma fastigheterna.
När det gäller erfarenheterna av hyreskampen rekommenderas två gräsrotskonferenser för hyresaktiva i Stockholm nästa vecka – se längre ner i artikeln.
Den ”aktivism” som Push följer är just Leilani Farhas arbete. Hon drömmer om ett möte med Black­stones ledning och hon har dem på kroken. Hon lyckas sammanföra stadsledningarna för Barcelona, Berlin, New York och London för att diskutera en politisk strategi, att exempelvis inte sälja mark till multinationella företag. Att köpa tillbaka fastigheter. Hon pläderar i FN för innebörden i att bostaden ska vara en mänsklig rättighet. 

För att rå på ”monstret” räcker det inte med reformer eller regleringar. Inte minst den svenska erfarenheten visar det. Det är som sagt mycket tydligt i filmen hur den aggressiva bostadsmarknaden är en integrerad del av det kapitalistiska systemet. Det går inte heller att isolera bostadsproblematiken från den akuta nödvändigheten av en grön omställning och ett globalt välfärdsbygge. 
Därför anser Rättvisepartiet Socialisterna att en verklig innebörd av allmännyttan är en bostadspolitik som går i bräschen för en politik för allas nytta. För att få kraften att genomföra det behöver hyresgäster och arbetare i miljontals delta aktivt i en samordnad rörelse över landsgränserna med kampmetoder som biter; hyresstrejker, strejker, massdemonstrationer och ockupationer.

---

Stockholm: Två konferenser för hyresaktiva nästa vecka

TENANTS ORGANIZING – PRECARIZATION AND RESISTANCE

Den 26-27 september, Skarpnäcks Kulturhus.
Ur programmet: 
Lärdomar av historisk hyreskamp från Buenos Aires, Italien och New York.
Pågående hyreskamp med talare från Toronto, London, Madrid, Rio de Janeiro och Santiago de Chile.

BOSTADSVRÅLET 2019!

Den 28 september i Folkets Husby och den 29 september i Konsthall C i Hökarängen.
Ur programmet med aktivister och forskare:
• Hyresgästorganisering kring förra sekelskiftet 
• Norra Järva stadsdelsråd har ordet
• Migrant work and the fight for housing (In english) 
• Vad gör bostadsojämlikheten med oss? 
• Renovräkt 
• Hyresvärdars maktspel och hur du tar striden!
• Striden om hyresrätten – offensiv mot Januariavtalet
• Hyresgästföreningen Väst
• Gör motstånd mot ombildning & utförsäljning!  Hökarängen mot ombildning, Rågsved mot ombildning, Bagarmossen mot ombildning och Husby mot ombildning. 

---

Boktips: Renovräkt! Hyresvärdarnas makt(spel) och hur du tar striden

Dominika V Polanska, Åse Richard och Sarah Liz Degerhammar har skrivit denna användbara handbok där de med hjälp av sin forskning kring bostadsfrågor, men inte minst erfarenheterna av aktivism, ger råd om hur hyresgäster kan agera när de ställs inför chockrenoveringar. Dominika och Sarah deltar på båda konferenserna nästa vecka. 
De har identifierat sex övergripande härskartekniker som bostadsbolagen använder sig av: Osynliggörande, Trakasserier, Otillgänglighet, Skuldbeläggning, Förminskande och Härska genom att söndra. Därtill finns tolv underkategorier till exempel hot, särbehandling, eftersatt underhåll med mera.

Genomgående föreslås att hyresgäster går samman och gemensamt tar reda på fakta, lagar och rättigheter, dokumenterar, och organiserar sig för att bli starka som kollektiv och inte låta hyresvärden ställa hyresgäster emot varandra. 
Det finns en ordlista med svåra ord och en lista på organisationer som kan kontaktas. Det är intressant med underlaget som består av intervjuer med 60 hyresgäster som står inför eller har genomgått renovering. Därav alla autentiska citat så som ”Alla började se det som att de hade varsitt problem. Många med korttidskontrakt försvann. De gav upp. Och många med förstahandskontrakt hade förhandlat sig till någonting de tyckte var bra”.

Med i boken finns ett avsnitt om hur kamp lönar sig och där redogörs kort om framgångsrika kamper som har använt bland annat massiv lokalkamp, ockupation och hyresstrejk. Där kan en läsa hur det gick till i Gränby (Uppsala), Pennygången (Göteborg), Hagsätra (Stockholm), Hammarkullen (Göteborg), samt om hyresstrejker historiskt och idag.
Hyresgästföreningen borde se till att boken går ut till alla lokala hyresgästföreningar (LH). Min egen erfarenhet av LH-arbete i Stockholm är att det totalt saknas vägledning för hyreskamp eller vägledning för samordning mellan olika LH:n. De som väljs till en LH-styrelse kanske inte alls har erfarenhet av organisering och hur man ska få med sig fler, utan blir lätt en isolerad grupp. Och det är en mycket vanlig uppfattning att uppgiften är helt och hållet begränsad till sociala insatser och inte att verka för ett förbättrat boende för hyresgästerna.