31 500 miljarder kronor utraderade

2007-08-30 14:21:19




Hur allvarlig är turbulensen på de globala aktiemarknaderna? Kan riksbankernas åtgärder, som när USA sänkte utlåningsräntan, återställa lugnet?

I en kommentar till den amerikanska centralbankens (Fed) ingripande, varnade brittiska Daily Telegraph för att världen går mot ”den allvarligaste finanskrisen sedan de globala aktiepriserna kollapsade 1987”.
Bakom kaoset på aktiemarknaderna ligger vad Washington Post kallade ”en fullt utvecklad kredit- och likviditetskris” orsakad av kollapsen för bostadslånebubblan i USA och särskilt högrisklånen, subprime.
Den stora tillväxten av subprimemarknaden – lån till husköpare som annars inte skulle få kredit – sammanfattar både galenskapen och den okontrollerade parasitismen hos den moderna kapitalismen.
Socialister står för en stark offentligt ägd och kontrollerad bostadssektor som erbjuder ordentliga bostäder med hyror som folk har råd med, istället för dagens brutala bostadsmarknad, som tär på arbetarfamiljer och som inte erbjuder andra möjligheter än livslånga skulder.
Under bostadsbubblans tillväxt de senaste sex åren växte subprimesektorn till ett enormt pyramidspel på över 1 300 miljarder dollar (9 100 miljarder kronor), ungefär en åttondel av alla huslån i USA.
När bubblan brast ifjol stod bankerna och hedgefonderna, som gjort stora vinster under subprimeyran, inför stora förluster. Hedgefonderna är mycket hemlighetsfulla investmentbolag som utövar ett avgörande inflytande på världens finansiella system. De står för omkring en tredjedel av alla aktieaffärer på Wall Street. Med hjälp av finansiellt nyskapande i rekordstor omfattning, har subprimeskulder och annat liknande ”finansskräp” ompaketerats och sålts som ”tillgångar” till banker och hedgefonder runt om i världen, underförstått som ”säkra satsningar”, eftersom lånen är baserade i USA. Resultatet är en finansiell motsvarighet till galna ko-sjukan – med smittade subprime-kreatur spridda över hela den globala matkedjan. Ingen vet var smittan bryter ut nästa gång.
En våg av kollapser för hedgefonder – ungefär en om dagen – har skakat det globala finansiella systemet. Det började när två fonder hos New York-baserade Bear Stearns kollapsade i mitten av juni. Sedan följde kollapser i Australien, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Japan, Nederländerna och Schweiz.
”Det är som popcorn i en kastrull”, sade en chef på en hedgefond i New York. ”Först poppar en eller två, sedan förvandlas det till en kakofoni”. Varje ny fondkollaps eller nedskrivning utlöser ett nytt ryck av panik på aktiemarknaderna, där hedgefonderna står för en stor del av den dagliga handeln. Medan hedgefonderna spelade en marginell roll för tio år sedan är de idag kärnan i det globala finanssystemet. De flesta stora bankerna har sina egna hedgefonder för att få en bit av festen.
Den fulla omfattningen av detta stod klart den 8 augusti i och med nervdallret hos BNP Paribas, den största banken på börsen i Paris, efter subprimeförluster på miljarder euro i tre av bankens hedgefonder. I Tyskland tvingades Merkels regering i slutet av juli lägga ut 4,8 miljarder dollar (33 miljarder kronor) för att lösa ut IKB Deutsche Industriebank, en medelstor bank. Bara tio dagar dessförinnan hade IKB meddelat att man var så gott som helt opåverkad av subprime.

Kreditåtstramning

En ”credit crunch” (ofrivillig kreditåtstramning) eller likviditetskris betyder att banker och andra utlånare ryggar tillbaka inför ”högrisklån” och vägrar att gå med på nya lån. Under de senaste veckorna har storbanker till och med vägrat att låna till varandra på den så kallade interbankmarknaden som smörjer finanssektorns hjul. Detta förklarar centralbankernas massiva injektion av likviditet, ledda av ECB (EU:s centralbank) som de senaste två veckorna pumpat in 204 miljarder euro (1 910 miljarder kronor) på marknaden. Fed i USA, liksom centralbankerna i Japan, Australien och andra regionala marknader, har följt efter med mindre, men ändå avsevärda, injektioner av likviditet. Men hittills har dessa åtgärder i sig misslyckats med att återupprätta stabiliteten på finansmarknaderna.

”Ekonomin skär ihop”

”Folk har tappat tron på krediter, så ekonomin skär ihop”, anmärkte Barton Biggs, hedgefondchef i USA.
Det samlade raset på de stora aktiebörserna sedan krisen bröt ut i juli ligger på över 10 procent, den officiella definitionen av en ”korrigering”. Detta har utraderat otroliga 4 500 miljarder dollar från de globala börserna på fyra veckor (31 500 miljarder kronor – mer än 15 gånger större än Sveriges BNP). Enbart under förra veckan föll Dow Jones index på New York-börsen med nästan 10 procent, medan Tokyos index, Topix, föll med 9,4 procent. Londons index FTSE har rasat med 12,5 procent och tyska DAGS med 9,9 procent. En del mindre ”utvecklingsmarknader” har lidit av större fall – 21 procent i Indonesien och 17 procent i Brasilien. Kinas aktiemarknad, ännu stängd från resten av världen och driven av sin egen bubblas logik, fortsätter att trotsa trenden och steg med 25 procent under samma period.
En del kommentatorer på Wall Street drar paralleller till den ”svarta måndagen” 1987, även om utförsäljningen då skedde mer abrupt; Dow Jones föll med 22 procent under en dag. Ändå har kaoset på marknaderna skakat om kapitalistklassens irrationella självförtroende och dess tro att världen gått in i en ny ”supercykel” av förlängd global tillväxt.
”De säger att en glödlampa lyser starkast just innan den dör”, noterade tidningen San Jose Mercury (den 19 augusti). ”Den 19 juli stängde Dow Jones industriindex på rekordnivån 14 000,41. Men bakom triumfropen hade grunden rämnat.”
Fredagen den 17 augusti sänkte Fed (USA:s centralbank, vars chef heter Ben Bernanke) utlåningsräntan, kostnaden för lån till banker och andra finansbolag. Medan de globala aktiebörserna omedelbart steg, och man tog tillbaka en del av förlusterna från dagarna innan, rasade en debatt om varför Fed kastade en livboj till banker och hedgefonder – arkitekterna bakom subprimekrisen – medan låneräntorna för hårt prövade husägare förblev oförändrade.

Bernanke – en räddare?

Feds drag understryker den nuvarande krisens djup. Bara två dagar innan sade en Fed-tjänsteman att bara en katastrof skulle få Fed att akut sänka räntan. Det finns en växande rädsla för att subprimehärdsmältan kan leda till att banker kollapsar. Många ställer sig frågan: ”Vad vet Bernanke som vi inte vet?”.
En annan, lika allvarlig, risk är att det snabba raset för de uppblåsta priserna på aktier och andra finansiella instrument, men också på fastigheter, och de ökade skulderna kommer att bromsa konsumtionen och trycka in ekonomin i en recession (nedgång).
Detta sades klart av Fed (dess ”Open Markets Committee”) efter fredagens räntesänkning: ”Förhållandena på finansmarknaden har försämrats, och tajtare kreditvillkor och ökad osäkerhet har potentialen att hålla tillbaka ekonomisk tillväxt”.
Det är möjligt att Fed agerade därför att ett stort finansbolag i USA var nära kollaps. En misstänkt är Countrywide Financial, det största bostadslånebolaget i USA, som står för vart sjätte bostadslån. Att subprimesmittan sprids visas av att Countrywide har en låg andel subprimelån och till för bara några veckor sedan ansågs vara en av de ”starkaste spelarna” på USA:s bostadsmarknad. Bolagets aktier föll med 25 procent i förra veckan.
Har då Feds agerande lyckats rädda marknaderna från paniken? I denna fråga finns det ingen brist på pessimister bland finansaktörerna.
”Mitt råd är att inte gripas av panik. Men det kommer att bli svåra veckor för marknaden”, kommenterade en ledande fonddirektör i London City i Independent (den 19 augusti).

Subprimefiasko

Subprimesektorns tillväxt var en nyckelfaktor bakom den bostadsbubbla som orsakades av Feds politik efter IT-kraschen 2000-01, då räntorna sänktes till sin lägsta nivå på 40 år. Störtfloden av billig kredit ledde till manisk utlåning från USA:s finansbolag, som letade efter vinstrika investeringsmöjligheter.
På ett sätt påminde det om hur banker i Väst slog ner på fattiga länder på 1970-talet och tvingade på dem stora lån på enkla villkor, vilket sedan slog tillbaka genom ”tredje världens skuldkris”. När USA:s bostadsbubbla växte kom finansbolagen med galna planer för att lura allt större delar av USA:s befolkning att låna mer pengar. En sådan ploj var ”Ninjalån” till låntagare med ”inget jobb, ingen inkomst och inga tillgångar”.
När bostadsbubblan sprack i slutet av 2006 började huspriserna falla och de som inte klarade lånen blev fler än någonsin. Under 2006 blev över en miljon amerikaner av med sina hem, som togs i beslag. Minst 70 bostadslånebolag har gått i konkurs eller är till salu, med fortsatta spridningseffekter inom finanssektorn.
Även om subprimesektorn i sig är betydande, ökar nu bevisen på att krisen även sprids till ”prima” bostadslån.
De senaste veckorna har det kommit oroande signaler från flera bolag som står för ”jumbolån”, som kallas så för att de överskrider nivån på 417 000 dollar (2,89 miljoner kronor) som gäller för statligt sponsrade bolag som Freddie Mac.

”Made in America”

I den kapitalistiska globaliseringens era med en oöverträffad sammanlänkning av finansmarknaderna, kan dagens kris inte stängas inne i USA. Systemet med ”värdepapperisering” (”securitisation”), där små andelar i subprime och andra högrisklån har paketerats om och sålts till banker och försäkringsbolag runt om i världen i form av komplicerade finansprodukter som CDO-papper (collateralised debt obligations, ett blandat värdepapper, där de olika delarna innebär olika risker) har förvärrat situationen enormt. Den sortens ekonomiska mirakelmediciner var högsta mode bland kapitalistiska ekonomer, som till för bara några veckor sedan hävdade att de skulle sprida – och därför minska – ekonomiska risker.
Sanningen är att spridningen, snarare än att minska risken, har haft en motsatt effekt, vilket vi ser idag. Hedgefonderna har blivit bärare av subprimevirus till varje hörn av världen.
Som International Herald Tribune (den 6 augusti) förklarade: ”Reparationerna kommer att ta mycket längre tid den här gången eftersom den [krisen] inte som på 1990-talet är koncentrerad till banksystemet”.
Bristen på insyn i och reglering av hedgefonderna och derivatmarknaden gör att politikerna, men också bankerna och fondcheferna, famlar i mörkret – oförmögna att bedöma omfattningen av den finansiella ”smittan” från subprimekrisen. Detta i sin tur ökar bankernas motvilja mot risker – även gentemot finansprodukter som inte är subprime.

Vändpunkt

Dessa händelser utgör utan tvekan en viktig vändpunkt för den globala kapitalistiska ekonomin, en signal – åtminstone i USA och de flesta västländer – ett slut för perioden med billiga krediter, som har drivit den ekonomiska tillväxten i världen sedan år 2001.
Dagens storlek på utländska valutareserver och USA:s monetära bas sammantaget visar att tillgången på dollar i världen ökat i rekordtakt, med ungefär 18 procent de senaste fyra åren, enligt Economist (den 8 februari 2007).
Som marxister och vissa nyktrare kapitalistiska kommentatorer upprepade gånger varnat för, har den här flodvågen av likviditet skapat ohållbara obalanser i den globala ekonomin – stora obalanser vad gäller valutor, handel och investeringar, särskilt mellan de äldre kapitalistiska ekonomierna i Väst och Asiens uppåtgående ekonomiska makter.
Även inom de nationella ekonomierna har obalanserna ökat när lönernas andel av produktionen i de flesta länder fallit avsevärt som ett resultat av nyliberal politik – utflyttning, otrygga jobb och avregleringar. Detta har lett till rekordvinster, men också allt större beroende av skulder för att förhindra att konsumtionen kollapsar.
Tio år efter Asienkrisen, då USA och Väst mästrade Asiens styrande och massor om hur deras sorts kapitalism var slösaktig, icke vinstgivande och utan insyn, kan nu banker och regeringar i Väst tvingas till ökat beroende av Asiens oftast statliga banker för det kapital som behövs för att hålla dem flytande. Detta kommer i sin tur att leda till hårda konflikter när statliga utländska investmentbolag tar sig in i Västekonomierna, inte bara som långivare utan också som köpare, ute efter fynd bland spillrorna på aktiebörserna.
Även om hastigheten och djupet på denna kris förblir en öppen fråga, kommer den åtstramning av likviditeten globalt som nu är på väg att få stora konsekvenser över hela det ekonomiska fältet, från de (fortfarande uppblåsta) priserna på marknaderna till konsumtion och investeringar.

Globala effekter

Minskad konsumtion i USA kommer att få återverkningar i hela världen, minska efterfrågan på kinesisk och asiatisk export och leda till ökade handelshinder.
Globala prognosmakare som IMF (Internationella valutafonden) håller än så länge fast vid optimistiska förutsägelser om stark ekonomisk tillväxt på 5,4 procent för i år och för år 2008. I synnerhet förväntar de sig att den glödheta tillväxten i Kina, Indien och andra asiatiska stater ska fortsätta. Men i ett visst läge kommer de brustna fastighets- och finansbubblorna världen över, och åtstramad kredit, att få effekter även i de regioner i världen som just upplever stark tillväxt. Som en talesman för Singapores handelsdepartement uttryckte det: ”Den allvarligaste risken är möjligheten att de nuvarande problemen på USA:s kreditmarknad sprids till andra finansmarknader”.
Även om centralbankerna nu sänker räntorna igen är det ingen garanti för att kreditvillkoren förbättras om finansbolagen tyngs av – ännu odeklarerade – dåliga lån. När fastighets- och finansbubblorna sprack i Japan 1990 följde mer än ett decennium av ekonomisk stagnation, trots att landets centralbank skar räntorna ner till noll.
Som en marknadsanalytiker förutspådde: ”Det enda regeringarna kan göra är att fördröja domedagen för fastigheter, de kan inte förhindra den. Fastighetsmarknaden i USA kommer att krascha, liksom bostadsmarknaderna runt om i världen”.

Laurence Coates

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!