Våren betyder uppblossande strider i Afghanistan. Mot en väntad våroffensiv från talibanerna har den hittills största så kallat ”multinationella”, men USA-ledda, motoffensiven just inletts i den upproriska Helmlandprovinsen. 4 500 Isaf-soldater och 1 000 afghanska regeringssoldater deltar i ”Operation Achilles”. Att risken nu ökar för att även de 330 svenska soldaterna i den Natoledda Isaf-styrkan ska dras in i kriget är uppenbar.
Detta beror bland annat på att den tidigare rollfördelningen mellan USA:s terroristjägare inom Oef (Operation Enduring Freedom) och de tidigare mer ”fredsbevarande” trupperna inom Isaf, där till exempel svenska soldater deltar, redan är historia.
Som ett led i Bushs ansträngningar att frigöra resurser för Irak har den Natoledda Isafstyrkans roll uppgraderats. Av USA:s 23 500 soldater i Afghanistan har 13 000 nu inordnats under Isaf tillsammans med mindre styrkor från 36 andra länder, samtidigt som Isaf omvandlats till en USA-ledd krigförande styrka.
Ändå ser sig USA tvingat att skicka ytterligare 3 500 soldater till Afghanistan. Förra året blev nämligen det hittills våldsammaste sedan talibanernas fall hösten 2001 med över 4 000 dödade, varav över en fjärdedel civila.
Den svenska högerregeringen och försvarsledningen tycks närmast entusiastiska över en mer aktiv krigsinsats. Sveriges snabba glidning mot en ökad roll i Bushs ”krig mot terrorismen” understryks också av att försvarsminister Mikael Odenberg (m) föreslår att fler svenska soldater ska skickas till Afghanistan och att dagens tak höjs från 375 till 600.
Försvarsledningen har även föreslagit att det svenska stridsflygplanet Jas Gripen inom två år ska kunna användas i Afghanistan eller Afrika. I Göteborgs-Posten den 10 februari talar också ett svenskt kompanibefäl vid P4 om hur han redan skolar svenska soldater som ska till Afghanistan i att i enlighet med Isafs nya reglemente vara beredda att ”skjuta först och fråga sen”.
Ökänd Natogeneral
Den blodsbesudlade Natogeneralen Dan McNeil, som tidigare var chef för Oef, är också sedan i februari chef för Isaf. Enligt Peter Hjukström, Gösta Hulthén och Maj Britt Theorin i Svenska Dagbladet den 5 mars var samme McNeil chef för bland annat fängelset på flygbasen Bagram, där många torterades till döds och hundratals afghaner skickades till tortyr i Guantánamolägret på Kuba.Vad som nu väntar är ett upptrappat Isaf-krig mot talibanerna och andra, främst pashtunska, rebeller, som redan kontrollerar växande områden i Afghanistans södra hälft. För att frigöra de brittiska Isaf-soldaterna för krigsuppdrag i södra Afghanistan har svenska soldater tagit över deras roll som ansvariga för ett stort område i norra Afghanistan.
Än så länge råder ett relativt lugn i de fyra nordafghanska provinserna Balkh, Samangan, Jowzjan och Sar-e-Pul och centralorten Mazar-i-Sharif, där merparten av de 330 svenska soldaterna i Afghanistan idag är kärnan i ett svensklett Provincial Reconstruction Team (Prt). Men även här växer opinionen både mot ockupationen och de styrande krigsherrarna.
De två svenska soldater som i november dödades av en vägbomb lär inte bli de sista. Som Gustaf Fridolins reportage i TV4 Uppdrag Granskning avslöjat ökar spänningen även i det ”svenska” området. I september genomförde också den svenskledda Prt-styrkan en militär operation som efter ett par timmars eldstrid dödade en islamisk milisledare, Matou Nematullah, och skadade flera av dennes män ur rörelsen Hezb-e Islami i byn Bora. ”No casualties – main target down”, hette det i den rapport som skickades efteråt. Även finska, amerikanska och afghanska soldater deltog i räden.
Belönats med medalj
Nitton av de 46 svenska soldaterna har av styrkans chef, överste Bengt Sandström, föreslagits att få medalj. Det görs med en motivering som motsäger Försvarsmaktens försök att tona ned händelsen som en fråga om självförsvar: ”för utomordentlig insats under planering och genomförande av anfallsoperationen … Genom anfallet kunde Prt:s enheter lösgöras och huvudpersonen för operationen oskadliggöras”.Den ordning som de svenska soldaterna ska upprätthålla från sin bas i Mazar-i-Sharif är samtidigt den ökände uzbekiske krigsherren general Rashid Dostums ordning. Denne man, som länge styrt det ”uzbekiska” området i Afghanistan med järnhand och i dag är stabschef i den afghanska krigsmakten, har anklagats för en lång rad krigsförbrytelser. Han blev tidigt ryktbar för att avrätta utpekade tjuvar genom att låta dem krossas under stridsvagnars larvfötter.
Gösta Hulthén, tidigare ordförande i Guantánamogruppen, utpekar Dostum som huvudleverantör av afghaner till Guantánamolägret. Dostum utpekas också som ansvarig för den så kallade containermassakern hösten 2001, då tusentals fångar och andra försvarslösa sköts ihjäl eller mördades genom att packas levande i containrar.
Det är dennes ordning svenska soldater ska försvara. Enligt Försvarsmakten är Isafs uppgift att stödja regeringen ”genom att stödja lokala politiker, ledare, polischefer och militära befälhavare”. Frågan är då hur de ska agera när en av Dostums närmaste politiska allierade nu kallar honom för mördare, försöker bilda ett oppositionsparti och uppmanar de nordliga stammarna att sätta sig upp mot Dostum.
Det ”parlament” i Kabul som domineras av Dostum och andra krigsherrar från de inbördeskrig som inleddes 1992 efter Sovjetunionens uttåg, har samtidigt enhälligt antagit en amnestilag som friar dem själva från alla åtal för krigsförbrytelser.
Svält och tortyr
Och övergreppen fortsätter. En färsk rapport om de mänskliga rättigheterna i afghanska fängelser som sammanställts av U.S. State Department (utrikesdepartementet) talar om svältande fångar och rutinmässig tortyr.I den ”svenskkontrollerade” Balkhprovinsen anklagas till och med ”lokala befälhavare för att driva privata fängelser i utpressningssyfte” och för övergrepp som ”vanligen består av misshandel, i vissa fall till döds”.
I det alltmer kaotiska tillstånd av krig och fattigdom som Afghanistan befinner sig ökade också opiumproduktionen enligt FN under 2006 med nästan 60 procent, så att den i dag täcker mer än 90 procent av världsmarknaden för heroin. Den odlade arealen av opium i Balkh-provinsen, påstås ha minskat med en tredjedel under 2006. Men jämfört med 2004 är provinsens opiumproduktion ändå tre gånger så stor och antas vara källan till också Dostums rikedomar.
För att befria Afghanistan från förtryck och fattigdom krävs att de fattiga massorna förenas i en gemensam kamp mot imperialism, krigsherrar, knarkkungar, förtryck och fattigdom.
• Sverige och alla utländska trupper – ut ur Afghanistan.
Arne Johansson
