Agnes får bo kvar – protesterna blev för stora

Den 23 juli skulle Agnes, 85 år, vräkas från sin lägenhet i Majorna, Göteborg där hon bott i 28 år. 

Hyresvärden Jan Christer Johansson som äger hyreshuset genom sitt bolag Legato konsult AB var beredd att vräka Agnes. Han fick rätt i både hyresnämnden och hovrätten och var beredd att begära handräckning för att vräka Agnes mitt under den pågående coronapandemin.

Men i vägen för detta stod solidariteten från hyresgästkollektivet i Göteborg och initiativet från hyresrättsrörelsen 18 aprilkommittén vars gemensamma kamp och organisering stoppade vräkningen. 

JOHANNES LUNDBERG

Axel Lyckberg från 18 aprilkommitténs ledningsgrupp som varit en av de mest drivande för Agnes öppnade den manifestationen som hölls den 23 juli när det stod klart att fastighetsägaren backat.

18 aprilkommitténs talesperson Lisbeth Pipping efterlyste en Lex Agnes och ett stopp på vräkningar under coronapandemin. 

– Jan Christer Johanssons har slutat att hyra ut 12 stycken lägenheter i Agnes trappuppgång till hyresgäster. Istället anlitar han ett uthyrningsföretag som hyr ut dessa per natt, något han saknar bygglov för, sa Karin Boklund i sitt tal. 

– Tackvare den opinionsbildning som hyresrättsrörelsen 18 aprilkommittén organiserade med omfattande informationsspridning och planerade blockad för att förhindra vräkning ändrar sig nu hyresvärden, konstaterade Kristofer Lundberg, ordförande i 18 aprilkommittén på manifestationen. 

– Vi har haft aktivister som delar flygblad, som affischerat, som kontaktat media, som uppvaktat företaget och inte minst hade vi över 500 personer som var beredda att fysiskt stoppa vräkningen om så krävdes, berättar Kristofer för Offensiv.

– När orättvisan är lag, är motstånd vår skyldighet, konstaterade Kristofer utanför Agnes lägenhet samma dag som vräkningen skulle ägt rum. 

Men någon blockad behövde aldrig sättas i verket, hyresvärden ändrade sig, han insåg att denna strid inte gick att vinna. 

– Det ger oss ytterligare ett exempel på att kamp lönar sig, samma kamp som förhindrade utförsäljningar i Rannebergen, ombildningar i Sandeslätt och renovräkningar i Olskroken, säger Kristofer och fortsätter: 

– Det är när vi går samman över stadsdelsgränserna i en gemensam kamp som vi kan segra. 

Är det någon slutsats vi kan dra från de senaste årens bostadspolitiska strider är det att det bara är styrkan i hyregästkollektivets gemensamma protester som kan förändra utvecklingen. 

– Igår gällde det Agnes, men idag så många fler som vräks i det tysta. Vi står inför en rad omfattande bostadspolitiska utmaningar lokalt och globalt, det handlar om kampen mot det lokala högerstyret, dess ombildningar, utförsäljningar och renovräkning samt S-MP regeringens marknadshyror och hyreschock.

Utvecklingen väcker frågor. 

– Var ska vi bo?

– Vem har rätt till staden?

– Vem företräder oss? 

Bostaden har blivit en vara på den kapitalistiska marknaden, i stort sett utan motstånd. 

Gentrifieringen brer ut sig i staden. 

– Gentrifieringens handlar inte bara om bostäder, det handlar om hela det offentliga rummet, Starbucks tränger undan det lokala cafét, McDonalds den lokala grillen, H&M den lokala klädbutiken, hotellverksamhet tränger undan hyresrätten, hela torg och stadsbilden blir globaliserad och äts upp av dessa ekonomiska monster. 

– Vad vi ser bre ut sig är en aggressiv kapitalistisk marknad, där bostaden inte isoleras från andra varor, allt går att köpa och sälja. Vad som behövs är ett uppror för att bostaden på nytt ska bli en integrerad del i välfärdssystemet, förklarar Kristofer. 

Agnes säger till Offensiv att hon tackar för stödet, hon är chockad över den uppslutning som 18 aprilkommittén fick i försvaret som hon är övertygad har varit avgörande för att hon nu får bo kvar. 

– Livet har bara kommit med sjukdomar och andra tråkigheter; hur kan man handskas med allt samtidigt. Men ni har givit mig hopp och möjlighet att bo kvar. ■