Arbetarkamp stoppar privatisering i Kina

2009-09-02 17:12:49




För andra gången på mindre än en månad har kinesiska arbetares beslutsamma aktioner tvingat myndigheterna att dra tillba­ka privatiseringar av stålverk.

Flera hundra arbetare – vid vissa tillfällen uppemot 3 000 – ockuperade det statsägda Linzhoustålverket i centrala Henanprovinsen i fem dagar. Detta mot förslaget att det ska tas över av det privatägda Fengbao Järn & Stål.
Under sin protest höll arbetarna Dong Zhangyin, den officiella företrädaren för Kommissionen för övervakning och adminstration av statliga tillgångar, som gisslan i fyra dagar. Ar-betarnas ockupation började den 11 augusti och avslutades den 15 augusti när Henans provinsregering tillkänna­gav, efter att ha misslyckats med att avbryta ockupationen med hjälp av beväpnad polis, att den upphäver privatiseringen.

Linzhouarbetarnas aktion, som är en del av en kampanj som började för över ett år sedan, var helt klart inspirerad av den kamp som 30 000 arbetare vid Tonghua Stål, i Jilinprovin- sen, bedrev i juli.
Tonghuaarbetarnas strid drog till sig global uppmärksamhet då, i samband med ett ilsket meningsutbyte, några arbetare spöade upp en av topparna, verkställande direktören Chen Guojun, i det ökända privata stålbolaget bakom privatiseringarna. Ett bo­lag vars brutala metoder och massiva personalinskränkningar har väckt ett massivt motstånd.
Chen Guojun, som dog av sina skador, hade hotat med att ge arbetsstyrkan på Tonghua Stål sparken om de inte omedelbart upphörde med sin protest.
Istället fick provinsregeringen snabbt ge besked om att att man upphäver försäljningen av anläggningen till Chens företag, det Pekingbaserade Jianlong Heavy Machinery Group, som exkluderas permanent ifrån den framtida omstruktureringen av Tonghua.
Provinsregeringen såg ingen an­nan väg för att få slut på stålarbetarnas ockupation, som åtnjöt massivt stöd i staden, inkluderat sympatistrejker och protester ifrån andra arbetargruppers sida. Men provinsregering- ens beslut utesluter inte framtida privatiseringar. Det är fortfarande provinsregeringens avsikt.

Linzhouarbetarna var inte sena med att inse betydelsen av Tonghuakampen – att det är möjligt att blockera privata ägarövertaganden genom stridbart agerande. Detta visades av den banderoll som rullades ut och sattes upp under den fem dagar långa fabriksockupationen, med texten: ”Lär av Tonghuastålverksarbetarna! Försvara kollektiva rikedomar!”
Linzhouarbetarnas seger visar, äv­en om privatiseringshotet inte är undanröjt för gott, på en viktig ny trend som håller på att växa fram inom arbetarkampen i Kina.
– Dessa händelser markerar en viktig förändring i arbetarkampen, som i dessa två fall är väldigt välorganiserade och beslutsamma och visar på en medvetenhet högre än den genomsnittliga. Privatiseringsprogrammet inom Kinas tunga industri befin- ner sig i sin slutfas. Tonghua Stål är det sista stora statliga företag som ännu inte har sålts av Jilins provinsregering. Detta är en process som började för mer än tio år sedan, men numera är arbetarna mer medvetna om vad privatiseringar leder till: att jobb försvinner, pensionsåtaganden bryts och löner sänks, kommenterar Chen Lizhi på chinaworker.info.
I fallet Linzhou var arbetarna rasande över den extremt låga ersättningen till de som skulle få gå. Upp- sagda arbetare skulle bara få 1 090 yu­an (ungefär lika mycket i svenska kronor) för varje anställningsår, enligt China Daily.
Arbetarna klagade också på den löjligt låga prissumman för företaget. Linzhou Stål hade tillgångar på 831 miljoner yuan, men den kommission som ansvarade för privatiseringen värderade företaget till bara 331 miljoner yuan och gav sen Fengbao Järn & Stål en rabatt på ytterligare 10 miljoner yuan för köpet!
Arbetarna beskriver Fengbao som ett tomt ”skal” som inte har något annat att komma med än ett rykte om sig att inte betala ut sina anställdas lö­ner.

”De flesta av arbetarna ser privatiseringen som en åtgärd för att ’sälja ut dem’ och hälla pengar i fickorna på de rika och mäktiga”, noterade det officiella språkröret China Daily.
Fenbao ägs av en välkänd och av regimen väldekorerad Henanmiljardär, Li Guangyuan, vars affärsimperium numera finns med bland Kinas 500 största företag.
Li är också en bysekreterare för kommunistpartiet och delegat till provinsfolkkongressen i Henan. Han är också bror till en toppgeneral i Folkets Befrielsearmé.
I detta fall belyses de otaliga och komplexa band som binder samman Kinas privatkapitalister med den partistat som har växt fram ur stalinismens nedgång och förfall. Detta illu- strerar vilken ”gråzon” som finns i gränsen mellan den ”statliga” och den ”privata” sektorn. Privatiseringsprocessen, som har resulterat i förlusten av 60 miljoner jobb sedan det sena 1990-talet, har åtföljts av massiv korruption, spekulation, skumma uppgö­relser bakom stängda dörrar och ren stöld – allt på arbetarklassens bekostnad.

Även arbetarklasssens delsegrar, som på Tonghua och Linzhou, ger de styrande i Kina illavarslande tecken om framtiden. Kinas regim har på det stora hela, sedan krossandet av protesterna på Himmelska fridens torg 1989, lyckats hålla arbetarkampen uppsplittrad och isolerad och förhindrat regions- och nationalitetsöverskridande förbindelser och orga- nisering.
Stålverksarbetarna lärde sig dock av varandras kamperfarenheter. En ”härmningseffekt” manifesterades även i taxiförarstrejken som svepte fram över ett dussintal städer under förra årets sista månader. Som vi då påpekade på chinaworker.info innebar taxiarbetarnas strejker en ny viktig utveckling.
Än mer betydelsefullt är dock att en liknande process äger rum inom den tunga industrin, bland stålverksarbetare.
Även om fackliga organisationer fortfarande är förbjudna, vilket gör det svårare för arbetare att stå emot privatiseringar och andra attacker, så hjälper mer utbredda informella kontakter och spridandet av information – ofta via internet – arbetarna att övervinna sådana hinder. Särskilt den yngre generationen, ofta söner och döttrar till arbetare som är indragna i kamp, hjälper till genom att blogga och sköta rullande olagliga online­stödkampanjer. Detta är något man måste bygga vidare på, eftersom behovet av genuina fackföreningar och masskamp kommer att bli än viktiga­re och större i framtiden.
Ställd inför en växande överproduktion av stål har Kinas centralregering nyligen beordrat ett treårigt mo- ratorium (stopp) av byggandet av nya stålverk eller utvidgandet av befintliga stålverk.

Kinas stålexport rasade med 15,4 procent under den första halvan av detta år, samtidigt som dess stimulansåtgärdsdrivna ekonomi ytterligare spär på stålproduktionskapaciteten.
Den kinesiska regimen ligger ock­så i konflikt med den australiska före-tagsvärlden ifråga om järnmalmsim- port för stålproduktion. Detta är bakgrunden till Pekings frenetiska ansträngningar att konsolidera stålindu- strin och röka ut floran av småproducenter som nu bromsar dess ansträngningar att ta i med hårdhands- karna mot de globala järnmalmsjättar-na.
Det är av denna anledning – med profiten som högsta lag – som hotet om privatisering förblir vid liv i He­nan, Jilin och runt om i hela landet. Stridbara arbetaraktioner kan, som visats av kampen i Linzhou och Tonghua, tvinga kapitalisterna och byrå- kraterna att backa. För att helt och hållet undanröja hotet och på allvar ”försvara de kollektiva rikedomarna” så krävs emellertid bygget av en ny socialistisk arbetarrörelse, baserad på oberoende och demokratiska fackfö­reningar, som är beslutsam i att avskaffa kapitalismen och det auktoritä- ra styret.

Vincent Kolo
chinaworker.info

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!