Åtta år utan fast anställning

2010-10-31 18:10:29




Offensiv har träffat en kvinna som vikarierat som barnskötare inom Luleå kommun – under snart åtta år utan att få en fast anställning. Hon vill vara anonym, så vi kan kalla henne Karin.

I början av 2003 började Karin vikariera i förskolan.
– Det var roligt att man fick jobba, men man hoppades att man skulle få fast anställning.
Arbetsgivaren, det vill säga Barn- och Utbildningsförvaltningen (BUF), ringde när de behövde henne, då som nu kunde hon inte veta exakt när hon skulle jobba. Det blir då svårt att planera vardagen.

Efter ungefär tre år blev hon inkonverterad första gången. Detta innebär att när man arbetat mer än 720 dagar under en period på 5 år, så har man rätt till en tillsvidareanställning – det vill säga fast jobb.
Men redan efter ungefär två måna-der blev hon uppsagd.
– Efter två månader blev jag uppsagd och tillsammans med tre månaders uppsägningstid fick jag bara job- ba totalt fem månader, berättar Karin.
Arbetsgivaren hävdade arbetsbrist och Karin stod nu utan jobb. Arbetsgivaren slutade ringa in henne på vikariat.
– Arbetsgivaren håller koll på hur mycket man jobbat, så att man inte ska få rätt att bli inkonverterad igen på en gång, säger Karin.
Hon menar att det finns en så kallad ”svart lista”, på vilken vikarier som är nära inkonvertering blir uppsatta. Personer på den svarta listan blir inte kallade till vikariat.
Det tog ungefär sex månader, sedan började arbetsgivaren höra av sig igen och proceduren från tidigare år upprepades. Efter några månader blev hon återigen inkonverterad.
– Jag hade redan innan arbetat så många dagar att jag blev inkonverterad på nytt efter några månader.
Men ännu en gång blev hon uppsagd efter två månader.
Efter att uppsägningen trädde i kraft (när uppsägningstiden löpt ut) tystnade telefonen igen. Det tog sex månader så började arbetsgivaren att ringa igen. Och Karin återvände till att vikariera. Och blev inkonverterad, precis som förut. Och uppsagd, precis som förut.

I början av 2009 fann hon sig åter-igen vara arbetslös och var det i cirka sex månader innan arbetsgivaren började ringa igen. Den här gången blev hon inkonverterad på en gång eftersom hon hade så många arbetsdagar sedan tidigare. Hon fick jobba till i början av 2010 och blev därefter uppsagd och var arbetslös fram till juli. Nu vikarierar hon återigen i förskolan och har chans att bli inkonverterad på nytt om någon månad.
Varje gång hon blir uppsagd har arbetsgivaren hävdat arbetsbrist – men någon arbetsbrist råder inte in­om förskolan, tvärtom behövs det mer personal och situationen är svår, med alldeles för stora barngrupper. Karin berättar att det i princip alltid är endast tre stycken som ska ta hand om 16, ibland över 20 barn. Det före­kommer att föräldrar klagar och då sätter kommunen tillfälligt en vikarie i kanske en vecka, men sen kör de samma sak igen och tar bort den ext­ra vikarien, eftersom det är budgeten som är det viktiga.
– Förskolan liknar en slags ”barnförvaring”, säger Karin. Cheferna bryr sig mer om ekonomin än om verksamheten.
Under de här åren har Karin och andra vikarier i samma situation försökt få hjälp från facket, vilket i det här fallet är Kommunal. Men Karin och hennes kollegor upplever att de inte har fått hjälp och att de rentav har blivit nonchalant behandlade. De har fått löften från Kommunal, men ingenting har hänt.

– Facket gör ingenting. Vi har försökt få till ett möte mellan Kommunal och alla vikarier och facket lovade att de skulle se om de hade tid, men det har inte blivit av. De tar sig inte tid att träffa oss barnskötare, trots att där jobbar före detta barn-skötare som vet hur det ser ut för oss vikarier, säger Karin.
Vid ett tillfälle hölls ett slags möte, men det rörde sig mest om information från fackledningen. Någon diskussion om vikariernas situation och vad man kan göra åt den blev inte av.
Offensiv har pratat med Inez Thomasson Olofsson, som är vice ordförande i Kommunal Norrbotten sektion 1, samt huvudskyddsombud för personal anställda inom Barn- och Utbildningsförvaltningen.
Hon säger att de känner till situationen för vikarierna inom förskolan, och är inte förvånad över att det gått till så här för Karin.
Faktum är att samma dag som Offensiv träffar Thomasson Olofsson så har hon precis fått besked från BUF om tre nyligen inkonverterade vikarier som nu ska sägas upp.
På frågan om varför Karin inte får hjälp från facket, svarar hon att man gör vad man kan för vikarierna.

Jag påpekar att Karin och många andra vikarier har haft den här svåra situationen under flera år utan att det har hänt något och frågar om inte facket har diskuterat stridsåtgärder av något slag.
– Nej vi pratar inte om stridsåtgärder. Olagliga strejker till exempel, det kan vi inte genomföra eftersom vi är bundna av kollektivavtalet och då är det förhandlingsordning som gäller, svarar Thomasson Olofsson.
Thomasson Olofsson säger om den svarta listan att facket har tagit upp frågan med arbetsgivaren, som indirekt erkänt att en sådan lista exi­sterar.

Även Karl Petersen, som är kommunalråd i Luleå, har indirekt erkänt att en sådan lista finns. Det gjorde han när Rättvisepartiet Socialisterna i en interpellation i kommunfullmäkti­ge tog upp om bland annat förskolevikariernas situation.
Och vid ett tillfälle frågade Karin Karl Petersen, kommunalråd för S, om hur många gånger man ska kunna bli uppsagd. På det svarade han: Hur många gånger som helst.
Johan Hannu Fagervall

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!