foto: Elias Theodorsson
Blir det avtalsstrid så kommer mycket att handla om arbetstiderna.
Storföretagen och Svenskt Näringsliv satsar hårt i årets avtalsrörelse. I ett läge med jättelika vinster vill de sänka löneökningstakten och samtidigt kraftigt försämra arbetstiden.
LO-förbunden har samordnat sina lönebud till ett krav på 2,8 procent, plus ett kronbud på 672 kronor för dem som tjänar under 24 000 i månaden. Det är ett blygsamt bud med tanke på företagens vinster, direktörernas egna löneökningar samt prishöjningar, inte minst för hyror och bostäder.
Industriavtalet, som enligt arbetsgivarna och industrifacken ska sätta ”märket” för alla, har svarat med ett bud på 1,5 procent. Det gäller alla större industribranscher – teknik, livs, kemiska, grafiska, trä med flera.
Anders Weihe, förhandlingschef för Teknikföretagen, kommenterade budet med att de senaste avtalen har ”hamnat för högt” och att detta bud handlar om att ”stärka industrins konkurrenskraft”. Industriföretagen öppnar också för att avtalet kan bli upp till treårigt.
Arbetsgivarna är särskilt aggressiva mot LO-budets krav på krontal för de lägst avlönade. Exempelvis byggarbetsgivarna kräver istället att grundlönen fryses, alltså inte höjs alls.
De senaste decennierna har sett en snabb ökning av antalet löntagare som har tidsbegränsade anställningar, arbetar för bemanningsföretag eller arbetar helger och kvällar.
Det är också på detta område som företagen fortsätter sina attacker. Det visar en genomgång i LO:s tidning Arbetet.
Lagerarbetare inom handeln.
Arbetsgivarna Svensk Handel vill att ordinarie arbetstid ska räknas från kl 05.00 på morgonen istället för kl 07.00 som det är idag. Och på kvällen ända fram till midnatt, jämfört med dagens kl 18.00 på vardagar och kl 12.00 på lördagar.
Byggnadsarbetare. Sveriges bygg- industrier vill förlänga ordinarie arbetstid från dagens kl 06.45-16.00 till 06.00-18.00. För väg- och järnvägsbyggen vill de även ha med hela helgerna i ordinarie arbetstid.
Industriarbetare. Företagen vill ha rätt att förlänga eller förkorta arbetsdagen med två timmar. De vill också ha rätt att ta ut 200 timmar övertid mot dagens 150.
Det finns flera andra gemensamma drag inom olika branscher. Både inom Fastighets och bland spårtrafikens anställda som är medlemmar i Seko är ”hyvling” en stor fråga. Det är när företagen helt plötsligt gör om heltidstjänster till deltid.
Andra stora frågor är villkoren för underentreprenörer. Både Byggnads och Seko har länge krävt att avtalsenliga villkor ska gälla för alla. Arbetsgivarnas linje har varit att fördröja dessa frågor genom att bilda gemensamma arbetsgrupper med facket. Det verkar i år vara Målararbetsgivarnas förslag för att undvika att liksom i ifjol mötas av strejker när de vill försämra villkoren. Ett av deras krav i år är att provanställningar ska förlängas från tre till sex månader.
Förra året lämnade ett antal LO-fack samordningen för att inte lika hårt begränsas av industrins märke. I år är dessa förbund – Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko – tillbaka i samordningen. Men det finns fortfarande kritik mot den återhållsamhet som facken visat.
Seko:s avtalssekreterare Valle Karlsson säger i en intervju i Seko-tidningen: ”Vi har haft samma modell i drygt 20 år där den internationellt konkurrensutsatta industrin ensamma sätter märket och bestämmer hur mycket andra ska få. Modellen har haft sina fördelar och gett reallöneförbättringar, vilket alltid framhålls av förespråkarna.
Modellens nackdelar pratas det mindre om, framhåller han. Till det negativa räknar han att orättvisa löneskillnader permanentats, att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän blivit större, att kapitalets vinstandel ökat och att löneskillnader mellan män och kvinnor inte jämnats ut under perioden.”
I intervjun kritiserar han dem som påstår att låga lönekrav kan rädda jobben. ”…det borde vara lika självklart att vi inte försöker konkurrera med lägre löner och sämre villkor. Börjar vi med det blir det ett race som snabbt leder rakt ner ’i källaren’.”
LO:s samordning borde självklart inte bara gälla förhandlingar. Det handlar också om att mobilisera medlemmarna, särskilt som villkoren i så många fall är gemensamma.
- Slå tillbaka förslagen om sämre arbetstider.
- Huvudentreprenörsansvar –avtalsenliga villkor för alla. Lokal strejkrätt mot arbetsgivare som bryter mot villkoren.
- Rätt till heltid och fasta jobb.
- Förbered för konflikt – manifestationer förbundsvis eller för hela LO i hela landet. ■
