Borgs svältkur för kommunerna

2011-04-27 19:04:45




En så gott som obefintlig politisk opposition eller kritisk mediagranskning av Anders Borgs vårbudget har inneburit en effektiv mörkläggning av högeralliansens extrema svältkur för inte bara a-kas­sa, sjukförsäkringar och pensioner utan också för all offentlig konsumtion och investeringar. De överskott som då uppstår öronmärks i första hand för ytterligare skattesänkningar för de välbärgade och fortsatt nedskrivning av statsskulden till en nivå 2015 på bara 19 procent av BNP som inte har varit så låg i förhållande till BNP sedan 1920.

I debatten om budgeten har få brytt sig om att Anders Borg trots förväntat stora budgetöverskott, men fortsatt svaga finanser för kommuner och landsting, i år och nästa år drar bort det krisstöd till kommunerna på 17 miljarder kronor som förstärkte kommunerna 2010.
Borträknat de 5 miljarder kronor som det generella statsbidraget höjs med, blir minskning- en av statsbidragen 8 miljarder 2011 och ytterligare 3 miljarder 2012, vilket tillsammans motsvarar lönekostnaden för 25 000 jobb.

”Är krogen viktigare än skola, vård och omsorg” har Kommunalarbetaren frågat, då regering­en samtidigt vill sänka krögar- nas moms med 5,2 miljarder kronor.
Anders Borg försvarar sig med att finansdepartementets kristallkula spår strålande tillväxt, som även utan krisstöd beräknas ge ett tillskott av 40 000 jobb i den kommunalt finansierade sektorn, d v s om även de privatiserade jobben inkluderas, till och med 2015.
Men detta ska jämföras med inte bara sju, utan tre gånger sju, svåra år för kommunerna sedan 1990.
Ökningen med 40 000 kommunalt finansierade jobb till 2015 följer efter en minskning av 23 000 (exklusive plusjobben) under de tre åren mellan 2007 och 2010. Minskningen av antalet kommunalt anställda med 49 000 personer uppvägdes inte av att antalet anställda i kommunalt finansierade privata jobb samtidigt ökade med 26 000.
Det ska också jämföras med att enbart antalet jobb i barnomsorgen och skolan fortfarande är 45 000 färre än 1990, trots att antalet barn och ungdomar se-dan dess ökat. Inget har gjorts för att återställa den personaltäthet i förskolan som minskade med 35 procent 1990-1997.

När Anders Borg mot denna bakgrund räknar med 290 000 fler jobb inom hela den privata sektorn till 2015, men bara 30 000 fler offentligt finansierade i stat (som fortsätter att minska) och kommuner, innebär detta en spektakulär svältkur även för kommunerna.
Kritiken från oppositionen har också varit förbluffande svag trots att regeringen under 2011-2015 bara vill tillåta den offentli­ga konsumtionen växa med 0,6 procent om året. När Håkan Juholt och den nye ekonomiske S-talesmannen Tommy Waidelich presenterade ”en politik för full sysselsättning” på DN Debatt sas inte ett ord om fler jobb i skola, vård och omsorg – bara att de vill pröva den idé om ­arbetsmarknadspolitiska ”välfärdsjobb” SNS föreslagit.
– Det är absolut inte det som välfärdssektorn behöver. Det som behövs är väldigt många fler ordinarie anställda med go­da kunskaper, sa Kommunals ordförande Anneli Nordström om fler sådana lågt betalda tvångsjobb.
Visst finns det här och där som i Swedbanks analys av vårbudgeten en efterlysning av bre­da satsningar för att höja utbild- ningskvaliteten, samtidigt som man noterar den helt otillräckliga summa som tillförs underhållet av järnvägen m m.

Ändå är det anmärkningsvärt att snålheten mot de upprivna socialförsäkringarna och den offentliga sektorn inte väcker mer uppseende. Medan BNP antas växa med i snitt 3,5 procent om året eller med 19 procent till 4 154 miljarder kronor 2015, vill regeringen bara låta några få fler slippa utförsäkras och den totala offentliga konsumtionen att växa med bara en sjättedel så myck­et, med 0,6 procent om året eller totalt 3 procent. Bara 1,7 procent av BNP-tillväxten avsätts trots tåg- och klimatkriserna till investeringar.
Därmed minskas utgifterna för den kommunala konsumtionen med 2 procent av BNP, från 27 till 25 procent och för hela den offentliga sektorn med motsvarande 4 procent av BNP, från 49,8 till 45,9 procent av BNP. Det ska jämföras med att den offentliga sektorns andel av BNP 1979 motsvarade 60 procent.
I kronor räknat betyder en minskning med 2 procent av BNP 2015 cirka 83 miljarder kronor mindre till kommunerna än om dessa hade tillåtits att växa i samma takt som BNP – vilket motsvarar cirka 100 000 årslöner – i kronor drygt lika mycket som de 71 miljarder som jobbskatteavdraget kostat under 2006-2010.
Helt följdriktigt angrips därmed även alla krav på en höjning av den offentliga sektorns lägre kvinnolöner. Medan industrin i Borgs budget förväntas höja lönerna med mellan 3,5 och 3,8 procent om året 2012-2015 beräknas lönerna i kommuner och landsting bara öka med mellan 2,8 och 3,2 procent.
– Han förutsätter att löneökningarna kommer att vara lägre i kommunerna. Det är djupt beklagligt, välfärden ska inte subventioneras av låga kvinnolöner, säger Kommunals chefekonom Emma Lennartsson.
Regeringen har också tillåtits sprida illusionen att dess politik nu snabbt bär mot full sysselsättning.
Men som Swedbank uppmärksammar i en annan analys är den verkliga arbetslösheten fortfarande högre i Sverige efter en exceptionellt snabb ökning av arbetslösheten under krisen jämfört med till exempel Tyskland, Holland och Österrike med starkare anställningsskydd, samtidigt som Sverige också har fler dolt eller latent arbetslösa.
Samtidigt som arbetslösheten 2008 ökade med 100 000 var det 60 000 som lämnade arbetskraften, varav hälften för att i stället studera trots att de hellre skulle jobba om de fick chansen.
Bara för en minskning av dagens officiella arbetslöshet på drygt 8 procent ned mot 5 procent, som Anders Borg säger sig hoppas på, skulle det enligt Swedbank behövas ytterligare 165 000 fler jobb än de 170 000 som de bedömer tillkommer enligt dagens tillväxttrender.
Hur det skulle ge fler jobb med ytterligare ett femte och sjätte jobbavdrag och höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt, eventuellt förstärkt med helt borttagen värnskatt, via mer i plånboken till de redan välbeställda och heltidsarbetande övergår allt förstånd – annat än möjligen en eller annan ytterligare i den växande skaran av tjänstefolk hos de rika.

RS/Offensiv kämpar för:
  • Arbete och utbildning åt alla som kan – inga fler skattesänkningar åt de välbärgade, låt budgetöverskottet och de rika betala för 200 000 fler jobb i skola, vård, omsorg och kollektivtrafik m m.
  • Tiotusentals fler jobb genom klimatomställning av trafiken, bostäderna och industrin.
  • Mer resurser till samhällsbygget genom en demokratisk planhushållning under kontroll av de anställda som bygger på att förstatliga bank- och byggmonopolen, storföretagen och krisföretag som Saab.

Arne Johansson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!