Burma: Så kan kampen gå vidare

2007-10-31 13:06:19




CWI har nyligen framställt ett flygblad om kampen i Burma och hur den kan gå vidare. Det har utformats efter diskussioner med burmeser som tvingades fly 1998 och som nu bor i Luleå. Flygbladet finns på burmanska och engelska och kan laddas ned från CWI:s hemsida: www.socialistworld.net
I svensk översättning lyder texten:

”Över hela världen imponeras och stödjer arbetare och ungdomar den heroiska kamp som Burmas ungdomar, munkar, arbetare för mot militärdiktaturen. Flyktingar som överlevde militärens krossande av revolutionen 1988 arrangerar protester runt om i världen.
När militärjuntan med våld försöker krossa protesterna måste frågan ställas om hur kampen ska gå vidare. Då är erfarenheterna från 1988 viktiga.
Precis som nu spred sig kampen 1988 snabbt över landet. Det bildades fackföreningar, fabrikskommittéer och många nya partier. Hundratals oberoende tidningar växte upp som svampar ur jorden. Precis som då måste dagens uppror ena olika etniska grupper i kampen mot diktaturen.
Den 8 augusti genomförde miljoner människor en protestdag och generalstrejk som paralyserade militärregimen. I delar av landet tog folkkommittéer kontrollen över byar och städer. Under flera veckor saknade militären kontroll över landet.
1988 kunde upproret slås ned. En av orsakerna var att massrörelsen inte lyckades erbjuda ett tydligt organiserat alternativ i kampen om makten. När militären förlorade kontrollen tog de protesterande inte över. Det gjorde att viktiga grupper som till exempel soldater inte vågade byta sida. Nu måste de protesterande försöka vinna över soldater och lägre officerare till upprorets sida.
Soldaterna har mer gemensamt med demonstranterna än med de generaler de tar order av. Idag behövs en ny generalstrejk som organiseras av kommittéer på arbetsplatser, skolor, bostadsområden, kloster med mera. Dessa kommittéer kan samlas för att tillsammans bli starka nog för att störta militärjuntan.

Lita till sin egen styrka

Massrörelsen kan bara lita till sin egen styrka och solidaritet.
Sedan blodbadet 1988 har många regeringar fortsatt att samarbeta med juntan. Det är först nu när människor i Burma har gått ut på gatorna som regimerna i EU, USA och Asien offentligt kritiserat Burmas militärjunta. Även Thailands generaler, som tog makten 2006 med stöd av Bush, säger att de vill ha se en fredlig övergång till demokrati i Burma, samtidigt som man slår ned demokratirörelser i Thailand. USA och president Bush försöker ge sken av att man är ett med kampen för demokrati i Burma.
Detta samtidigt som USA stödjer militärdiktaturen i Pakistan och andra korrupta totalitära regimer världen över. Bushs krigspolitik, inte minst ockupationen av Irak, är också ett krig mot demokrati och masskamp.
Många stormakter pratar om ‘dialog’ mellan juntan och folket, men erfarenheterna från 1988 visar att ‘dialog’ bara är ett sätt för juntan att vinna tid för att sedan slå till med våld.
Att kunna få kontroll över Burmas naturtillgångar och vinna allierade i regionen väger alltid tyngst i stormakternas agerande. Det är därför som Burmas militärer har backats upp av regimerna i Indien, Ryssland och Kina. Härskarna i Kina är livrädda för att kampen i Burma ska spridas till Kina. Det är en rädsla som de delar med många andra regimer i Väst och i Asien. Därför kan de protesterande bara lita till sin egen styrka och organisering och solidariteten från arbetare och fattiga i resten av världen.

Ett demokratiskt socialistiskt program för kampen:
  • Stoppa militärens förtryck – avsätt juntan!
  • Frige alla politiska fångar!
  • Generalstrejk för att störta diktaturen!
  • För demokratiska rättigheter – som rätt att samlas, organisera och bilda partier!
  • För oberoende kämpande fackföreningar!
  • För ett massparti för arbetare och lantarbetare!
  • Fria val och en konstituerande församling!
  • För en demokratiskt socialistisk arbetarregering baserad på arbetares, lantarbetares, bönders och de fattigas intressen!
  • Förstatliga olje- och gastillgångarna samt de största företagen och bankerna under demokratisk kontroll!”
  • Frihet åt alla minoritetsfolk!
  • För en demokratisk och socialistisk federation i Sydostasien


Fakta om Burma

Burma har ca 50 miljoner invånare. Landet är en diktatur och styrs sedan länge av en militärregim. Militären kallar Burma för Myanmar.
Regimen försöker brutalt slå ned varje form av opposition och organisering.
  • Burma har stora tillgångar (mineraltillgångar, olja och naturgas) och skulle kunna vara ett rikt land, men ekonomin är körd i botten och fattigdomen utbredd.
  • Minst var fjärde invånare lever i fattigdom. Lönerna är extremt låga. En varsvarbetare berättar i LO-Tidningen i oktober att han tjänar 5 USA-dollar i månaden.
  • Tvångsarbete är vanligt förekommande. FN-organet ILO har fördömt tvångsarbetet, som de beräknar omfattar 800 000 burmeser.
  • Fackföreningar är inte tillåtna, utan stämplas som ”terroristorganisationer.
  • I september i år dömdes 6 fackliga aktivister till fängelsestraff på upp till 28 år i Burma. Orsaken var att de hade försökt anordna ett seminarium om arbetsrätt.

Källor: LO-TCO bistånd och PalmeCenter.se

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!