Cancún: Klimat-frågan utan kapitalistiska lösningar

2010-12-01 17:30:34




FN:s avgående förhandlingschef Yvo De Boer tror inte på ett bindande avtal inom de närmaste tio åren, medan den engelske klimatdebattören George Monbiot ironiserar om att: ”Det bästa utfall som någon nu förväntar sig från decembers klimattoppmöte i mexikanska Cancún är att några delegater kan hålla sig vakna”.

Vad ministrarna som bäst hoppas på är att hålla “showen igång” utan kaos eller sammanbrott. På FN:s och det mexikanska ordförandeskapets önskelista står därför små och billiga, men fullständigt otillräckliga steg.
Klimataktivisterna på Cancúns gator och motmöten kritiserar dock redan skarpt arrangörernas planer på att legitimera det frivilliga Copenhagen Accord, som Obama lanserade i Köpenhamn och i syfte att kullkasta alla förhoppningar om ett bindande avtal som förlänger Kyotoprotokollet efter 2012. Därmed vill USA:s och andra staters regeringar som Rysslands, Japans och Australiens inte minst smita undan principen om ”gemensamt men differentierat ansvar” som ålägger industriländerna det största och dyraste ansvaret.
Det ”framsteg” som regeringarna hoppas mest på är en marknadsmekanism som tillåter bolag i Väst att slippa undan sitt eget ansvar genom att köpa billigare stödprojekt för hotade regnskogar, det s k Redd+, nå­got som kritiseras stenhårt av ursprungsfolkens rörelser. Enligt en rapport av Friends of the Earth på Cancúnmötets första dag ”finns det väsentliga risker för att Redd leder till en privatisering av världens skogar, tar dem ut händerna på urinvånarna och lokalsamhällen och ger dem till banker och utsläppshandlare”.
Andra motsättningar som knappast kan sopas under mattan gäller finansieringen av projekt genom lån och omdisponering av biståndsbudgetar snarare än nya pengar och den helt otillräckliga nivån på de frivilliga mål för utsläppsbegränsningar som samlats in enligt Copehagen Accord.

Cancúnmötet samlas i en tid då såväl medias intresse som den allmänna medvetenheten om klimathotet sänkts. Ett uppenbart skäl till det- ta är den ekonomiska krisen, ett an­nat medias uppblåsta intresse för den så kallade Climategateskandalens vil­da anklagelser om manipulerade resultat mot klimatforskare vid East Angliauniversitetet på basis av några olyckliga formuleringar i hackade e­mail och några få misstag av FN:s klimatpanel, som publiceringen av en felaktig prognos över hur snabbt Himalayas glaciärer smälter. Att de s k klimatskeptikernas alla anklagelser granskats och tillbakavisats har fått mindre uppmärksamhet.
Under tiden har nya vetenskapliga larmrapporter fortsatt att dugga tätt. Allra allvarligast är kanske en studie, som publicerades i juli i tidskriften Nature och som hävdar att det har ägt rum en 40-procentig nedgång av världshavens mikroskopiska fytoplankton sedan 1950 – troligen p g a uppvärmningen av oceanernas ytvatten. Om detta bekräftas är hotet akut, då dessa producerar hälften av det sy­re vi andas, lagrar koldioxid och är en basnäring för all fisk.
USA:s National Science Foundation (NSF) rapporterade i mars 2010 om en studie av naturens utsläpp av metangas p g a av smältande perma­frost i östra Sibiriens ishavsbädd, ledd av forskare vid University of Alaska och den ryska vetenskapsakademin. Tidigare studier har varnat för frigörelsen av metangas när tundran smälter. Studien visar att den 2 miljo- ner kvadratkilometer stora men tun­na frusna havsbädden i östra Sibirien över undervattensreservoaren av kol i den extremt potenta växthusgasen metan ”helt klart är perforerad”.

Enligt NSF kan till och med ett litet läckage av det metan som idag lagras av havsbädden utlösa en ab­rupt global uppvärmning.
I det senaste numret av brittiska Royal Society’s tidning publiceras en rad forskningsrapporter. Enligt dessa bedöms nu en begränsning av den globala uppvärmningen till det eta­blerade målet på maximalt 2 grader Celsius som ”extremt svårt, kanske omöjligt, med ökad sannolikhet för en stegrad temperatur med 3-4 grader C detta århundrade”. Enligt forskare som testat flera klimatmodeller bedöms sannolikheten för en temperaturökning med mer än 3 grader som större än 50 procent, även om såväl utvecklade länder som utvecklingsländerna når alla sina frivilliga mål om utsläppsbegränsningar.
Enligt den modell som är känsligast för självförstärkande mekanismer kan uppvärmingen bli 4 grader redan år 2060, med betydligt större temperaturökningar över land, i arktiska områden och i västra och södra Afrika, med svåra men otillräckligt undersökta konsekvenser för låglänta öar och områden, kuststäder, jordbruk, vattenstress, ekosystem och folkomflyttningar.

Även en ny studie av UN Environment Programme inför Cancún har bedömt regeringarnas frivilliga ut-fästelser enligt Copenhagen Accord som otillräckliga för att stoppa och sedan vända utsläppen av växthusgaser nedåt igen innan år 2020, vilket bedöms vara nödvändigt för att begränsa den global uppvärmningen till maximalt 2 grader detta århundrade – även om de infrias fullständigt.
Efter en mindre dipp av utsläppen med 1,3 procent förra året p g a den ekonomiska krisen, väntas de i år öka med 3 procent – mer än de 2,5 procenten i snitt under det senaste årtiondet och tre gånger så mycket som utsläppen under 1990-talet.
Enligt världens mest kända klimatguru, James Hansen vid Nasa Goddard Institute of Space Studies i USA, spelade frigörelsen av metan­gas en nyckelroll vid naturhistoriens största massutrotning av 90 procent av alla arter för 251 miljoner år sedan. Sedan upptäckten av hur snabbt Grönlandsisen smälter och hur dramatiskt som de självförstärkande effekter som man trott skulle ta hund- ratusentals år har snabbats på, hör Hansen därför till dem som nu anser att den globala uppvärmningen mås­te begränsas till 1 grad. Detta skulle kräva en begränsad koldioxidkoncen­tration i atmosfären till 350 miljonde-lar (ppm), under dagens nivå på 387 ppm.
Samma, med dagens maktförhållanden omöjliga klimatkrav på en begränsning av uppvärmningen till 1 grad lär också höras på Mexicos ga­tor och motmöten sedan det även antagits av ”Folkens toppmöte om kli- matet och Moder Jords rättigheter” med 30 000 deltagare som hölls på inbjudan av Bolivias president Evo Morales i Cochabamba den 20-22 april i år.
Pakistans översvämningar och Rysslands hetta bidrar också enligt FN:s matorganisation FAO till nya prisstegringar redan nästa år i stil med dem som inträffade 2008 och som då orsakade svåra kravaller i dussintals fattiga länder. ”Klimatförän­dringar, spekulation, konkurrerande användning av biobränslen och väx­ande efterfrågan från framförallt öst­ra Asien” är FAO:s förklaring till de prisstegringar på vete och korn med 40-50 procent och på socker med en tredjedel som väntas nästa år – med åter över en miljard fattiga.
Klimatförändringarnas växande konsekvenser i form av migration och konflikter om vatten och jordar är redan idag en viktig del av de imperialistiska makternas militära strate-gier för yttre och inre säkerhet, både USA:s, EU:s och andra framväxande makters, främst Kinas.

Att världens makthavare laborerar med tanken på att sätta ett pris på kolutsläppen i hopp om att skapa en ”grön” eller “hållbar kapitalism” med hjälp av lika absurda som ineffektiva planer på en handel med utsläppsrätter är trots allt ett motvilligt erkännande av kapitalismens destruktiva karaktär – driven av jakten på profit och ackumulation av kapital.
Kanske kan nya katastrofer och tvingande behov av nya skatteinkom­ster tvinga regeringarna att införa en skatt på koldioxid, som kan bli något mer effektiv?
Allt detta blir dock för lite, för sent. För Rättvisepartiet Socialisterna gäller det därför att förklara hur kapitalismens miljöförstörelse, som nu hotar mänsklighetens grundläggande livsbetingelser, har blivit en akut del av dagens kapitalistiska systemkris. Mer tvingande skäl för behovet av en demokratiskt organiserad planering, baserad på ett samhälleligt ägande av banker och storföretag för en klimatomställning av trafiken, bostäderna, industrin och jordbruket finns inte.

Arne Johansson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!