Carnegies bluffaffärer skakar och avslöjar den moderna roffarkapitalismen. Dessutom har Carnegieskandalen en direkt politisk koppling, eftersom Carnegie ska hjälpa regeringen i det plundringståg som går under namnet utförsäljning av statens aktieinnehav. Carnegie har inte bara utsetts till att bistå regeringen när det gäller utförsäljningen av statens aktier i börsoperatören OMX och bolåneinstitutet SBAB.Tidigare chefer vid Carnegie är också privatiseringsminister Mats Odells närmaste medarbetare.
Carnegies förre vd Karin Forseke var Mats Odells högra hand vad gäller utförsäljningar. Men inte nog med det. Bara för några veckor sedan utsåg Odell den förre Carnegiejuristen Urban Funered till ny statssekreterare med ansvar för minskat statligt företagsägande.
Så sent som den 10 september utsågs samma Forseke till ordförande i det råd för minskat statligt företagsägande som Odell tillsatt. I måndags tvingades hon att lämna detta uppdrag, då det bara var en tidsfråga innan hennes roll i Carnegieaffären skulle avslöjas.
”Regeringens rådgivare Karin Forseke, som tidigare var vd i skandalbolaget Carnegie, är delaktig i bolagets osunda företagskultur”, menade Carina Lundberg Markow, ägaransvarig på Folksam, efter att Finansinspektionen (FI) bötfällt företaget och krävt att hela ledningen skulle avgå.
Att FI till sist känt sig tvungen att ta detta steg ger en bild av skandalens omfattning. FI är egentligen en tandlös statlig myndighet, dess kritik av Carnegie är ett försök att rädda kapitalismens ansikte. På nytt heter det att finansskandalen orsakats av att några ovanligt giriga individer lyckats få plats vid köttgrytorna.
Men orsaken till Carnegies uppblåsta vinster och bonusregn är kapitalismens vinstjakt och vidlyftiga spekulationsaffärer.
”Det enda som räknas är pengar. Man jobbar för nästa års bonus”, menade den före detta tradingchefen på Carnegie, Aleksandar Adamovic, till Dagens Industri den 29 september.
Det gäller inte bara för Carnegie, utan alla storföretag, banker, investmentbanker och fonder har vinsten som ledstjärna.
Carnegie är varken det första eller sista företaget som blåst upp sina vinster för att kunna ge miljarder i bonusar. Det gjorde även Skandia, ett bolag som länge ansågs som en av juvelerna i den svenska kapitalismens krona.
Samtidigt med att turbulensen kring Carnegie dominerade nyheterna släppte fackförbunden Sif och HTF en rapport om vinster, aktieutdelningar, bonusregn och investeringar. Av rapporten framgår det bland annat att drygt 75 procent av de undersökta företagen har bonussystem för sina chefer. ”En tredjedel av företagen har bonussystem som är kopplade till faktorer som minskar kapitalet eller håller igen på investeringarna. Det innebär att det i vart fjärde företag finns risk att företagsledningens bonusar i sig hämmar investeringarna”.
På DN Debatt den 29 september skriver Sifs ordförande Mari-Ann Krantz och HTF:s ordförande Bengt Olsson med anledning av rapporten att: ”Krav på snabba vinster och bonusprogram som premierar kortsiktigt beteende av företagsledningar riskerar lägga ytterligare hämsko på investeringsviljan.
Mellan 2002 och 2005 ökade tillverkningsföretagens vinster med 465 procent och utdelningarna med 377 procent. Under samma period har investeringarna legat kvar på närmast oförändrad nivå”.
Dagens roffarkapitalism föder oundvikligen ständigt nya skandaler och Carnegie är bara toppen på ett isberg.
Denna gång är också regeringen i allmänhet och Mats Odell i synnerhet ordentligt insyltad i den finansskandal som uppdagats. Carnegie är ännu ett slag mot privatiseringarna. Regeringens utförsäljningar görs av och för bonusjagande direktörer.
Det är hög tid att forma den socialistiska massrörelse som kan ge Odell och regeringen sparken samt avskaffa kapitalismen.
