| FILM | Che – argentinaren |
| Regi | Steven Soderbergh |
| I rollerna | Benicio del Toro, m fl. |
Filmen inleds runt ett matbord i Mexico City 1956. Under samtalet mellan de unga revolutionärerna får vi veta revolutionens bakgrund.
– Tjugo procent av kubanerna är permanent arbetslösa. 1,5 procent av jordägarna kontrollerar 46 procent av jorden, halva befolkningen lever i kåkstäder och har ingen el, bara 37 procent kan läsa och skriva, säger Fidel.
”Allt vi behöver göra är att organisera en kupp”, säger en. ”Nej, det är inte att ta makten som är problemet, utan vad man gör med makten”, svarar en annan.
Genom filmen får vi följa klipp fram och tillbaka mellan striderna i bergen och Ches tal i FN:s generalförsamling. Benicio del Toro gör rollen så bra att man många gånger kan tro att det är autentiska bilder.
De som väntat sig en film full av våld- och revolutionsromantik finner inte detta i Steven Soderbergs två filmer om Che. Istället får vi följa gerillans svåra tid i bergen och Ches pro- blem med astman som nästan tog livet av honom flera gånger. Samtidigt är båda filmerna otroligt vackra. Vid sidan av striderna får man en bild av naturen och landskapen som är helt otroliga.
Den lilla grupp gerillakämpar som överlevde landstigningen på Kuba och tog sig upp i bergen lyckades under åren mellan 1956 och 1959 gå ifrån att bara vara en handfull dåligt utrustade kämpar till att bygga upp en armé av bönder. Hela tiden anslöt sig unga, vissa endast 14 år, och gamla, framförallt män, till gerillan.
– Vi är inte här bara för att slåss, ni måste ha utbildning också. De som inte kan läsa och skriva måste lära sig det. Ett outbildat folk är lätt att besegra, förklarar Che till nya som anmäler sig.
I bergen har man under tiden striderna pågått lyckats etablera skolor och läkarcentraler. Fattiga bönder som aldrig haft möjlighet att gå till läkare eller lära sig läsa kunde nu göra detta genom gerillan. De som ville lämna gerillan kunde göra detta när än de ville, men de som deserterade och terroriserade bönderna i området visades ingen nåd.
– Vi respekterar bönderna och deras familjer. Lokalbefolkningen ska lämnas ifred. De som inte följer detta får betala, förklarar Che på morgonuppställningen.
Ches anda för rättvisa visar sig tydligt genom filmen, till och med betydelsen av att avlösa kamrater som står nattpass. Ingen skulle smita un- dan sitt ansvar.
Filmen visar också på Ches politiska svagheter i en av intervjuerna, då de talar om de olika metoderna i motståndet. I fråga om arbetarklassen sa Che:
– De ville fälla Batista med en generalstrejk och vi med den väpnade kampen. Strejkens nederlag visar på att 26 juli-rörelsen var det enda som kunde besegra Batista.
Detta var en felaktig syn på arbetarklassen, en åsikt som senare kom att kosta Che livet i Bolivia (som vi får följa i den andra filmen som i Sverige har biopremiär den 17 april).
Under en intervju med en amerikansk journalist är det inte svårt att förstå hur Che kunde bli så mytomspunnen. På frågan om vad som är en revolutionärs viktigaste egenskap, svarade han först:
– Kärlek. Kärlek till mänskligheten, livet, landet och rättvisa.
Hårda strider följer när gerillan intar de kubanska städerna, kamrater som dödas, unga pojkar som dör i sin strävan efter frihet. Men till slut flyr Batista. Che konstaterar då att ”vi har bara vunnit kriget, men nu börjar revolutionen”. En revolution i kontinental skala som idag är närmare Ches dröm än någonsin tidigare.
Kristofer Lundberg
