foto: Esteban Ignacio / Flickr CC
”Utbildningen är inte till salu” står det på banderollen i den kamp som framförallt ungdomar ånyo har tagit initativ till.
Hundratusentals demonstranter, särskilt unga, men också arbetare och pensionärer, tog till gatorna i Chiles större städer för kravet att regeringen ska tillmötesgå studenteras krav: De korrupta ska inte få besluta om utbildningen, för gratis utbildning och ett slut på vinster i utbildningssektorn.
Högskolelärare slöt upp med krav på anständiga karriärmöjligheter, för att stoppa kommunaliseringen och till försvar för den offentliga utbildningen. Sorgligt nog förstördes stämningen av nyheten om det oförsvarliga dödandet av två ungdomar under protesterna i staden Valparaiso. Detta triggade till nya protester i många städer.
Bacheletregeringens löften om gratis utbildning och ett slut på vinster i utbildningssektorn har inte uppfyllts. Presidenten anlitade till och med Marcos Barraza, som är direkt inblandad i vinstjakten på Arcis University (som var på randen till konkurs) som minister. Detta är ett stort hån mot folket.
De protesterande uttryckte även en ilska som har byggts upp mot de borgerliga politikernas och kapitalisternas korruption. Demonstranterna reagerar mot de fortsatt låga lönerna, dåliga arbetsförhållanden och övergrepp.
Dessa protester utgör det första svaret underifrån mot den nya tydligt nyliberala regeringen. Finansministern, som är populär bland arbetsgivarna, har arbetat för Internationella valutafonden (IMF) och för stora banker i USA. Stödet för den chilenska regeringen är i fritt fall.
Efter en lång period där studentledare har paralyserats av försöken att införliva dem i regeringen – när de har slösat tid på lönlösa samtal – har studenterna åter visat sin styrka på gatorna och utmanat Bachelets regering och hennes desperata försök att undgå korruptionsutredningar gällande skatteoegentligheter.
Demonstrationerna var en magnifik syrkeuppvisning, men är inte nog. Chilenska studentkonfederationen (CONFECH) och studentrörelsen har vunnit legitimitet och tagit viktiga steg framåt. Men det räcker inte med att år efter år endast marschera och protestera utan att någon verklig förändring sker.
Vi måste tvinga regeringen och den politiska eliten att ge efter för sociala krav, där konkret, disciplinerad och massiv civil olydnad behöver utlysas. Utöver kravet på gratis utbildning och ett slut på vinstjakten behövs det också krav på ett upplösande av alla institutioner som har ärvts från diktaturen och som konsoliderats av de påföljande regeringarna samt ett slut på den nyliberala, rovgiriga kapitalismen som koncentrerar rikedomarna i händerna på ett fåtal.
Det är också nödvändigt att ena kampen som pågår över landet. CONFECH, tillsammans med kämpande fackföreningar och rörelser, borde lansera en nationell församling för studenter och arbetare från hela landet. De krav som har rests av breda skikt i samhället – för sociala rättigheter, mot politisk korruption och storföretagen – borde agera som en referenspunkt med siktet på en riksomfattande 24-timmars generalstrejk.
Protesterna har öppnat ett nytt kapitel i landets politiska historia och för den moraliska kris som under åtta månader har slagit mot regeringen samt hela den politiska och och ekonomiska eliten.
Över tusen strejkande arbetare från värdetransportföretagen Brinks och Prosegur marscherade genom huvudstaden Santiagos gator i kamp för högre löner och bättre arbetsvillkor. Detta var en försmak på vad som senare skulle komma, med massiva studentmarscher.
Massornas initiativ har öppnat ett nytt kapitel i den politiska krisen. Krisen för regeringen behöver fördjupas genom att visa på en väg till förändring: Ett sammankallande av en konstituerande församling för att göra slut på diktaturens arv och den civila, nyliberala regeringen. Detta måste bli ett av de inledande stegen i processen för att återuppbygga de revolutionära och socialistiska styrkorna.
Åtta månader med permanent stänk från korruptionsskandaler (inklusive fallet CAVAL som involverade presidenten direkt) underminerade stödet för regeringen. Den allmänna legitimitetskrisen för regeringen fortgår parallellt med en explosion underifrån, med de unga i protesternas främsta led. ■
