Debatten om revolutionsåret 1917

2017-03-22 22:07:41


Vladimir Iljitj Lenin

För hundra år sedan jublade Norrbottens arbetare över den ryska revolutionen. Även i Sverige utspelade sig revolutionära händelser, med hungerdemonstrationer och arbetarråd.

Men 2017 meddelar NSD, via en artikel från nyhetsbyrån TT, den 6 mars full av felaktigheter och grundlösa påståenden, att den ryska revolutionen “var en enda mans verk” . Och att denne person skulle vara Lenin. De faktorer som verkligen ledde fram till revolutionen – tsarens diktatur, första världskriget, svälten, förtrycket av nationer, nöden på landsbygden – får knappt plats i Roland Johanssons artikel.

Det visar sig att skribenten talat med en enda person, den brittiska historikern Catherine Merridale, som nyligen gett ut en bok om Lenins resa genom Sverige 1917. Intervjun är ett led i marknadsföringen av boken. Men journalisten har uppenbarligen inte orkat läsa boken. Han upprepar nämligen att Lenins resa från Schweiz till Ryssland (genom Tyskland och Sverige) genomfördes i ”full maskopi med den tyska regeringen”. Merridale, däremot, avfärdar denna långlivade smutkastning och skriver i sin bok att ”Istället för bevis fanns bara påståenden och lögner”.
Ännu värre är förstås den bild som ges av själva revolutionen. Att Roland Johansson (RJ) i sin hets mot Lenins resa tvingas erkänna att Lenin inte ens var på plats när revolutionen inleddes hindrar inte hans omdöme att revolutionen ”var en enda mans verk”. När tusentals kvinnliga textilarbetare gick ut strejk den 23 februari (den 8 mars enligt vår almanacka) inleddes revolutionen. Deras paroller var ”Ned med kriget: Ner med höga priser! Ner med hunger! Bröd till arbetarna”. Innan dagen var slut strejkade 90 000 arbetare och dagen efter var de dubbelt så många. Tsarens diktatur störtades, diktaturen ville slå ner revolutionen med våld, men soldaterna revolterade. Ryssland under tsaren hade bara motvilligt avskaffat livegenskapen några decennier tidigare. Imperiet ockuperade en rad andra länder och antisemitismen frodades.

RJ:s artikel i NSD påstår att revolutionen i februari ledde till att ”demokrati infördes”. Men han undviker alla viktiga frågor:

  • Den provisoriska regeringen som tillträdde var inte vald av någon. Några val hölls inte heller under hela dess tid vid makten.
  • Regeringen fortsatte första världskrigets slakt. Den nya regeringen ökade det nationella förtrycket, t ex upplöstes det finska parlamentet.
  • Den jordlösa på landsbygden fick ingen jordreform, eftersom regeringen var allierad med jordägarna. I städerna ökade svält och nöd.

Här finns hela förklaringen till det ökade stödet för bolsjevikerna, med Lenin som den mest kände ledaren. Efter ankomsten till Ryssland i april argumenterade Lenin för att revolutionen måste gå vidare. Men även i bolsjevikerna ledde det till en het och månadslång debatt innan Lenin vann majoritet – han var långt ifrån enväldig!
I Ryssland fanns nämligen inte bara den provisoriska regeringen. De demokratiska råd som arbetarna bildat under revolutionen 1905 – sovjeterna – återuppstod nu, starkare och ännu mer representativa. Och inte bara bland arbetare – även soldater och bönder bildade sovjeter. Lenin och bolsjevikerna argumenterade för ”All makt till sovjeterna” – för att uppnå målen ”Fred, Bröd och Jord”.
I en process fram till september ökade bolsjevikerna från att vara en minoritet till att ha stöd av majoriteten i sovjeterna. Under denna tid stod de bland annat spetsen i motståndet mot general Kornilovs kuppförsök i augusti. När den andra sovjetkongressen samlades i oktober (den 7 november i vår almanacka) togs beslutet att ta makten.
RJ:s artikel i NSD påstår att detta var en ”statskupp”, att ”alla fri– och rättigheter avskaffades” och ett ”terrorvälde” upprättades. Det är lögn ur alla tänkbara aspekter. För det första var den frihet som uppnåtts ett resultat av revolutionen. I de flesta länder i Europa rådde olika grader av diktatur, inte minst i Tyskland som hade militärdiktatur. För det andra var sovjeterna de mest demokratiska representativa organ världen sett. Arbetare, soldater och jordlösa ville gå längre och stödde därför bolsjevikerna.

För det tredje – vilka beslut tog den nya regimen efter oktoberrevolution?

  • Första världskriget avslutades på östfronten.
  • Jord delades ut till 60 miljoner jordlösa på landsbygden.
  • Finland och andra förtryckta nationer fick självständighet.
  • Kapitalisternas diktatur på arbetsplatserna avlöstes av arbetarkontroll.

Dessutom blev Ryssland efter revolutionen det första landet i världen som införde rätt till skilsmässa och abort, homosexualitet legaliserades, antisemitism och rasism förbjöds, världens första naturreservat inrättades och många fler viktiga beslut. Det terrorvälde RJ talar om upprättades senare av Stalin – i direkt strid mot Lenin, som dog i början av denna kamp, och bolsjevikpartiet (som då bytt namn till kommunistpartiet). Gulagarkipelagen var först och främst ett utrotningsläger för trotskister och andra som försvarade revolutionen mot Stalins kontrarevolution.
RJ utvecklar inte heller vad alternativet var. Han låter Catherine Merridale säga att Ryssland i så fall troligen ”haft en eller flera militärkupper” – alltså en rysk Pinochet eller Hitler.
Demokratisynen hos både journalist och författare lyser igenom i Merridales kommentar att hon anser att den brittiska arméns representanter i Torneå borde ”bara ha låtit Lenin försvinna” istället för att låta honom passera gränsen mellan Sverige och Finland. En uppmaning till imperialismen om ett politiskt mord.

Att revolutionen urartade var en tragedi, orsakat av Rysslands underutveckling, invaderande arméer och nederlag för revolutioner i andra länder, främst Tyskland. Detta bäddade för kapitalismens överlevnad och därmed nazismens seger och andra världskriget. Den ryska revolutionen – till skillnad från både dåtidens och dagens kritiker – var det hittills starkaste försöket att avskaffa krig, förtryck och utsugning.


Svar till Nils Harnesk, S, publicerad i NSD 20 mars 2017:

När Socialdemokraterna i Luleå attackerar Rättvisepartiet Socialisterna och vill koppla oss samman med Stalin och diktatur är det återigen Nils Harnesk (NH) som står för ammunitionen. Att det är en socialdemokrat som ifrågasätter RS ”demokratisyn” blir extra ironiskt när Harnesk och hans S-kollegor bara för någon månad sedan kört över en stark opinion och en namninsamling på 8 000 namn som krävt en folkomröstning om nedskärningsprojektet ”Framtidens Skola”.

Med påståenden om smutskastning och historierevisionism försöker Harnesk förminska vår konkreta kritik av TT-journalisten Roland Johanssons (RJ) artikel om ryska revolutionen. Men var är felaktigheterna i mitt svar?
– RJ påstod att den provisoriska regeringen infört demokrati, vi påpekade att inga val hölls under dess tid vid makten.
– RJ påstod att revolutionen var ”en mans verk”, trots att Lenin inte var på plats i februari när revolutionen startade och trots att sovjeterna som demokratiskt beslutade om att ta makten representerade 23 miljoner arbetare, bönder och soldater.
– RJ skrev att maktövertagandet var en ”statskupp” och att ett ”terrorvälde” upprättades. Vi påpekar att maktövertagandet ledde till att första världskriget stoppades, jord delades ut till 60 miljoner jordlösa, Finland fick självständighet. Vad i detta är lögn Nils Harnesk?

Utan att kunna ifrågasätta vår konkreta kritik av RJ försöker NH hävda bolsjevikernas dolda agenda om ”terrorvälde” genom att ta upp händelser under det krig som bröt ut EFTER revolutionen, ett krig som Harnesk ”glömmer” att nämna. Kanske beror det på att Harnesk vill lägga ansvaret för krigets ”terror” på bolsjevikerna fastän kriget berodde på en invasion av 21 utländska arméer från 14 länder? Eller var bolsjevikerna ansvariga för invasionen också?

Det enda som går att hålla med om i Harnesk artikel är att varken Lenin eller Trotskij var några ”ofelbara revolutionära gudar”. Men till skillnad mot Harnesk ser vi hur de ryska revolutionen var ett genuint försök för arbetare, bönder och soldater att en gång för alla göra slut på krig, svält och fattigdom. Vad är Nils Harnesks åsikt? Är du motståndare till revolutionen 1917?


Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!