Den 11 september inleds officiellt Aurora 17, Sveriges största svenska krigsövningen på 23 år. I övningen, som ska pågå i mer än tre veckor, deltar förutom dryga 19 000 svenska militärer från alla stridskrafter också en rad förband från flera Nato-länder. Enbart kostnaden för beräknas till minst 600 miljoner kronor och det går inte att sätta en prislapp på de miljöskador den orsakar.
Aurora 17 är ytterligare en bekräftelse på att i allt utom namnet är Sverige en Nato-medlem. Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger nej till Aurora och Nato. Rusta välfärden – inte militären. Delta i de protester som äger rum de närmaste veckor mot krigsövningen och militarismen,
Förutom svenskt deltagande från alla stridskrafter deltar förband från Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Lettland, Litauen, Norge och USA. Alla dessa länder, med undantag för Finland, är med i Nato. USA bidrar med den största styrkan – upp mot 1 500 soldater. ”Världens modernaste ubåtsjaktplan och världens största stridsvagn, från USA. Åtta nationer bidrar i försvaret av svensk mark mot en fiktiv fiende som anfaller österifrån. Inte sedan andra världskriget har en lika stor andel av Försvarsmakten deltagit i en krigsövning”, skriver Svenska Dagbladet om Aurora 17 under rubriken ”Patriotmissiler försvarar Öland”.
Under övningen invaderas Gotland av amerikanska stridskrafter med de mest djävulska vapen. Övningen genomförs inte bara på och runt Gotland utan även i Mälardalen, Stockholm och Göteborg. Övningsområdet är det största någonsin.
Krigsövningens främsta syfte är att öva hur den svenska militären ska ge och ta stöd från Nato i enlighet med värdlandsavtalet (Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd).
Värdlandsavtalet undertecknades på Nato:s toppmöte hösten 2014 av den dåvarande Överbefälhavaren (ÖB) Sverker Göransson och i fjol sa riksdagen ja till avtalet. Med värdlandsavtalet togs det svenska samarbetet och engagemanget i Nato till en ny och högre nivå. ”Syftet med avtalet är att kunna lämna effektivt stöd för militär verksamhet på det egna territoriet i samband med övningar, krishanteringsinsatser eller andra insatser. Regeringen ser en stor poäng i att öka förmågan att ge och ta emot militärt stöd … och dessutom att det förenklar övningssamarbetet”, skriver Folk och Försvar, maktelitens årliga försvarskonferens, på sin hemsida.
Avtalet gör alltså att Nato kan placera trupper med svensk mark i samband med kris- och krigsuppdrag. Trots regeringens utfästelser finns inga garantier mot att de Nato-styrkor som i framtiden kan komma att operera på svenskt territorium också har kärnvapen i sin arsenal.
Under den nuvarande S-MP-regeringen har inte bara Nato-samarbetet fördjupats även det svenska militära samarbetet med USA blivit allt mer intimt.
Försvarsminister Peter Hultqvist besökte i maj i USA för att dels samtala med Trumpadministrationens försvarsminister James Mattis, en krigshök och dels för att sälja och köpa vapen. Året innan hade samme Hultqvist tecknat ett långtgående militärt samarbetsavtal med USA.
Aurora 17 är ytterligare ett uttryck för den lika farliga som tilltagande militariseringen av Östersjöområdet. Länderna runt Östersjön rustar alla upp och Nato trappar upp sin militära närvaro i området. Även den ryska imperialismen rustar upp, vilket åtföljts av nedskärningar i i vård och skola och att auktoritära, nationalistiska regimen trappat upp repressionen mot den inhemska oppositionen.
Det finns absolut inget progressivt i Putins storryska kapitalistiska regim Men trots att de ryska försvarsutgifterna ökat kraftigt under de senaste decenniet är Nato och dess dominant USA militärt överlägsen. (Rysslands militärutgifter utgör 10 procent av Nato:s totala utgifter och mindre än en tredjedel (27 procent) av de europeiska Nato-ländernas samlade militärutgifter, enligt Stockholm International Peace Research Institute, Sipri).
Med Trumpadministrationen i spetsen ökar Natoländerna, särskilt de som gränsar till Ryssland, sina försvarsbudgetar. Polens högerregering aviserade i somras att man ämnar fördubbla sin försvarsbudget och öka antalet soldater med 100 000. Trumperan hotar bli inledningen till global kapprustning, ”Enligt nyhetsbyrån AP bearbetas nu ett förslag på en nästan tioprocentig ökning, vilket skulle motsvara en höjning på närmare 500 miljarder kronor. Beloppet motsvarar hela Storbritanniens försvarsbudget eller knappt 90 procent av Rysslands” (tidningen Fokus 16 mars 2017).
Den tilltagande militariseringen av Östersjöregionen som de svenska regeringarna tagit aktiv del i, har följts att området också blivit säte för fler stora krigsövningar. Samtidigt med Aurora 17 pågår ännu en rysk jätteövning där tiotusentals soldater deltar, .
USA och Nato kopplar ett allt hårdare grepp om Östersjöregionen och de övningar som genomförs tjänar till att cementera det greppet. I fjol var det första gången som trupper från något Nato-land steg i land på finländsk mark. Det skedde i samband med den Natoledda övningen Baltops 2016 som var större än någonsin och där bland nanat den amerikanska och svenska marinen övade krig mot Ryssland. Baltops 2016 var enligt övningschefen, den amerikanske vice amiralen James Foggo, ”en imponerande uppvisning av styrka och kapacitet som enligt min enkla mening inte kan matchas av någon annan allians i hela världen” (Aftonbladet den 13 juni 2016).
I Aurora 17 är scenariot och syftet detsamma: att visa styrka, stärka samarbetet mellan Sverige Nato och USA genom att öva krig mot Ryssland som är det påstått ”fiktiva land” som gått till angrepp.
Aurora 17, de senaste årens exempellösa svenska militära upprustningen, värdlandsavtalet och att Sverige strax därefter anslöt sig till Nato:s progandacentral StratCom samt att yrkesarmén ska kompletteras med delvis återinför värnplikt ska ses i ljuset av att så kallade försvaret sedan år 2014 haft som “huvuduppgift att vara ytterst möta ett väpnat angrepp. Den svenska försvarsförmågan syftar ytterst till försvar av det egna territoriet men ska också betraktas som en del i en gemenskap för stabilitet och säkerhet i norra Europa”, som det heter i regeringens försvarsöverenskommelsen med allianspartierna (C, M och KD) från 2015.
Efter att den gamla världsordningen rasat samman och kapitalismens återupprättande i det forna Sovjetunionen samt Central- och Östeuropa (1989-92) blev Försvarsmakten primära uppgift att bistå och delta i internationella kris- och krigsinsatser, vilket skulle visa sig oftast bli under Nato-befäl. Det svenska deltagandet i Afghanistankriget och krigsinsatsen i Libyen öppnade nya dörrar in till Nato.
Efter 2014 har dock de internationella insatser (läs deltagande i imperialistiska militära ingripanden) hamnat i skuggan av vad som blivit den yttersta huvuduppgiften – rusta upp de egna stridskrafterna som svar på politiskt motiverade ”säkerhetsanalyser” som författats av mörkblåa militärer och ”experter” och som är blåkopior av Washingtons.
Detta i sin har bland annat inneburet en återmilitarisering av Gotland.
”Jag tror inte det finns någon ö någon annanstans som är viktigare”, sa Bed Hodges USA:s arméchef i Europa, när han besökte Gotland i juli som en del i förberedelserna för Aurora 17. Vid samma besök sa Hodges att Aurora 17 innebar en ”fantastisk möjlighet” för de amerikanska trupperna att på fältet öva och utveckla det militära samarbetet med Sverige.
Det ryska övertagandet av Krim, krisen, de väpnade striderna och Ukrainas splittring 2014 blev den ursäkt som allianspartierna och Socialdemokraterna att genomföra vad man redan var överens om; att ändra försvarets uppgift och fördjupa samarbetet med Nato och USA.
Inte så att Nato-samarbetet är något helt nytt, som det ibland hävdas. Den svenska alliansfriheten och neutralitetspolitiken är en myt, som odlats framför allt av Socialdemokraterna. Visst gav den gamla världsordningen de svenska regeringarna en möjlighet att balansera mellan de två regerande supermakterna – USA och Sovjetunionen –och ha en mer självständig röst. Men den svenska kapitalismen och staten har alltid varit en del av västimperialistiska blocket och även under 1980-talet fanns det Nato-generaler som menade ”att Sverige var Nato:s 17:e medlem”. Nato hade 16 medlemmar ända fram till 1999.
I Mikael Holmströms bok Den dolda alliansen: Sveriges hemliga Nato-förbindelser intervjuas Reiulf Steen som var det norska socialdemokratiska Arbeiderpartiets ordförande från 1975 till 1981 han beskriver det som att Sverige under hans tid vid köttgrytrorna ”var en passiv Nato-medlem” .
Idag kan Sverige beskrivas som en mycket aktiv i Nato, betydligt mer aktiv än flera av Nato:s medlemmar.
Det finns inte heller ens en ansats till självständig politisk hållning utan högerpolitiken på hemmaplan, oavsett regeringarnas politiska färg, har följts av en försvars- och utrikespolitik som har målet att främja det militära och politiska samarbetet med USA och Nato. Det borgerliga systemskiftet har inte gjort halt vid utrikespolitiken. Till det ska läggas EU-inträdet, EU-anpassningen och att den svenska regeringen under senare år varit pådrivande i att bygget av fortEuropas nya murar, vilket återspeglats i en skarp högervridning av flyktingpolitiken och att den svenska regeringens går i bräschen för utvisningar av flyktingar till krigets Afghanistan.
Sedan år 2015 har det skett en oemotsvarad ökning av Sveriges militärutgifter: Militären fick dryga 10 miljarder kronor mer från 2016 till 2020 i 2015 års försvarsuppgörelse och Försvarsmakten fick ytterligare 500 miljoner extra årets vårbudget och i augusti fick man ett nytt påslag om 2,7 miljarder extra per år från 2018 till 2020.
Som jämförelse kan nämnas att varje höjning av barnbidraget med 100 kronor i månaden skulle kosta cirka 2 miljarder kronor.
Scenförändringen i förhållandet till militären och Nato kan också uttryckas i att alla allianspartier numera kräver och kampanjar för att Sverige ska bli medlem i Nato. Men också i att generalerna anser att den nuvarande regeringen och särskilt försvarsminister Hultqvist är den bästa man haft på länge.
Inget parti i riksdagen, inkluderat Vänsterpartiet, står idag för militär upprustning eller står upp mot det militär-industriella komplexet som inte minst S-MP-regeringen velat smörja. Det understryker behovet av att bygga upp en kämpande vänster och ett nytt socialistiskt arbetarparti.
Samtidigt med Aurora 17 ska FN-beslutet från juli i år om ett globalt förbud mot kärnvapen börja ratificeras, det vill säga undertecknas av de stater som stödjer det. 122 länder röstade för ett förbud, däribland Sverige. Nato-länderna. förutom Nederländerna, som var det enda land att rösta nej, bojkottade omröstningen. All kärnvapenmakter bojkottade omröstningen.
Så massförstörelsevapnen blir kvar och kärnvapenmakterna kommer att fortsätta sina program att modernisera och uppgradera sina kärnvapen.
Men beslutet har ändå skapat spänningar i relationerna Sverige och Nato samt USA, och det finns en tydlig koppling till värdlandsavtalet. Både de europeiska Nato-ländernas regeringar och Washington har krävt att den svenska regeringen inte ska underteckna kärnvapenförbudet. I ett brev från USA:s försvarsminister Mattis till Hultqvist heter det att ett undertecknande äventyrat både försvarssamarbetet med USA och USA:s löfte om att bistå Sverige vid ett eventuellt angrepp äventyras om regeringen undertecknar kärnvapenförbudet.
Det är inte mycket av diplomati i Mattis brev. ”Sverige har fått en ovanlig varning – ”strange warning” – från Trumpadministrationen”, skrev Business Insider och menade att det inte hörde till vanligheten att USA så direkt ville påverka ett svenskt regeringsbeslut.
Och det är sant. För regeringen är detta en lika oväntad som ovälkommen utveckling.
Regeringen, som är splittrad, har därför valt att förhala frågan i väntan på en så kallad ”rejäl analys”. Till det ska läggas att i oktober ska Nato diskutera Sveriges ställning som, tillsammans med Finland, den mest gynnade partnerlandet i Europa. (Nato:s ”Guld kort”).
Den ställningen vill regeringen inte förlora och man vill heller inte ha strid med allianspartierna om detta, så mycket pekar mot att regeringen gör ytterligare en eftergift för att inte hamna i konflikt med Nato och USA. Regeringen kommer säkert också försöka gömma sig bakom dem finska högerregeringen som röstade nej till kärnvapenförbudet och som uttalat sig för att Finland går med i Nato.
Motståndet mot Aurora 17, Nato och den militära upprustningen kan inte särskiljas från kampen mot högerpolitik, kapitalism och imperialism. Krig och militarism är en direkt följd av de härskande klasserna strävan efter makt, prestige, marknader och profiter. Vårt motstånd mot USA-imperialismen, Trump, Nato och EU rymmer inget stöd till Putin eller andra rivaliserande makter. Som socialister är vi internationalister. Kampen för fred kräver en global masskamp med gemensamt organiserade strejker och bojkotter som går i hand i hand med kampen för att nya arbetarregeringar, kapitalismens avskaffande och för att riva ned alla murar och barriärer som den härskande klassen skapat för att skydda sig själv och sitt system.
Den organiserade arbetarklassen är den enda kraft som kan skapa fred. ”Inte en man, inte en krona mot den förbrytelse mot mänskligheten som heter militarismen”, var den tidiga arbetarrörelsens paroll. Den parollen kan idag skrivas som: Rusta upp välfärden – inte militären.
- Nej till höjda försvarsanslag. Kamp för omedelbar militär nedrustning.
- Rusta välfärden – inte militären. Offentliga satsningar för jobb, välfärd och bostad till alla.
- Riv upp värdlandsavtalet med Nato. Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. Inget svenskt deltagande i imperialismens krig.
- Riv Fort Europas murar och alla de avtal som EU slutit för att stoppa flyktingar från att söka asyl och skydd i Europa. · Återinför asylrätten. Stoppa massutvisningarna.
- Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.
- Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.
