Våld i samkönade relationer tas inte på allvar och osynliggörs i samhället idag, trots att våld är lika vanligt i samkönade som olikkönade relationer. Det finns en stark ovilja från dem som utsätts för detta att anmäla till myndigheter, då de ofta blir dåligt bemötta av dem som egentligen ska ge dem hjälp.Precis som våld i heterosexuella relationer handlar själva våldsprocessen om samma former; kontroll, hot om våld och psykiskt och fysiskt våld. Det börjar sällan med ett slag utan med kärlek och ömhet som varvas med kränkningar, en process som gör att det blir normalt. Du tappar ditt värde, du förtjänar det, isolering från vänner och familj, ständigt kapande av ditt eget livsutrymme och sen kommer slaget.
Som hbtq-person lever man redan under ett förtryck från samhället och det gör situationen hårdare. Skillnaden är att våld i samkönade relationer osynliggörs och Sverige ligger efter andra länder när det gäller bland annat stöd till våldsoffer och forskning.
Generellt är intresset och debatten sval när det gäller våld i samkönade relationer. När våld mot hbtq-personer diskuteras ligger fokus oftast på hatbrott och kvinnojourer fokuserar på mäns våld mot kvinnor.
Det är viktigt att visa på de likheter som finns i våld i nära relationer, oavsett om de är heterosexuella eller homosexuella. Samtidigt måste vi ta upp den problematik som finns runt våld i samkönade relationer som beror på det heteronormativa samhället vi lever i.
Det behövs mer kompetens hos dem som möter våldsoffer, så alla som söker hjälp blir bemötta på ett bra sätt, blir tagna på allvar. Hbtq-personer som är utsatta för våld tar ogärna kontakt med myndigheter och ideella organisationer på grund av brister i bemötandet.
Även små saker, som att behöva fylla i formulär som är riktade till heterosexuella eller få frågor som antar att du är heterosexuell, gör att hbtq-personer känner sig dåligt bemötta.
Våld i samkönade relationer är lika vanligt som i olikkönade. 25-50 procent av alla homosexuella relationer innehåller någon form av våld, enligt en artikel i tidningen Journal of gay & lesbian social service.
Det finns studier som visar på att mörkertalet kan vara så stort som 95-97 procent, men det är svårt att få korrekta siffror på grund av bristen på undersökningar och forskning.
Personer som utsätts för våld i samkönade relationer måste bli tagna på lika stort allvar som de kvinnor som utsätts för våld av sina män och pojkvänner.
Frågorna måste föras upp och bli en del i hbtq-kampen. Det behövs mycket mer information för att belysa att våld förekommer i samkönade relationer och speciell hbt-kompetens för dem som arbetar med våldsoffer, så att dessa kan få ett värdigt bemötande. Då skulle fler våga anmäla och kunna ta sig ur ett misshandelsförhållande.
Sara Lindelöf
