Politikerna i Västernorrlands landsting kör över den massiva folkviljan som råder om vården.
Trots flera massprotester i Ådalen tog landstingspolitikerna på landstingsfullmäktigemötet i Västernorrland den 30 juni som väntat beslutet att lägga ned akutkirurgin i Sollefteå och flytta över den till Ö-vik. Mot samma folkliga motstånd i de norra länsdelarna klubbade de även igenom en flytt av medicinska rehabiliteringen från Härnösand till Sundsvall. Personalen deklarerade dagen efter beslutet att ingen tänker följa med.
Det är hotet om dessa beslut som har väckt ett raseri och långa mäktiga demonstrationståg i Ådalen. Vid vårens fullmäktige tvingades förslagen tillfälligt tillbaka i en återremiss efter flera timmars debatt.
I Sollefteå ska nu en verksamhet för planerade operationer inrättas. Men avvecklingen av akut kirurgi på Sollefteå sjukhus innebär att sjukhuset tappar sin kapacitet som akutsjukhus. Det finns en befogad oro över att när sjukhuset inte längre är ett fullvärdigt akutsjukhus kommer nedrustning av både personal och verksamheter att accelerera. Till exempel kommer avsaknad av akutkirurgi sannolikt att bli ett argument för att även aveckla BB i Sollefteå. Följden blir också att det blir allt svårare att rekrytera personal till sjukhuset och framför allt förlorar de boende i regionen tillgång till akutsjukvård.
Det var till slut en stor majoritet av landstingsfullmäktige som ställde sig bakom besluten. Förslaget att flytta akuta ortopedin från Sollefteå var det som fick minst stöd. Av 77 ledamöter röstade 51 ledamöter ja, 20 nej och 6 avstod från att rösta. Beslutet att flytta medicinska rehabiliteringen från Härnösand röstades igenom med majoriteten 61 för och 16 mot. En tydlig geografisk splittring syntes i partiledamöternas röstning.
Besluten möttes av ett ramaskri i Sollefteå. Reaktionerna har varit olika. Intresseföreningen ”Sollefteå framtidens akutsjukhus” anmälde omedelbart beslutet till Förvaltningsdomstolen och krävde att beslutet skulle stoppas för att processen efter återremissen inte har varit korrekt handlagt.
Sollefteås socialdemokratiska kommunalråd Elisabeth Lassen har träffat landstinget och vill att kommunerna i Sollefteå sjukhus upptagningsområde och landstinget driver sjukhuset tillsammans, men fortfarande som akutsjukhus. Det är högst otroligt att landstingsledningen nu skulle ändra sig och ställa upp på något sådant när de just har drivit igenom avveckling av akutkirurgin.
Samtidigt lär partiet nu desperat fundera över olika politiska vårdutspel och skådebröd som ska dölja det svek de just har begått mot vallöftet om tre akutsjukhus och jämställdheten i vården för alla medborgare i länet för att inte Ådalen ska bli en socialdemokratisk öken efter nästa val.
Offensiv har talat med Per Johansson, landstingsanställd sjuksköterska i Sundsvall och medlem i RS.
– Jag tycker det är viktigt att vi som vill försvara vården jobbar tillsammans och inte hamnar i fällan att spela ut orter mot varandra. Därför har det varit självklart för mig och RS-are i Sundsvall att åka upp och delta i demonstrationerna som har varit i Ö-vik, Kramfors och nu senast i Härnösand.
– Vården behöver försvaras vid sjukhuset i Sollefteå och Ångermanland, men det behövs även satsningar vid Sundsvalls sjukhus. Efter de stora neddragningar som har varit de senaste åren är har krislägena avlöst varandra.
– Vi i Rättvisepartiet Socialisterna menar att det finns pengar till en bra vård i hela länet. Problemet är att pengarna finns i fel fickor. Vi har de senaste årtiondena sett hur klassklyftorna har ökat. De rika blir rikare och storföretag och banker gör rekordvinster. Det som behövs är en fördelningspolitisk profil. Att till exempel bara höja landstingsskatten drabbar låginkomstagare mest. Pengarna måste tas där de finns. Men för att det ska ske krävs det kamp för dessa krav.
– Den stora stridsvilja som människorna i Ådalen har visat upp räckte inte ända fram, men har säkert hindrat att det blev ännu större neddragningar. Demonstrationerna och protesterna är fantastiska exempel som skulle behövas spridas till ett landsomfattande uppror för upprustning av vården. Vi borde snabbt kräva pengar från staten till sjukvården så vi kan få mer personal på bättre arbetsvillkor över hela länet.
– Viktiga krav är också att löner och arbetsvillkor för dem som jobbar i vården behöver förbättras. En annan viktig fråga är sänkt arbetstid. Det finns många fördelar med det, men en viktig sak är att det skulle ge personal mer tid och ork att engagera sig i sjukvårdspolitiken.
