
Varför genomförs pakten? Ett skäl är att den tyska regeringen vill blidka högerpropagandan om att Tyskland inte ska ”betala för slöseri i andra medlemsländer”. Men pakten är också ett resultat av ”finansmarknadens” utpressning för mer nedskärningar i offentlig sektor och arbetares levnadsstandard. Arbetare och vanligt folk ska betala för en kris de inte har orsakat.
Underskotten i offentliga sektorn beror på att staten har tvingats ta över enorma skulder hos banker och andra privata företag. Irland gick i fjol från överskott i statens budget till ett underskott på historiska 32,4 procent som ett resultat av att regeringen beslutat att ”rädda bankerna”.
Den tidigare EU-regeln var att underskottet fick vara högst 3 procent av BNP, en gräns som idag överskrids av de flesta medlemsländerna.
Paktens krav liknar det som EU och IMF (Internationella Valutafonden) har tvingat på t ex Grekland och Portugal. I Grekland sjönk levnadsstandarden för 90 procent av befolkningen med i genomsnitt 30 procent på ett år, genom sänkta löner och pensioner, höjda avgifter, hushållsskatter och moms.
Trots nedskärningarna hade Grekland ett underskott på 10,5 procent för 2011, medan Portugals underskott var 9,1 procent av BNP.
Orsaken är att åtstramningarna fördjupar krisen. 100 000-tals fler arbetslösa och lägre löner minskar både konsumtionen och statens skatteinkomster. Greklands BNP föll med över 6 procent 2011.
För 2012 väntas hela eurozonen gå in i recession, d v s minskad tillväxt. IMF har på bara några månader sänkt sin prognos från plus 1 procent till minus 0,5 procent. Italiens BNP väntas krympa med 2 procent i år.
De svenska Socialdemokraterna anslöt sig till Reinfeldts ja samma dag som Stefan Löfven utsågs till ny partiledare.
Nu sägs Reinfeldt ha fått igenom de ”svenska” villkoren för att ansluta sig. Men vad S krävde var i princip ingenting – att Sverige inte är bundet av paktens regler och att Reinfeldts regering får delta på ett av eurogruppens toppmöten per år.
Att inte tvingas till något på grund av finanspakten betyder inte att Sverige klarar sig undan från nya nedskärningar. Utan bara att de svenska politikerna tänker driva igenom dem på egen hand.
För, som Reinfeldt sa inför toppmötet i Bryssel, ”Det euroländerna ska göra är vad Sverige gjort de senaste 15 åren”. Ett exempel är försämringar av pensionerna som genomfördes under Göran Perssons S-regeringar på 1990-talet, i samarbete med Moderaterna och de andra högerpartierna. Idag hör finansminister Anders Borg till de politiker som föraktfullt krävt ännu större sjukhusslakt och privatiseringar i Grekland.
Toppmötet genomfördes samtidigt med en generalstrejk utlyst av Belgiens fackföreningar mot nya stora nedskärningar. År 2011 såg en skarp uppgång i arbetarstrejker i många länder och även en ungdomsradikalisering efter torgockupationerna i Spanien. Grekland såg 800 000 demonstranter på Atens gator under den hittills största tvådagarsstrejken i oktober.
Det är arbetarkampen som visar vägen framåt till en verkligt solidarisk och internationalistisk lösning. Låt Europas banker och kapitalister betala den kris som deras system har skapat.