av Offensiv
Måndagen den 4 oktober slutade trafiken till Facebook och Messenger att komma fram. Eftersom företaget har köpt upp alltfler konkurrenter försvann även Whatsapp och Instagram från nätet. Sammanlagt ca 3,5 miljarder användare drabbades; bara Facebook har runt 3 miljarder användare.
Kraschen orsakades enligt företaget av att en anställd hade skickat ett felaktigt kommando, vilket fick deras många utspridda datacenter att frikopplas från varandra. När systemet fungerar som det är tänkt är alla Facebooks datacenter sammankopplade över globen.
Det var dock inte den enda kraschen den dagen; i samband med att tjänsterna gick ned sjönk Mark Zuckerbergs personliga förmögenhet med ungefär 6 miljarder dollar på grund av Facebooks fallande aktie. Frågan man ställer sig är: Vart försvann pengarna? Vem har de pengarna nu?
Riktigt värde kan bara skapas genom arbete och de pengar som försvann i dyningarna från kraschen fanns aldrig mer än i vår gemensamma föreställningsvärld. Att en allt större del av ekonomin numera existerar enbart som spekulation (läs hasardspel) är ett ständigt växande problem.
Att de som faktiskt jobbar på företaget är så viktiga märktes inte bara av misstaget som inträffade den 4 oktober, utan även då systemet fungerade igen efter bara 6 timmar.
Extra jobbigt för Facebook blev tajmningen på kraschen. En visselblåsare vittnade nyligen i amerikanska senaten efter att ha läckt interna dokument till media i USA om en företagskultur som sätter inkomst före människors hälsa och premierar det innehåll som ger mest klick.
Företagets vicepresident för globala affärer och kommunikation, Nick Clegg (före detta brittisk vice premiärminister), gick nyligen ut och pratade om att företaget nu ska minska mängden politiskt och problematiskt material som den visar för användarna.
Under en lång tid har användandet av Facebook fördjupat folks missuppfattningar, spätt på konspirationsteorier och hjälpt extremhögern att radikalisera.
I en tid när alltmer av vår sociala kontakt sker online och myndigheter och företag alltmer använder sociala media som infrastruktur väcks såklart frågan om varför detta inte är gemensam egendom? Problem med vinsthets som tvingar algoritmen att visa det mest upphetsande istället för de mest nyttiga, monopol över marknaden och andra problem, tvingar oss att ta oss an den frågan.
Men även om viljan skulle finnas är det inte solklart hur det skulle gå till. Den internationella användarbasen, datacenter och anställda spridda över världen gör att det blir svårt att föreställa sig hur ett förstatligat Facebook skulle se ut.
Skulle det bli amerikanska staten? Hur fungerar det i så fall för de tusentals anställda i andra länder? Hur skulle vi kunna lita på ett Facebook styrt av amerikanska staten som sedan tidigare varit ökända för att spionera även på sina allierade?
Vad skulle alternativet till ett statligt Facebook vara? Hur skulle vi få folk att byta tjänster frivilligt? Skulle det krävas en lagändring för att få dagens sociala mediajättar att anpassa sig till folknyttan?
Även andra tjänster som Twitter som tidigare förbjudit folk de inte håller med är ju inte en lösning då besluten inte är folkliga, utan tagna av rika envåldshärskare.
Oavsett vad lösningen på dessa problem blir är nyckeln att låta den stora massan av användare vara de som bestämmer hur framtida tjänster ska se ut. För en social media i allmänhetens intresse och för allmänhetens nytta är det helt avgörande.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.