foto: Elias Theodorsson
Personalbristen är värre än någonsin på Sahlgrenska. Flera har stressymptom som sömnstörningar och näsblödningar.
Det råder en akut personalbrist på Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg. De fyra fackförbunden Kommunal, Vårdförbundet, Vision och Saco har nu gemensamt slagit larm och anmält sjukhuset till Arbetsmiljöverket.
Göteborgs-Posten (GP) rapporterade den 7 och 11 augusti om situationen för anställda och patienter inom Sahlgrenska. Det råder en situation med överbeläggningar, hög grad av sjukskrivningar bland sjuksköterskor och med obefintliga vikarier trots ett stort behov.
De som arbetar har fått göra dubbla pass på 15-17 timmar totalt och många har fått stressymptom som sömnstörningar, bröstsmärtor och näsblödningar.
Antalet sjukskrivningar kommer med stor sannolikhet fortsätta att öka. Så långt har högerpolitiken gått i nedskärningar och privatiseringar och nu är brytpunkten nådd.
Att de anställda nu går på knäna och att en säker vård inte kan garanteras är ingen situation som uppstod just precis nu. Det är konsekvenser av tidigare försämringar och enorma besparingar av landstinget.
Offensiv har till exempel tidigare rapporterat om nedskärningar på cirka 500 miljoner kronor totalt år 2009 och 2010.
Vilka det är som drabbas hårdast av försämringar ser vi tydligt idag – det är inte de som har tagit besluten, utan det är patienterna, barnmorskorna, undersköterskorna, sjuksköterskorna, läkarna och lokalvårdarna.
Göran Matejka, områdeschef för en av avdelningarna på Sahlgrenska, anser att ”bemanningssituationen är acceptabel”, vilket är enkelt för honom att säga då han inte arbetar under samma förhållanden som de flesta anställda gör.
Vårdförbundets huvudskyddsombud på Sahlgrenska, Monica Djurner, säger till GP att fackens krav nu är att minska vårdplatserna då en bra och säker vård inte kan ges med den underbemanning som råder. Det är förståeligt att kraven lyfts mot vårdplatserna då de anställda inte har tid att ta hand om alla.
Det är dock en åtgärd som kommer att ge konsekvenser som förlängda vårdköer. Att minska på vårdplatser har även gjorts tidigare på Sahlgrenska, och det har inte varit i små mängder.
Men facken borde mobilisera för förändringar som verkligen möter både behovet av vårdplatser i samhället, men också för en förbättring av de anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor. Sådana åtgärder innefattar bland annat att anställa fler och att det satsas på yrket genom en höjning av lönen och bättre arbetsvillkor med kortare arbetsdagar. Det behövs mer resurser, inte mindre.
Sjuksköterskestudenter och barnmorskor är några av de som på senare år har varit ute i protester och krävt högre lön och bättre arbetsvillkor. Det är det som krävs för att bryta paradoxen av den nutida vården i Sverige som gör anställda sjuka.
De fyra facken som nu har gått samman skulle kunna spela en viktig roll i att samla ihop ännu fler i massprotester mot slakten på vården och för mer resurser till Sahlgrenska och vården som helhet. ■
