Facken måste stödja klimatstrejken 27/9

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Greta Thunberg och den nya unga klimatrörelsen Fridays for Future (FFF) uppmanar i ett öppet brev alla fackföreningar och vuxna att sluta upp tillsammans med skolungdomen i en ny och massiv klimatstrejk fredagen den 27 september. Detta kan bli kulmen på världens hittills mest omfattande protestvecka för klimatet i tusentals städer i 150 länder, samordnad av nätverket Global Strike for Future, parallellt med FN:s Climate Action Summit i New York den 23 september. 

”Skolan och jobben utgör tillsammans samhällets grund och om båda strejkar stannar samhället av. Ungdomarna har redan begärt förändring, nu kräver klimatkrisen att de vuxna gör detsamma”, skriver FFF till fackföreningarna och slår fast att: ”Det är fackens uppgift att säkerställa arbetarnas rättigheter och trygghet och en kris som denna kommer medfölja stora ekonomiska förändringar, och problem, om vi inte ställer om”.
Detta är en historisk utmaning från den unga klimatrörelsen, med stöd av alla rörelser bakom Earth Strike-initiativet, som enligt RS/Offensiv och CWI kräver omedelbart stöd från alla aktiva socialister för såväl klimatstrejken som för krav på en effektiv rödgrön omställningsplan till ett hållbart, jämlikt och socialistiskt samhälle. 
Världen runt växer också det fackliga stödet underifrån för de planerade klimatstrejkerna antingen fredagen den 20 september eller fredagen den 27 september, som sedan länge är dagen för en Earth Strike – liksom för andra aktiviteter under veckan däremellan (Week For Future). 
I länder som Belgien, Frankrike och Australien har många fack redan engagerat sig, vilket också den internationella fackföreningsfederationen ITUC manar till. I Tyskland uppmanar ledningen för de offentliganställdas fackförbund Verdi, som med sina två miljoner medlemmar är landets näst största fackförbund, alla dessa att om inte strejka så ändå delta i de planerade massdemonstrationerna. ”Alla som kan borde stämpla ut och delta. Det ska jag också göra”, uppmanar Verdi-ledaren Frank Bsirske, som också säger att det nu gäller att visa färgerna, var en står.

”Storbritannien står inför strejkkaos när fem miljoner planerar ’solidaritetsstrejk’ för Greta Thunberg”, utropar en bombastisk förstasida i den brittiska kvällstidningen Daily Express. Sant är att den brittiska fackliga centralorganisationen TUC på sin kongress i början av september ska ta ställning till en motion från universitetslärarfacket UCU som med brett stöd föreslår en allmän 30 minuters solidaritetsstrejk med skolungdomarnas globala skolstrejk den 20 september som inledning på en protestvecka för klimatet. 
I sin motion kräver UCU att TUC ska slå fast att ”klimatförändringen är en facklig fråga”. Om inte facken ser till att skoleleverna inte ska behöva kämpa ensamma kommer enligt UCU jordens klimat snart att passera den farliga tippunkt som kan göra en temperaturstegring på uppåt 4 grader detta århundrade omöjlig att hejda – under många ungas livstid. ”Fackligt aktiva måste spela en central roll i att utforma hur samhällets ekonomiska och sociala organisation möter kommande generationers och planetens behov”.

En 30 minuters solidaritetsstrejk är givetvis på tok för kort för att ge verklig effekt och tid att delta i demonstrationerna, men bidrar ändå till att höja temperaturen i proteströrelsen, och skulle kunna få många som kan att ta ledigt för att delta i dagens stora massdemonstrationer.
I Sverige, där FFF:s öppna brev skickats ut till 53 fackföreningar, förbund och centralorganisationer, värjer sig de flesta förbundsledningar som hunnit reagera från kravet att klimatstrejka, men de som har svarat vågar inte annat än att bjuda in till en dialog. 
– Vi har fått svar från LO, TCO och SACO som bjudit in oss till möte för att diskutera det här. Vi hoppas att brevet och de mötena ska leda till att de kan gå ut i strejk, säger en representant för Fridays for Future till DN.
Risken är stor att detta kan bli en mycket pinsam tillställning för flera fackliga ledare. 
GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö är än så länge den ende av LO:s förbundsordföranden som uttalat att LO borde stödja de klimatstrejkande ungdomarna i Fridays for Future och påbörja kampen för en Green New Deal även i Sverige. 

Krav måste resas på ett rödgrönt övergångsprogram som pekar ut vilka stora samhällsförändringar som på mycket kort tid krävs för en rättvist fördelad klimatomställning.

I de kommentarer som har hörts från flertalet förbund i både LO, TCO och SACO gömmer sig de flesta bakom den starkt begränsade strejkrätten, trots att arbetsrättsexperter påpekar att det faktiskt finns en viss rätt till politiska strejker.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson har för sin del skämt ut LO genom förbluffande korkade uttalanden i affärstidningen Dagens Industri. Där försvarar han både Preems planerade utbyggnad av oljeraffinaderiet Preemraff i Lysekil (”företaget går i bräschen för förnybara drivmedel”), billigare bensin och diesel, mera kärnkraft och en fjärde landningsbana på Arlanda. ”En dublett på det näringslivet driver”, har en ledare i ETC med all rätt kommenterat.

Det är dags att låta de fackliga topparna i LO, TCO och SACO känna trycket att ställa sig på rätt sida av historien och som de unga inse att det varken finns jobb eller välfärd på en död planet. Det allra minsta som ledningarna för facken och andra stora rörelser som Hyresgästföreningen måste pressas att göra är att likt tyska Verdi uppmana sina medlemmar att delta i demonstrationerna den 27 september och öppna för bidrag till en diskussion om en Grön ny giv. Samtidigt måste initiativ till deltagande tas underifrån på så många arbetsplatser som möjligt.
Parallellt med detta måste kraven resas på ett rödgrönt övergångsprogram som pekar ut vilka stora samhällsförändringar på mycket kort tid som krävs för en rättvist fördelad klimatomställning om vi överhuvudtaget ska kunna hoppas på en civiliserad framtid för våra barn. 

FN:s klimatforskare har redan i akademiska termer förklarat att de små stegens halvmesyrer inte räcker. Vi har inte mer än ett tiotal år på oss att helt fasa ut alla fossila energikällor. Revolutionerande förändringar krävs alltifrån nya fossilfria energisystem, industrier, transporter, jord- och skogsbruk till bostäder, en avancerad och trygg välfärd för alla samtidigt med en omfördelning av välstånd och inkomster som sätter stopp för ohållbara konsumtionsmönster bland de rika. 
Det säger sig självt att detta inte kan ske utan att samhället kollektivt övertar ägandet av energibolag, nyckelindustrier, byggföretag och banker i all den utsträckning som krävs för en demokratiskt planerad samhällsförändring.