”Världen har blivit farligare”, skriver den förre moderate utrikesministern Carl Bildt i Dagens Industri Debatt den 5 januari. Och det är inte minst krigshöken Carl Bildt själv som har bidragit till är att göra världen till en allt farligare plats att vistas på.
I Ukraina slöt Carl Bildt inte bara upp bakom högerregeringens våldsamma nationalism och åtstramningspolitik utan omfamnade även fascister. Enligt Bildt var fascisterna ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”. Det är samma fascister som öppet skryter om sina vålds- och terrorhandlingar och vars miliser är att likna vid Hitlers stormtrupper.
Ingen höjer väl på ögonbrynen när Bildt i sin artikel efterlyser ett svenskt medlemskap i den USA-ledda militäralliansen NATO. Efter att ha pläderat för nya och fler miljarder till det svenska försvaret skriver Bildt: ”Minst lika viktigt är att vi nu måste gå från ord till handling när det gäller att omsätta den etablerade doktrinen om att både kunna ge och ta militär hjälp i faktiska förberedelser. Att detta kräver konkreta kontakter är alldeles uppenbart. Vi får inte blunda för konsekvenserna av våra egna ord. Vi måste kunna delta fullt ut i samtal om hur konkreta utmaningar i Nordeuropa konkret ska kunna mötas, och också delta i förberedelser för detta. Neutralitetsförhoppningens dagar är entydigt förbi.”
Medlemsskap i NATO för krig mot Ryssland är kontentan av Bildts alster och han påminner inte så lite om en annan K/Carl, den svenska krigarkungen Karl XII som efter att ha hört kulorna vissla förbi sa att ”detta skall hädanefter bliva min musik”. Det blev till sist den kungens svanesång.
I sin artikel varnar Carl Bildt för Libyens blodiga sönderfall. Men är det inte det NATO-ledda kriget mot Libyen 2011, som Carl Bildt ansåg skulle ”befria” Libyen, som var upphovet till dagens inbördeskrig?
Sverige – Alliansregeringen och den så kallade oppositionen – deltog med Jasplan i NATO:s krig i Libyen. Dels för att man ville fjäska för NATO och dels för att sälja Jas.
Tre år senare är Libyen i kaos, utan regering och landet håller på att styckas upp av rivaliserande miliser. Dessutom har Libyen blivit en rekryteringskälla för den Islamiska statens (IS) terrorstyrkor. IS terror-
arméer har numera träningsläger i östra Libyen och i landets västra del slåss olika förband, med vapen från Väst, om makten. Till den senaste tidens många imperialistiska regimförändringsfiaskon kan nu också läggas Libyen. Men Carl Bildt har ingenting lärt och ingenting glömt.
Hans svar på den nuvarande krisen i Libyen är nämligen ett nytt militärt ingripande från Väst i form av bland annat ”EU:s nordiska stridsgrupp på Tripolis stränder”.
Det är svårt att hitta en farligare politik. ■
