foto: Blondinrikard Fröberg, Flickr CC
Regeringen och vissa facktoppar står på näringslivets och APM:s sida.
Den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern Ylva Johansson har, flera månader innan den utredning som har motiverats med hänvisning till konflikterna i Göteborgs containerhamn ska vara klar den 31 maj, upprepat att strejkrätten troligen kommer att begränsas, då arbetet i hamnen ”inte fungerar som den svenska modellen ska”.
Att detta också får stöd av IF Metalls förbundstoppar samtidigt som motreaktionerna hittills har varit få och svaga på alla nivåer inom facken vittnar om skäl till allvarlig oro för hälsan inom de svenska fackföreningarna.
IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkäla tycker att det är bättre att en S-ledd regering utreder konflikträtten än att den inskränks av de borgerliga.
– Jag ser ett problem som Ylva också ser, och det problemet är störningar i hamnen. Det gör att företag där våra medlemmar jobbar har svårt att få ut sina prylar som ska säljas på världsmarknaden och det innebär ett hot mot jobben för medlemmarnas del, säger han i ett uttalande till SVT i samma andas språk som arbetsköparna i Teknikföretagen och Svenskt Näringsliv.
Att både S-regeringen och IF Metall är beredda att inskränka strejkrätten för att stödja den världsledande och Maersk-ägda jättekoncernen APM Terminals, som driver ett 70-tal hamnar och hamnterminaler världen runt, mot den stora majoriteten av Göteborgs hamnarbetare är utmanande arbetarfientligt.
Sant är att stridsåtgärder de senaste 18 månaderna har duggat tätt i containerhamnen, där APM Terminals har velat kasta om relationen mellan fast anställda och tim- eller bemanningsanställda från 80/20 till det motsatta.
Av de 140 tillsvidareanställda och vikarier som har tvingats sluta har många nästan omgående kallats in på nytt som timanställda och bemanningspersonal. I början av oktober registrerade facket under en vecka 1 100 sådana timmar, motsvarande 28 heltidstjänster.
– Det har skenat fullständigt, förklarade Erik Helgesson, Hamnarbetarförbundet, till SVT.
Samtidigt som media har låtit makthavarna ondgöra sig över ett antal fackliga punktstrejker och blockader av övertid och nyanställningar är det få som har informerat om att Hamn4:ans sammanlagt åtta (8) timmars strejker under 2017 är få jämfört med APM Terminals 46 gånger mer omfattande lockouter under 371 timmar!
S-politikerna i Göteborgs stad har också själva bäddat för konflikterna genom att 2011 dela upp hamnen i ett kommunalt hamnbolag och tre separata terminalbolag, där driften av containerhamnen alltså överläts till APM Terminals. Trots privatiseringen anser sig Hamn4:an ändå ha en fungerande relation till de andra stuveribolagen, i såväl Ro Ro-hamnen som i bilhamnen.
Hamnarbetarförbundet var också i förra årets misslyckade medlingsförhandlingar villiga att acceptera ett hängavtal med det konkurrerande men i Sveriges största hamn mycket mindre Transportarbetarförbundet, om det bara fick behålla rätten att utse egna skyddsombud och att kunna förhandla för sina egna medlemmar. Detta trots att Hamn4:an representerar 85 procent av de berörda hamnarbetarna.
– Vi kräver inget som vi inte redan haft, har en styrelseledamot i Hamn4:an förklarat.
Till dem som har reagerat mycket hårt mot Ylva Johanssons tal om inskränkt strejkrätt hör den pensionerade LO-juristen Kurt Junesjö, som redan i somras varnade för ett självmål från villrådiga fackföreningar.
Han misstänkte också att Hamnstriden i Göteborg bara var ett svepskäl för att gå arbetsgivarna till mötes med ökade möjligheter till avtalsshopping på hela arbetsmarknaden, det vill säga att välja ett billigare avtal från ett mindre stridbart fackförbund med sämre villkor.
Mot förslaget har trots allt några förbundsledningar som senast Pappers och GS-fackets uttalat sig, om än i försiktiga ordalag.
Att ingripa i konflikten i Göteborgs hamn med lag är enligt en nyårskrönika av GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö ”ett riskabelt petande” i den konflikträtt som är ett fundament för att balansera intressekonflikter på arbetsmarknaden.
Men även om Sjöö inte vill se statliga ingrepp vill inte ens han utesluta en lagförändring.
Uppmuntrande i sammanhanget är ett uttalande från det själv djupt berörda Transports förbundsordförande Tommy Wreeth, som säger att ”det är både förvånande och djupt oroande att regeringen är beredda att lagstifta i den här frågan och vi kommer aldrig att ställa oss bakom ett sådant förslag.”
En av de alltför få lokala fack som ännu har uttalat sig är Seko Stockholm, som i ett pressmeddelande skriver att ”oavsett vad man anser om Hamnarbetarförbundets metoder i kampen för att få motparten att respektera grundläggande fackliga rättigheter är det uppenbart att en lagstiftning innebär ett ingrepp i förhandlingarna till fördel för en arbetsgivare som agerar antifackligt”.
”Tystnaden är skrämmande…Rätt att organisera sig fritt i fackföreningar och ta stridsåtgärder utefter det är grundläggande i en demokrati. Snacka om svepskäl för att gå borgarnas ärenden. Det är dags att sätta ner foten”, skriver Enzo Costa, aktiv i Unga byggare och Byggnadsarbetarförbundet, på Facebook.
”Jag noterar tacksamt att GS gör samma analys som Pappers, men deras röster ekar ensamt i debatten om strejkrätten. LO och alla andra förbund är märkligt tysta om ett förslag som kommer att kraftigt försvaga fackföreningsrörelse”, skriver GS-medlemmen Dan Andersson i Åmål och fortsätter:
”Jag som varit facklig aktiv i tre olika fackförbund på klubb och avdelningsnivå börjar ifrågasätta om det är värt att betala fackavgiften. Med sådana företrädare som IF Metalls Veli-Pekka behöver man inga fiender. Hur man kan uttala sig positivt om ett förslag som försvagar oss fattar jag inte. Alla borde resa sig upp och säga hit, men inte längre!”. ■
