foto: Edmund Schluessel
Storstrejken i Finland i fredags behöver byggas vidare på, med generalstrejker och massrörelser mot åtstramningspolitiken.
Helsingfors stod still den 2 februari när transportfacket AKT:s strejk snabbt blev till en landsomfattande protestdag mot den så kallade aktiveringsmodellen av arbetslösa.
Aktiveringsmodellen innebär att arbetslösa måste bevisa att de under en viss period har arbetat (ofta underbetalt) eller gått svåruppnåeliga kurser för att kunna fortsätta få full arbetslöshetsförmån.
En marsch från AKT:s huvudkontor i stadsdelen Kallio blev till en massdemonstration på Senatstorget i Helsingfors med 15 000, trots att nästan all kollektivtrafik låg nere. Runtom i hela landet gick inte bara transportarbetare, utan också bygg- och hantverkarfacken ut i strejk, där en tiondel av Finlands arbetare la ner sitt arbete. Totalt var över 200 000 ute i demonstrationer och strejker.
Sosialistinen Vaihtoehto (CWI Finland) kände av en ökad stämning för politisk strejk i Finland för flera månader sedan, då högljudda krav på detta resonerade väl med deltagarna i Joukkovoimas demonstration i september (mot regeringens nedskärningsprogram).
Strejken i fredags äger rum i en tid då den politiska spänningen har ökat ytterligare: Förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare gällande 2018 års löner blir allt hårdare, och jordskredssegern för den sittande presidenten Sauli Niinistö visade landet hur de traditionella oppositionspartierna tappar mark till personlighetskulter, vacklande centrism och farliga högerextrema krafter.
Men fredagens aktion gjorde att facken återupptäckte sin röst. De proklamerade att aktiveringsmodellen är ett brott mot konkurrenspakten som slöts mellan facken och regeringen för två år sedan. Fackmedlemmar behöver ta tillfället i akt och pressa på underifrån för att facken ska trappa upp aktionerna. Nu är tiden mogen för en generalstrejk mot aktiveringsmodellen, mot åtstramningspolitiken och mot regeringens alla attacker mot arbetare, fattiga och förtryckta.
Aktiveringsmodellen är rätt måltavla: Den är hatad av en majoritet av befolkningen och ska användas för att tvinga arbetslösa till att ta osäkra låglönejobb, vilka sedan måste ta sig igenom en labyrint av byråkrati bara för att få nog med pengar för mat på bordet.
Arbetslösheten är relativt oförändrad sedan år 2011 (ligger på omkring 9 procent), samtidigt som brödköerna växer. Sipilä-regeringen har tydligt visat att de har lika lite intresse av att ge människor jobb som sina två föregångare.
Vem kan leda motståndet? Vänsterförbundets ledare Li Andersson mottog ett entusiastiskt jubel från publiken under protestdagen, i bjärt kontrast till partiets resultat i förra presidentvalet då de kom näst sist. Opinionssiffror visar att Andersson är väldigt populär bland vänsterväljare och befolkningen i stort. Men hennes popularitet är likt Nya Zeelands socialdemokratiska premiärminister Jacinda Ardern till största delen baserad på hennes offentliga image snarare än vad hon faktiskt har gjort.
Om Vänsterförbundet, som har band till de mest aktiva facken i Finland, kan ta vara på den rådande stämningen och mobilisera arbetare, studenter och arbetslösa till en massrörelse mot åtstramningspolitiken kommer det säkerligen att skaka den finska politiken och skapa såna svallvågor att det kan svepa bort såväl regeringen som den svaga oppositionen och öppna för mer radikala röster.
Men om Vänsterförbundet inte lägger fram ett tydligt socialistiskt program, som fullständigt kan finansiera a-kassa, skapa nya jobb och bryta med marknadens kasinoliknande löne- och jobbsystem, kommer de att döma Finlands arbetare till fortsatt åtstramning. ■
Sosialistinen Vaihtoehto säger:
- Trappa upp kampen mot aktiveringsmodellen: Börja kampanja för en generalstrejk.
- Stoppa alla attacker på bidrag och försäkringar. Inga nedskärningar på jobb eller bidrag – nej till privatiseringar.
- För ett massarbetarparti med ett tydligt socialistiskt program – ena arbetare, studenter och arbetslösa för en massrörelse mot åtstramningspolitiken. Gå med Sosialistinen Vaihtoehto.
