”Finns en gräns för vad vi och eleverna klarar”

På åtta månader började om­kring 900 nyanlända elever grundskolan i Göteborg. Men vilken utbildning de får avgör helt och hållet vilken stadsdel de bor i.

– Det finns ingen likvärdighet, säger Jan Mellgren, chef för skolutvecklingsenheten, till Göteborgs-Posten.
De nyanlända hamnar ­framförallt i tre stadsdelar. Östra Göteborg (Kortedala och Bergsjön) 271 nyanlända, Nordost (Angered) 225 nyanlända och Biskopsgården samt Västra Hisingen 152 nyanlända.
Att börja i en ny skola, i nytt land och med ett nytt språk är i sig en utmaning. Men för många blir det än svårare. En del har aldrig gått i skola tidigare, andra saknar kanske studievana föräldrar och de kommer till en hårt nedskärningsdrabbad skola med lite resurser och förväntas sedan klara skolan med samma resurser som de som har svenska som modersmål.

Mottagandet i skolan ser mycket olika ut i stadsdelarna. På flera håll finns särskilda förberedelsegrupper med ett mindre antal elever. I andra skolor, särskilt i Lundby och Angered, går eleverna i vanliga klasser, men ska få särskilt stöd om det behövs.
Jan Mellgren, chef för skolutveck­lingsenheten, riktar skarp kritik mot att mottagandet är så olika.
– Det finns ingen likvärdighet i mottagandet. Alla stadsdelar har ­sina egna idéer, säger han till Göteborgs-Posten.
– Skollagen och de allmänna råden som finns för mottagande av nyanlända är tydliga, men vi vet att ibland säger stadsdelarna att de inte har pengar.
Han menar att det är djupt olyckligt att driften finansieras med tillfäl­liga pengar och pekar på behovet av långsiktighet.

Östra Göteborgs modell är ett föredöme menar han, men den kräver mycket personal och är kostsam.
– Man kan vända på det. Om vi inte satsar på de här eleverna kommer det att kosta väldigt mycket mer i slutändan.
I Angered ser det annorlunda ut. Där har mottagningsenheten för nyanlända elever lagts ned. För att ­spara pengar ska eleverna ut i vanliga klasser direkt.
Lärarna har länge slagit larm och nu får de stöd av facken. Huvudskyddsombudet för Lärarnas Riksförbund slår nu också larm.
– Det finns en gräns för vad vi och eleverna klarar, säger Lennart Hellsborn.