Under 2015 anmäldres fler hatbrott än någonsin tidigare, hela 6 980 stycken. Majoriteten av dessa, 68 procent, har rasistiska motiv, enligt Brottsförebyggande Rådets (BRÅ) rapport Hatbrott 2015.
Under förra året anmäldes drygt 6 980 hatbrott i Sverige. Det är det högsta antalet hatbrott som anmälts på ett år, enligt statistik från BRÅ. Det är en ökning med 11 procent sedan 2014. Enligt BRÅ beror ökningen till största del på att fler anmäler brott snarare än att fler brott begås. Av de anmälda hatbrotten har hela 68 procent rasistiska/främlingsfientliga motiv.
2015 gjordes 4 770 anmälningar till polisen, men BRÅ och Nationella trygghetsundersökningen beräknar att runt 107 000 personer, 1,4 procent av befolkningen, har utsatts för 190 000 hatbrott med främlingsfientliga motiv. Uppskattningsvis utsattes 37 000 personer, 0,5 procent av befolkningen, för antireligiösa hatbrott, och 17 000 personer utsattes för homofobiska hatbrott.
Rapporten visar var de olika formerna av hatbrott sker. En del brott i form av klotter riktas mot religiösa byggnader, såsom hakkors målade på moskéer och synagogor. Afrofobiska hatbrott är vanligast på arbetsplatserna. Antiromska hatbrott är vanligare på allmän plats och på internet, och inlamofobiska hatbrott är vanligare vid offentliga transporter. Dessa brott, och fler, består bland annat av olaga hot och ofredande, våldsbrott och hets mot folkgrupp.
Att hundratusentals människor utsätts för hatbrott varje år i Sverige är ingenting nytt. Rasismen har normaliserats såpass mycket i det svenska samhället att det numera ofta anses vara en åsikt som varje rasist har en demokratisk rättighet att ha och uttrycka, och då ökar också hatbrotten riktade både mot individer och organisationer. När det finns etablerade politiska partier och organisationer som öppet sprider en rasistisk propaganda leder det naturligt till en ökad rasism i samhället, vilket har hänt i Sverige sedan Sverigedemokraterna etablerade sig som ett ”vanligt” parti tillsammans med liknande organisationer runt om i hela Europa.
För att minska antalet hatbrott räcker det inte med lagar som skyddar individer. Sådana lagar finns redan, men hatbrotten fortsätter. Problemet är systematiskt och måste bekämpas genom en enad arbetarkamp mot rasism och homofobi, en kamp för rätten till asyl, för rätten till jobb, utbildning och bostäder och ett ständigt motstånd mot den etablerade rasismen. ■
