Protesterna mot polisens jakt på papperslösa och flyktingar har samlat tusentals deltagare. De kan lägga grunden för en ny amnestirörelse för de tusentals som ibland sedan många år lever gömda, utan rätt till vård, utbildning och riktiga jobb.REVA, regeringens satsning på att utvisa fler, har satt fokus på de papperslösa.
För många papperslösa innebär REVA en ännu otryggare tillvaro, med ökad risk att gripas och tvångsdeporteras. Polisens ”rasprofilering” har liksom utvisningsminister Billströms uttalanden om ”blonda och blåögda” understrukit den rasism och diskriminering som finns i dagens Sverige.
Men för t ex författaren Göran Rosenberg handlar det enbart om en ”diskriminerande urvalsmetod”. I Godmorgon Världen i radions P1 i söndags sa Rosenberg:
”Några verkar vilja ifrågasätta den inre kontrollen som sådan, att papperslösa kan spåras och i värsta fall avvisas. Här håller jag inte med.” Han fortsatte: ”Antingen har vi lagar för vilka som får bo och arbeta här och då måste de som bryter mot lagen rimligen få eftersökas enligt dom regler som finns. Eller också bör man kräva att lagarna ändras.” Han är dock generös nog att säga att det är ”bättre att några papperslösa går fria än att diskriminering upphöjs till arbetsmetod”.
Rosenbergs huvudargument är att polisen har lagen och Schengen på sin sida. Han anser att det handlar om en konflikt mellan det ”kollektiva intresset” (staten) och ”det enskilda samvetet”. Han väljer då statens lagar och accepterar att papperslösa ”kan spåras och i värsta fall avvisas”.
Rosenbergs laglydighet kommer ur hans upphöjda position. Men runt om i Sverige pågår nästan hela tiden protester mot utvisningarna.
Bara de senaste månaderna har demonstrationer och protester mot hot om utvisningar organiserats i t ex Åsele i Västerbotten och i Borås mot utvisningar till Iran, i Stattena (Helsingborg) där man även samlade in pengar för att en utvisad ska kunna återvända till Sverige, mot utvisningen av en 9-åring i Sundsvall liksom en elev i Vetlanda och deras familjer.
Rosenberg menar att de som protesterar måste ”kräva att lagarna än-dras”. Han kan inte se att det är en kampfråga. Sverige har samma lagar idag som år 2005, då en stor rörelse med utgångspunkt från de apatiska barnen lyckades få uppehållstillstånd för 17 000 personer.
Kampanjer och protester för t ex de iranska flyktingarna i ”Misstro oss inte” i Göteborg har gett uppehållstillstånd till över 70 flyktingar som först fått nej.
REVA och tvångsutvisningarna ingår i regeringens och EU:s högerpolitik. Det finns inget ”kollektivt intresse” som förenar regeringen Reinfeldt med vanligt folk i det här landet. Lika lite som EU har det med arbetare i Grekland eller Spanien. Regeringen och EU agerar på uppdrag av storföretagen och bankerna. Det är istället de som drabbas av arbetslöshet, nedskärningar, privatiseringar som har ett gemensamt intresse med papperslösa som hotas av utvisning.
Om de papperslösa, idag kanske 20 000 personer, får rätt till vård och skola, och slipper att utnyttjas på löner och villkor långt under fackliga avtal, stärks kampen för rättvisa på alla andra områden. Att stoppa utvisningarna är inte en fråga för det ”enskilda samvetet” utan en fråga om solidaritet och att kämpa tillsammans.
I grunden handlar det om att kapitalismen i världsskala måste avskaffas och ersättas med demokratisk socialism. Människor skulle inte längre behöva fly från krig och tortyr, samtidigt som gränserna skulle bli allt mindre viktiga.
Att vara socialist betyder inte att sitta och vänta. Dagens asylkamp handlar om att flyktingar ska ha rätt till asyl, att arbetskraftsinvandringen ska ske enligt fackliga avtal och att de som lever gömda ska få amnesti.
