Inte bara Svenskt Näringsliv utan kanske i än högre grad högerregeringen måste applådera facktopparnas nya signaler i Almedalen i mitten av juli. Först var det LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som ville diskutera försämringar i den redan starkt begränsade konflikträtten. Dagen efter öppnade SACOs ordförande Anna Ekström ”för en begränsning av fackets rätt att tvinga fram kollektivavtal” (Dagens Nyheter 13 juli).
LO-ledningens förhandlingsinvit om nya begränsningar i konflikträtten hälsades med glädje av Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker. Det är samme Duker som är Svenskt Näringslivs kampanjgeneral mot konflikträtten. I början av året var exempelvis Duker den som undertecknade det brev som Svenskt Näringsliv skickade till regeringen med krav på inskränkt konflikträtt. Brevet bar den talande rubriken ”Hög tid ändra fackens stridsrätt”.
”Vad LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin tyckt sig vinna på diskussionen är mer oklart. Många kan nämligen ha uppfattat hennes förhandlingsinvit som en bekräftelse på arbetsgivarnas bild, att konflikträtten utgör ett problem. Det är inte bara osant. Det riskerar dessutom att underblåsa den verkliga obalansen i det svenska samhället, den som får klyftorna att öka och orättvisorna att växa”, tvingas till och med Aftonbladet konstatera i en ledare 17 juli.
Inte blir det bättre av att facktopparnas propåer kom samtidigt som en ny rapport avslöjade att närmare 300 000 arbetar i företag som saknar kollektivavtal och bara några veckor efter AD:s historiska klassdom mot Per Johansson.
”Inte kampvapen”?
Men enligt SACOs ordförande Anna Ekström ska ”kollektivavtal inte vara kampvapen” (Dagens Nyheter 13 juni).Ett uttalande som är identiskt lika med vad Svenskt Näringsliv länge sagt. Svenskt Näringsliv vill exempelvis förhindra fackliga blockader mot företag som vägrar underteckna kollektivavtal. Det var därför som man, med stöd av hela det kapitalistiska etablissemanget, bedrev en sådan hetskampanj mot Hotell- och restaurangfackets två månader långa blockad mot salladsbaren Wild n’ Fresh i Göteborg. Hotell- och restaurangfacket stämplades som en maffia som var ute efter att förgöra en företagare som bara ville väl.
– Låt oss hoppas att det blir en väckarklocka som kan leda till en förändrad lagstiftning kring stridsmedlen på arbetsmarknaden, sa Urban Bäckström, Svenskt Näringslivs vd, efter att Wild n’ Freshs ägare beslutat att hellre sälja salladsbaren än att teckna kollektivavtal.
”53 procent av arbetsgivarna i hotell- och restaurangbranschen saknar kollektivavtal. Det bidrar kraftigt till låglönekonkurrens i en bransch som redan är hårt drabbad av låga löner och oseriösa arbetsgivare”, skrev Erland Olausson, LO:s andre ordförande, och Ella Niia, Hotell- och restaurangfackets ordförande, i en artikel i Svenska Dagbladet 8 februari.
En nödvändig strid
Utan en facklig kampanj, med blockader och sympatiaktioner, kommer striden om kollektivavtal inom exempelvis hotell- och restaurangbranschen inte att drivas på ett framgångsrikt sätt. Det är lärdomen av blockaden mot Wild n’ Fresh och striden i Waxholm. Den diskussion som LO:s ordförande vill inleda med Svenskt Näringsliv kommer att handla om dels hur man kan försvåra striden för kollektivavtal och dels att sudda ut vad som finns kvar av strejkrätten (se Svenskt Näringslivs kravlista).Stora delar av strejkrätten har LO-ledningen redan sålt ut. Strejker är olagliga under avtalsperioden och lokalt tvingas fackföreningarna förhandla utan strejkrätt. Vidare har fackledningen under senare år gått med på att varseltiderna förlängts och gett ett statligt medlingsinstitut makt över lönebildningen.
Facktoppen, precis som innan det historiska klassamarbetsavtalet 1938 (Saltsjöbadsavtalet), försöker motivera sin kapitulation med att man ville förekomma nya antifackliga lagar. Men det är inte lagstiftning man försöker undvika utan den nödvändiga striden för konflikträtten.
Risken är också stor att nya avtal om begränsningar i konflikträtten skärper högerregeringens antifackliga politik.
• Försvara konflikträtten – lokal strejkrätt.
• För demokratiska och kämpande fackföreningar.
Per Olsson
Svenskt Näringslivs antifackliga kravlista:
- Inför en proportionalitetsregel, d v s en konflikts omfattning och syfte ska stå i proportion till dess konsekvenser och dess effekter för företag och tredje man.
- Förbjud sympatiåtgärder, d v s säkerställ fredsplikten så att utomstående arbetsgivare inte tvingas in i andras konflikter.
- Inför möjlighet till tvångsskiljedom via lag för att tvinga parterna till ansvarsfulla avtal.
- Ge medlare ökade befogenheter att skjuta upp/ställa in varslade stridsåtgärder.
- Förbjud samhällsfarliga konflikter.
- Förbjud organisation som saknar kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom områden där det finns gällande kollektivavtal.
- Inför förbud för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen saknar medlemmar.
Källa: www.svensktnaringsliv.se
Det är alltså dessa krav som LO:s ordförande säger sig vara beredd att diskutera.
