”För kämpade & demokratiska fack”

av Anders Wemmert // Artikel i Offensiv

Årets avtalsrörelse är i full gång och den 31 mars slöt facken inom industrin och arbetsgivarna ett 2-årigt avtal som ger sammanlagt 7,4 procent på 2 år och som har satt det så kallade ”märket”. Uppgörelsen innebär nya reallönesänkningar.

Offensiv har intervjuat August Tapojärvi, gruvarbetare och fackligt aktiv i Gruvarbetarförbundet avdelning 12 i Kiruna, samt Petri Myllykoski, busschaufför och fackligt aktiv i Kommunal avdelning 1, sektion 14 i Stockholm om avtalsrörelsen.

Hur ser ni på LO:s krav som var 4,4 procent i år?
– Det är en ren förolämpning. Inflationen har redan gjort att vi fått en reallönesänkning på 10 procent förra året och det skulle bli ytterligare en 10-procentig reallönesänkning med LO:s krav. Jag är mycket besviken på våra företrädare, säger August Tapojärvi.
­– Det var skandalöst lågt, ett svek. Det betyder att det är arbetarna som ska ta inflationssmällen. Utgångskravet på 4,4 procent ger kanske 3,5 procent i slutändan om ingenting görs, säger Petri Myllykoski.

Hur ser ni på det så kallade ”märket”?
– Om Industriavtalet (”märket”) ska styra innebär detta att lönerörelsen i praktiken är över för alla andra inom arbetarrörelsen, till exempel undersköterskor, handelsanställda, busschaufförer och så vidare. Lönegapet kommer också att öka om man ska följa ”märket”, eftersom man avtalar om procentuella löneökningar, säger Petri Myllykoski.
– ”Märket” drabbar alla de som jobbar. Vi ska stå tillbaka för att företagens vinster ska förbli höga, säger August Tapojärvi.

Vilka krav borde facken ställa?
– På ett medlemsmöte i Gruv12:an beslöt vi att ställa krav på 20 procents löneökning som kompensation för inflationen och prisökningarna. Vi vill ha inflationsskyddade löner. Det är inte lönerna som driver inflationen uppåt, utan det är prisökningarna, menar August.
­– Jag menar att det är nödvändigt med en rejäl låglönesatsning. Man måste kunna leva på sin lön. Alla borde ha minst en lön som ligger på medianlönen för en industriarbetare, kompensation för inflationen och inflationsskyddade löner, säger Petri Myllykoski.

Vad krävs för att försvara medlemmarnas reallöner & villkor?
– Facken måste ta strid och mobilisera sina medlemmar. Strejk är ett sätt att få igenom sina krav. På min arbetsplats pratar vi dagligen om att eventuellt strejka. Vi kan inte längre acceptera att ha det som vi har det. Det finns en enorm ilska och frustration bland medlemmarna. Enad kamp behövs och information om hur lönebildningen fungerar, menar August.
– Det behövs en enad kamp och organisering samt en kämpande ledning för fackföreningarna, avslutar Petri.