8 mars 2010 demonstrerade RS och andra organisationer i Stockholm under parollen ”Kvinnokamp mot högern”.
Hur är det ställt med feminismen när det största framsteget – som det framställs i mainstreammedia – är en nyfödd prinsessa? Det är illa ställt med feministisk medvetenhet och framförallt fattas det initiativtagare till feministisk kamp.Tillståndet har belysts av bland andra de feministiska debattörerna Maria Sveland och Anna-Klara Bratt i Dagens Nyheters artikelserie Hatet och politiken.
Sveland refererade till Magnus Lintons bok De hatade: ”Det är först när jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på Utøya som jag förstår hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer … Breivik skriver i sitt manifest om att den europeiska civilisationens öde vilar ytterst på de europeiska männens handfasta motstånd mot den politiska korrekta feminismen”.
Sveland tror inte att det är en slump att litteraturkritiker just i den här tidsepoken hyllar en text som norska Karl Ove Knausgårds fyratusen sidor tjocka Min kamp där Sverige beskrivs som ett ”fittland” där man inte längre får använda ordet neger och där män tvingas byta blöjor.
Visst har feminismen i samhällsdebatten trängts tillbaka av högern. Kristdemokratiska synsätt styr genom regeringen.
Till exempel beskriver KD:s familjepolitiska talesperson Emma Henriksson på SVT Debatt hur partiet menar att genuspedagogik i förskolan är ett tillval, ungefär som Montessori eller Reggio Emilia, som föräldrar ska kunna välja i speciella förskolor och inte en integrerad del av läroplanen för alla.
Ett annat tecken i tiden är TV3:s verklighetsserie ”Mammor och minimodeller” där 8-åringar pressas av sina mammor i modellskolan Cute Kids.
En av mammorna menade att modellandet är helt rimligt därför att barn blir vuxna tidigare idag och att hon minsann inte tänkte låta sin dotter leka med kottar, som ju är det självklara alternativet till att bli barnmodell.
Programmet är så kraftigt ifrågasatt att det första som syns på hemsidan är en stor skylt som förklarar att TV 3 visst vill att barn ska vara barn. Men ändå flyttas gränsen.
Ett TV-program som Robinson sågs som mobbning för tjugo år sedan och ses idag som helt oskyldigt.
Maria Sveland skriver att hon blir politiskt deprimerad, vilket säkert många blir, men det bygger inte kvinnokampen. Inte för inte utropade feministerna på 1970-talet: ”Gör motstånd – Gråt inte! Var glad – Gå till angrepp”. Politiken ovanifrån är antifeministisk, men det har den alltid varit i en eller annan mening.
Jämställdhetskampen underifrån har ändå kommit så långt att den föder en motreaktion i form av fascismens hat.
Pappor byter blöjor idag, det gjorde de inte för 40 år sedan. TV3 är tvungna att försvara sig och KD att ta ordet genuspedagogik i sin mun.
Här finns ännu något att bygga på. Frågan är hur länge den omedvetna och oorganiserade feminismen underifrån kan stå pall mot attackerna ovanifrån och bortdragna mattor under fötterna i form av nedskuren välfärd, ökade inkomstklyftor, osäkra anställningar och andra materiella försämringar – utan någon som helst hjälp.
Vad som efterlyses mest av allt inför årets internationella kvinnodag är de som är villiga att bygga upp en ny feministisk och socialistisk rörelse för att försvara tidigare landvinningar, slå tillbaka de nya attackerna och vinna nya segrar.
Elin Gauffin
