| BOK | Global nedräkning |
| Författare | Harald Schumann & Christiane Grefe |
| Förlag | Ordfront (2009) |
När det gäller fakta och beskrivningar är det få böcker som slår Global nedräkning. Här finns en bra genomgång av hur den globala kasinoekonomin orsakade dagens kapitalistiska kris.
De avreglerade marknaderna skapade den största ekonomiska katastrofen sedan andra världskriget, vil- ket resulterat i ”en storskalig plundring av statskassan för att rädda finanskoncernerna”, skriver författarna och tillägger att under globaliseringen blev regeringarna finansmarknadernas verkställande organ. Politikerna bjöd inget motstånd, utan bejakade marknadernas diktatur. I det kan man bara instämma.
Men under kapitalismen har staten och regeringarna alltid reducerats till ”blott utskott, som förvaltar hela kapitalistklassens gemensamma affärer”, som Karl Marx och Friedrich Engels anmärkte redan i det Kommunistiska manifestet 1848.
Den moderna globaliseringsfasen, som tog fart på allvar i mitten av 1980-talet, har främst kännetecknats av finanskapitalets dominans och spridning. Det totala värdet av världens alla finansiella tillgångar fullständigt exploderade efter 1980. Finansiella tillgångar har kommit att betinga ett värde flera gånger större än världens samlade BNP.
Resultat av denna ordning blev att antalet internationella och nationella finanskriser ökade dramatiskt. I boken räknar man till minst 100 finanskriser sedan 1970-talets mitt. (Det exakta antalet lär vara 112).
Den senaste finanskrisen blev den hittills allvarligaste. Hela världsekonomin drogs ned i ett svart hål. År 2008 kollapsade världshandeln och industriproduktionen rasade mer än under 1930-talets ekonomiska depression. Krisen markerade en historisk vändpunkt och blev till en broms för fortsatt globalisering.
Idag finns likheter med den period av ”global nedräkning” som föregick första världskrigets utbrott 1914. Det var en tid av ökad rivalitet mellan de kapitalistiska makterna, ständiga förändringar i maktrelationerna, nationalism och militarism som till sist utmynnade i ett våldsamt sammanbrott för den tidens globala system.
Precis som då skärps nu motsättningarna länderna emellan. Den globala jakten på marknader och vinster intensifieras parallellt med att en ny era av militär upprustning inletts och det finns tydliga tendenser till protektionism och nationalism hos de styrande. Det är onekligen en farlig utveckling som förstärks av en hotande global miljökatastrof.
Avsnittet om miljön är ett av bokens starkare. Nyliberalismen och ”kvartalskapitalismen” har varit direkta hinder för nödvändiga miljösatsningar.
Femton år har gått förlorade och detta misslyckande har bisarrt nog blivit ett argument för att bygga ut kärnkraften i land efter land. Samtidigt som eljättarna satsar på kolkraft.
I boken görs en avslöjande intervju med Vattensfalls vd Lars G Josefsson. Han kan tjäna som modell för kapitalismens förhållande till klimatkrisen. Det är mycket snack och lite eller ingen verkstad.
Vattenfallchefen pratar mycket och gärna om att klimatkrisen måste hejdas och att företagen måste få politikerna ”att vakna”, samtidigt som han leder en koncern som är Europas näst största miljöbov. ”Bortom läpparnas bekännelse [till miljökrisen] driver Josefssons en kurs som regelrätt torpederar klimatpolitiken i Tyskland”.
Tyvärr är Global nedräkning helt utan svar och alternativ. Författarna efterlyser strukturförändringar, en helt ny världsordning, men ser ingen politisk och social kraft som kan genomföra dessa nödvändiga förändringar man efterlyser.
Så till sist återstår inget annat än att sätta sitt hopp till att världen ska räddas av samma politiker och kapitalister som bär ansvaret för dagens kris.
EU och FN ska göra framtiden möjlig menar författarna och med det skriver man ut ett recept för fortsatt global nedräkning mot avgrunden.
Per Olsson
