Förväntningarna är ännu lägre ställda inför årets klimattoppmöte i Durban än de var i Köpenhamn (ovan).
Grönlands huvudstad Nuuk upplevde den varmaste våren och sommaren sedan 1873 förra året. Det var egentligen inte så märkligt. I hela världen var förra året ett av de varmaste som registrerats. Men på Grönland får värmen omedelbart effekter. Smältsäsongen under förra året var 50 dagar längre än vanligt på Grönland, enligt Svenska Dagbladet den 23 januari, vilket gjorde att förra året blev ett rekordår när det gäller avsmältningen av Grönlands istäcke.En fortsatt avsmältning av isen på Grönland och i andra områden nära polerna är det som gör att havsnivån stiger, en ökning som redan har pågått i flera årtionden, enligt de senaste rapporterna från FN:s klimatpanel – IPCC.
Redan ganska måttliga höjningar av havsnivån gör att många miljoner människor i låglänta områden kommer att hotas av än svårare översvämningar.
Detta är bara ett av flera forskningsrön som pekar mot att effekterna av klimatförändringarna redan nu börjar bli kännbara.
En artikel som nyligen publicerades i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift hävdar att den ryska värmeböljan 2010, som bland annat ledde till förödande skogsbränder, med 80 procents säkerhet inte skulle ha inträffat utan den globala uppvärmningen.
FN:s klimatpanel kommer i dagarna att offentliggöra en rapport om hur de extrema väderfenomenen kommer att påverkas när jordens medeltemperatur stiger. I den preliminära version som nyhetsbyrån AP har läst pekar man på att sannolikheten är stor att vi redan idag drabbas av fler tillfällen med extrem väderlek. I mitten av århundradet räknar forskarna med att värmeböljorna kan vara fem grader varmare än idag och i slutet av århundradet till och med nio grader varmare än idag.
Allvaret i situationen understryks av en ny rapport från International Energy Agency (IEA). Den konstaterar att kolkraftverk och andra anläggningar som byggs idag kommer att påverka utsläppen under flera årtionden framåt. Rapporten säger att de anläggningar som planeras under de kommande fem åren skapar en överhängande risk för att höga utsläpp byggs fast på nivåer långt över vad som är nödvändigt för att begränsa klimatförändringarna till hanterliga nivåer.
– Dörren håller på att stängas. Jag är mycket oroad – om vi inte ändrar kurs nu för hur vi använder energi – kommer vi att ligga över de nivåer som vetenskapsmännen säger är ett minimum för vad som måste uppnås. Då kommer dörren att vara stängd för alltid, säger Fatih Birol, chefsekonom vid IEA till brittiska tidningen The Guardian.
På detta sätt går det att fortsätta att räkna upp nya och allt mer detaljerade beskrivningar av de förödande konsekvenserna av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. De tilltagande larmsignalerna borde leda till en kraftfull politisk aktivitet för att bryta trenden, men så är inte fallet. Inför klimatmötet i Durban finns absolut ingenting som pekar mot att ens en urvattnad uppgörelse om utsläppsminskningar kommer att nås och under tiden fortsätter utsläppen att öka.
Redan före mötet är pessimismen djup om att det ska gå att uppnå någon form av avtal. De förmöten som har hållits, bland annat om att upprätta en fond som ska stödja åtgärder för att minska utsläppen i de fattigaste länderna, har varit resultatlösa.
Mötet i Durban är sista chansen att komma överens om en fortsättning på de begränsade utsläppsminskningar som avtalades i Kyotoavtalet. Detta avtal går ut 2012. Till saken hör samtidigt att långt ifrån alla länder har uppfyllt de begränsade åtagandena i detta avtal. USA, som står för de största utsläppen i världen, anslöt sig aldrig till avtalet.
Om fakta talar ett så tydligt språk om de pågående klimatförändringar och de allvarliga konsekvenser de kommer att få för stora delar av jordens befolkning kan man fråga sig varför viljan att genomföra kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen är så svag. Just nu finns det tre tydliga orsaker.
Vinsterna. Under andra kvartalet i år gjorde de fem största oljebolagen (ExxonMobile, Shell, Chevron, BP och ConocoPhilips) en vinst på 36 miljarder dollar (240 miljarder kronor). Kolpriset har stigit från 30 dollar (200 kronor) per ton till över 80 dollar (500 kronor) per ton sedan 2000. Det är dessa enorma vinster som gör att olje- och kolbolagen, bilindustrin och andra som tjänar pengar på fossila bränslen gör allt för att bromsa utsläppsminskningar.
De politiska ledarna i USA, EU, Kina och andra länder slår vakt om sina egna kapitalister. Ingen vill gå före med utsläppsbegränsningar som minskar vinsterna i det egna landets oljeindustri eller bilindustri. Faktum är att fossila bränslen till och med subventioneras. IEA har beräknat att subventionerna till olja och kol under 2009 uppgick till 300 miljarder dollar (2 000 miljarder kronor). Stödet till förnybar energi var under samma år 60 miljarder dollar (400 miljarder kronor).
Den globala kapitalistiska krisen 2008 och 2009 innebar att satsningarna på förnybar energi bromsades upp. När nu drastiska nedskärningar i statsbudgetarna står på dagordningen i USA och de flesta länder i Europa kommer satsningar på utsläppsminskning än mer i kläm och beredskapen att ge efter för krav och påtryckningar från storföretagen blir än större. Exempelvis signalerar det nyblivna spanska regeringspartiet att de vill dra ned den omfattande spanska satsningen på vindkraft och solenergi, som en del i de ekonomiska åtstramningsplanerna.
Det paradoxala är att förutsättningarna att minska utsläppen och ställa om energisystemet bara blir större i takt med den tekniska utvecklingen. Enligt Elforsks senaste jämförelse av kostnaderna för nya kraftverk hör vindkraften nu till de billigaste sätten att producera el. Priset för solpaneler har sjunkit dramatiskt under de senaste åren. Fram till 2020 väntas priset halveras ännu en gång och därmed skulle solkraftens kostnader ligga i nivå med fossil energi.
Skulle energibolagens enorma vinster styras till satsningar på förnyelsebar energi skulle det vara möjligt att nå snabba resultat när det gäller att bygga ut den förnyelsebara energin. Bara de 36 miljarder dollar i vinst som de fem största oljebolagen gjorde under ett kvartal motsvarar lite grovt räknat 6 000 nya vindkraftverk.
Potentialen att minska energiförbrukningen är ännu större. Ett exempel är energiförbrukningen i bostäder. Tekniken för så kallade passivhus, som inte behöver någon energi utifrån för uppvärmning, blir allt mer etablerad. I april förra året fanns 1 450 sådana lägenheter i passivhus i Sverige. Tekniken har också använts på villor, radhus, förskolor och kontor. Energiförbrukningen i nya byggnader skulle alltså kunna minskas till nära nog noll.
Även i dagens bostäder är möjligheten till energisparande stor. Genom bland annat tvättmaskiner kopplade till fjärrvärmenätet, energisnåla LED-lampor, ny ventilation och värmeåtervinning ska energiförbrukningen minskas drastiskt i 500 bostäder i stadsdelen Ålidhem i Umeå. En första utvärdering pekar mot att energianvändningen har halverats.
Det svenska miljöforskningsinstitutet IVL har i en ny rapport visat på att det är möjligt att helt eliminera koldioxidutsläppen i Sverige. (www.ivl.se/download/ 18…/IVL+Energy+Scenario+ 2050.pdf ) Detta är enligt rapporten möjligt med vidareutveckling av teknik som redan finns idag.
Det är inte tekniken som utgör begränsningen för att klara målsättningarna om att halvera de globala utsläppen av koldioxid fram till 2050.
Problemet är det kapitalistiska ekonomiska systemet. De stora privata företagen ser till sina vinster på några års och i många fall på några kvartals sikt. Det gör dem oförmögna att göra de stora långsiktiga satsningar som krävs för att minska utsläppen. Deras inriktning är alltid att sälja så mycket som möjligt av sina produkter. Inte att producera på ett sådant sätt att den långsiktiga förbrukningen av energi och råvaror blir så liten som möjligt.
Än mer omöjligt är det att tänka utöver den egna verksamheten. Kan någon exempelvis föreställa sig att lastbilstillverkare som Volvo och Scania skulle fundera på hur den totala mängden transporter i samhället ska minskas.
Detta gör att frågan om att undvika en klimatkatastrof inom en framtid som inte längre är så avlägsen oundvikligen är sammankopplad med frågan om ägandet och kontrollen över de stora företagen i Sverige och internationellt.
Med en demokratiskt planerad ekonomi skulle det också vara möjligt att genomföra de enorma satsningar som krävs för att lyfta länderna i tredje världen ur fattigdom, utan att detta sker till priset av våldsamt ökande utsläpp, vilket är det vi har sett i Kina under de senaste årtiondena.
Kampen för att undvika förödande klimatförändringar kommer med nödvändighet att vara en kamp för ett socialistiskt samhälle. Det innebär samtidigt att försöken att på grundval av en kapitalism nå en klimatöverenskommelse i Durban är dömda att misslyckas.
Hans Larsson
