Grekland: Privatiseringsvåg möts av massprotester

2011-05-20 09:59:11




Bara de senaste månaderna har en rad försämringar gjorts i landet och många fler väntar. Vi kommer att få se en sänkning och frysning av offentliganställdas löner, samt nedskärningar i pensionsutbetalningarna och nedläggningar av en rad statliga inrättningar om regeringen får som de vill.
Ännu ett lån diskuteras nu av EU och IMF:s toppnamn, men ytterligare summor lär inte beviljas utan mer och hårdare krav på nedskärningar, åtstramningar och privatiseringar. Dessutom finns det ingenting som pekar på att det nya lånet skulle generera i någon finansiell vändning för landet då det kostar mer att låna pengar, utan endast ytterligare spä på statsskulden, som nu ligger på över 150 procent av BNP. Dessutom ökar privatiseringshetsen då den grekiska regeringen siktar in sig på att sälja ut så mycket som möjligt, bl a har hård press kommit från utländs­ka kreditgivare och EU och IMF.
Den 9 maj sänkte t ex Standard and Poor’s (ett amerikanskt kreditvärderingsbolag) Greklands kreditbetyg ytterligare ett snäpp, med negativa utsikter (Portugals kreditbetyg sänktes i samma veva), så att det nu ligger på samma nivå som Bolivia och Ghana, något som har fått de grekiska företagsägarna att gå i taket av ilska. Dessutom  betyder S&P:s sänkning av Greklands kreditbetyg att landets statspapper anses vara betydligt mer osäkra investeringar, därmed säljs statspapperen med allt högre ränta. Räntan på tioåriga statsobligationer ökade även till 15,89 procent under måndagen den 9 maj, en ökning med 3,33 procent jämfört med vad räntan låg på vid årsskiftet. Tyska statspapper med samma löptid ligger på 3,17 procent. Även prognosen på ett grekiskt budgetunderskott på 9,5 procent överstiger målet på 7,5 procent.

För det grekiska folket har eurokrisen som började 2010 haft förödande konsekvenser. Över 160 000 har förlorat sina jobb under det senaste året och BNP sjunker nu med 4,87 procent i årstakt.
Dessutom sveper en priva­tiseringsvåg fram över landet. ­Privatiseringsprogrammet är 10 gånger större än vad EU och IMF först pådyvlade landet och inte bara OS-arenor, utan även t ex järnvägen samt det statliga kraftbolaget riskerar att privatiseras.
– Trots att Grekland i fjol genomförde en budgetåtstramning utan motsvarighet, på 7 procentenheter, står det klart att Grekland måste allvarligt överväga ytterligare budgetåtgärder, sade Olli Rehn (EU-kommissionär med ansvar för utvidgningsfrågor), under en presskonferens på fredagen den 6 maj, då han presenterade kommissionens vårprognos.

Den ursprungliga planen var att Grekland skulle vara tillbaka ute på finansmarknaden redan näs­ta år (även om EU:s och IMF:s lån kommer att fortsätta att betalas ända till år 2013), vilket idag ser tämligen orealistiskt ut.
Summan som den grekiska regeringens ledande politiker se­dan hoppas att få loss ligger på 50 miljarder euro, motsvarande 400 (!) miljarder svenska kronor, fram till år 2015, något som utan tvekan skulle generera ett väx­ande antal arbetslösa, samtidigt som landet står på randen till statsbankrutt.
Fackföreningen Genop består av de arbetande på det statliga kraftbolaget PPC, som går med vinst och ger jobb till tusentals, som nu riskerar att säljas ut. Fast beslutna om att bolaget ska vara fortsatt statligt står de i tä­ten för protester och hotar med ytterligare strejker och premiärminister Papandreou lovade i ett uttalande att staten inte helt ska släppa PPC, utan ”bara” minska sitt ägande från 51 till 34 procent. Även inom regeringspartiet PASOK (socialdemokrater) råder delade meningar om att sälja ut PPC, kanske mest för att aktier­na i dagsläget är undervärdera­de. Också den största fackföre- ningen, GSEE, motsätter sig privatiseringarna. Det är ilskan och bristen på förtroende för poli­tikerna bland folket som har tvingat fackledningen att agera. Förra året kom en rapport som avslöjade att Genops fackledning fick 31 miljoner euro (280 miljoner kronor) från kraftbolaget, olagligt, mellan åren 1999 och 2010, där hundratusentals av dessa spenderades på resor, mat och presenter (Svenska Dagbladet den 10 maj). En demokratisering av fackföreningar­na, där medlemmarna själva har kontrollen, blir därför allt viktiga­re för proteströrelsen i Grekland.

Den 11 maj genomfördes en 24-timmars generalstrejk i landet mot privatiseringarna och försämringarna, där tusentals arbetare gick ut i strejk. Det var den nionde generalstrejken sedan januari 2010. Strejken innefattade såväl privat- som offentliganställda och påverkade bland an­nat kollektiv- och flygtrafiken. Det var Greklands största fackförening, GSEE, och Adedy (för de statsanställda) som strejka­de. All flygtrafik låg nere mellan klockan 12.00 och 16.00 lokal tid.
Samma dag gick 20 000 ut på gatorna i Aten för att demonstre­ra.
Det är inte ovanligt att rasister och nazister försöker rida på missnöjesvågor som följer på ­regeringens försämringar. Bara dagarna efter den senaste ge-neralstrejken attackerades en grupp invandrare av ett gäng nynazister. Polisen vägrade att ingripa utan stod bara och tittade på, vilket resulterade i att en ung man från Bangladesh mördades och flera andra hamnade på sjukhus. Kampen mot rasism och nazism måste gå hand i hand med kampen mot nedskä-ningar och högerpolitik, för att gemensamt kunna stoppa nazistattacker.

Även de anställda inom media-sektorn har varit ute i strejk. Med lönesänkningar och andra försämringar har mediamogulerna startat en massiv attack mot de sektorns arbetstagare. Mediaägarna begär 15 procents lönesänkning och kan samtidigt inte garantera att alla jobb kommer behållas. Ilskan bland de anställ­da tvingade fackledningen att utlysa en rad strejker, senast två 48-timmarsstrejker i april.
2 700 kontraktanställda i Atens kommun inledde den 21 mars en spontan ockupation av Stadshuset efter att kommunfullmäktige lade ett förslag om att 800 kontraktanställda ska gå in och ersätta de redan fast anställda. Ockupationen pågick i 26 dagar, och redan den första dagen bildades en ockupationskommitté av de strejkande, så att arbetarna själva skulle kunna avgöra åt vilket håll ockupationen skulle gå. Ockupationen pågick ända till fackledningen som representerar de med fast anställning svek sina medlemmar och, utan någon som helst omröstning, beslutade att avsluta ockupationen.

Något som också uppmärksammats är de 300 hungerstrejkan­de arbetskraftsinvandrare som efter en 44 dagars lång hungerstrejk tvingade regeringen att gå med på de allra flesta av de strejkandes krav. Grekland har en historia av att endast bevilja ett rekordlågt antal asylsökande men de protesterande och det socialdemokratiska regeringspartiet PASOK kom överens om ett skriftligt avtal där de strejkandes utvisningshot togs bort och de sattes under en 6 månader lång ”state of tolerance”.
Inofficiellt hade regeringen även lovat att avtalet skulle förlängas om så krävdes, ända till de strejkande kunnat uppfylla de krav som är nödvändiga för att få uppehållstillstånd. Även andra rättigheter för flyktingar lovades i o m avtalet, t ex skulle tiden som en asylsökande måste befinna sig i landet för att få ”full legitimitet” sänkas från 12 till åtta år. Men nu försöker regeringen dra tillbaka avtalet. De har ännu inte offentliggjort förändringarna och i ett uttalande från inrikesministern, 24 timmar efter att hungerstrejken avslutats, mena­de han att de strejkande invandrarna inte hade förstått vad regeringen egentligen menade, d v s att det ligger i polisens och inte regeringens händer att besluta i asylärenden. Han påstod också att regeringen aldrig lovat att tiden för bosättning innan uppehållstillstånd ska sänkas. Som att de hungerstrejkande skulle avslutat strejken efter 44 dagar för att regeringen lovat att de skulle få bättre kontakt med polisen!

Förutom strejker och ockupationer har även ”kan inte betala – kommer inte att betala”-rörelsen börjat växa fram. I slutet av 2010 började rörelsen utvecklas då ett markant antal greker, som fått nog av regeringens ständiga attacker, vägrade att betala vägav­gifter. Rörelsen spred sig senare till kollektivtrafiken, där folk vägrade att betala biljetter på bussar och tunnelbana.
De senaste fyra månader-
na har rörelsen växt och fler och fler har blivit involverade. Loka-la kommittéer har bildats i bostadsområden och på arbets- platser, och stora offentliga mö­ten samt aktionsdagar har genomförts. Rörelsen är väldigt populär, speciellt bland unga, och alla samlas under parollen ”Vi kan inte betala – vi vägrar att betala”. Den 9 april organiserades en aktion i Attika (landskapet och regionen som bl a inne- fattar Aten) där alla biljettmaskiner i tunnelbanan, pendeltågen och tågen stängdes och ett öp­pet möte hölls på Atens största torg. Enligt Reuters är rörelsen nu ett stort hot mot regeringen, då hela 56 procent av det greki­ska folket stödjer rörelsen. Varje dag vägrar 8 000 människor att betala vägavgifter (en ökning med 12 procent på ett år) och 40 procent av befolkningen vägrar att betala biljettavgifter inom kollektivtrafiken.
Rörelsen växte fram som ett svar på regeringens attacker på offentliga sektorn, då även kollektivtrafiken där man gång på gång bad det grekiska folket att betala högre biljettpriser för en förmodad förbättrad kollektivtrafik. Men allt folket har fått är en 40-procentig höjning av biljettavgifterna och nedlagda buss- och tunnelbanelinjer i Atens centrala delar.

”När nu regeringen måste göra något som plågar hela det greki­ska folket har den alltså ett en­ormt legitimitetsproblem”, skrev Dagens Nyheter den 2 maj och slog för en gång skull huvudet på spiken. Bristen på förtroende för politiker i landet är redan nu enorm, före valet i fjol sade över 80 procent av de tillfrågade att de saknade förtroende för de politiska partierna, något som bl a har tvingat de fackliga ledar­na att agera, men det är siffror som i takt med försämringarna skjutit i taket.
Efter de tillkännagivna planer­na på utförsäljningarna av en rad olika offentliga inrättningar kommer förtroendet att sjukna ytterligare, och protesterna och strejkerna att öka.
– Åtstramningar är bra, men vad som verkligen behövs är investeringar och tillväxt, och det ser vi helt enkelt inte, sade en analytiker till New York Times.
Vad åtstramningarna faktiskt har genererat i är svårt att se, ­förutom en växande ilska bland folket.
”Europas skuldskris har bytt skepnad, från akuta likviditetskriser och brandkårsutryckning­ar till fokus på länders uthålliga betalningsförmåga och eurosamarbetets långsiktiga mål. Därmed har den förväntade tredje krisvågen träffat eurozonen”, skriver SEB i en ny konjunkturrapport.
Enligt samma rapport kan Grekland komma att kollapsa re­dan nästa år. ”En grekisk skuldrekonstruktion blir oundviklig”, slår rapporten fast.
Sannolikheten för en avskrivning av skulden eller lägre räntor på lånen i programmen som kommer från EU och IMF minskar också i och med att både Irland och snart även Portugal har fått lån av desamma. ”Nya lättnader för Grekland kommer säkert också att höja kraven från både Irland och Portugal om att få till motsvarande förbättringar av sina villkor”, skriver SEB i ett marknadsbrev.
En sak är i alla fall säker; med nya lån kommer nya och hårdare sparkrav. Pressen på PASOK-regeringen kommer att öka markant från EU och IMF:s håll för att mer privatiseringar ska genomföras.

Xekinima (CWI och RS systerparti i Grekland) stödjer alla initiativ till kamp från arbetare fullt ut, men menar också att fackledningens 24-timmarsstrejker med några månaders mellanrum  inte pressar tillbaka PASOK:s attacker, utan endast är ett sätt att ”lätta på trycket”. Avsikten bland fackledningarna är inte att avskräcka regeringen, utan att avreagera arbetarklassen.
De grekiska arbetarna ska in­te betala för en kris som kapitalister och spekulanter har ska- pat. Situationen i landet går inte ens att beskriva som kollektiv bestraffning, då de som orsaka­de krisen från första början inte är med och betalar priset. De strejker och kamputbrott som har ägt rum visar prov på den enorma potential som det greki­ska folket besitter, för motståndet mot de brutala försämring- arna av levnadsstandarden i landet.
Tillsammans måste arbetarna resa parollen ”Vi vägrar att betala för er kris”. En plan för massiva generalstrejker måste orga- niseras av masskommittéer underifrån, på arbetsplatser, skolor och i bostadsområden. Detta kan förena alla grupper av arbetare och unga, och även småföretagare, och tvinga PASOK-re- geringen att antingen backa från spar- och privatiseringskraven, eller falla.
Anna Löfgren

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!