100 000 demonstrerade i Aten den 23 februari som en del av den åttonde generalstrejken mot regeringens drastiska nedskärningar.Uppslutningen i demonstrationerna och strejken var imponerande.
Samtidigt är den avgörande frågan: hur ska protesterna kun-na trappas upp för att leda till framgång?
Kollektivtrafiken stod stilla, liksom arbetet i hamnarna, arbetare inom elproduktionen strejkade, liksom bank och sjuk- vårdsanställda. Stora demonstrationer genomfördes i flera städer. Den största hölls i Aten med omkring 100 000 deltagare, vilket är en av de största demonstrationer som genomförts i Grekland under det senaste året.
Detta visar på den djupa ilskan mot regeringen och dess drastiska nedskärningar. Starten för protesterna var regeringens uppgörelse med EU och Internationella valutafonden (IMF) i fjol om att genomföra drastiska åtstramningar i utbyte mot nödlån som skulle förhindra en konkurs för den grekiska staten.
Det socialdemokratiska regeringspartiet Pasok har kastat alla ambitioner att företräda arbetarnas intresssen överbord. Partiet har börjat driva igenom drastiska lönesänkningar för offentliganställda. Priserna för kollektivtrafik och vägtullar har höjts och pensionsvillkoren har försämrats.
Men trots åtta generalstrejker sitter regeringen kvar och fortsätter att genomföra sparplanerna.
Detta gör att frågan om hur protesterna kan trappas upp blir oerhört viktig.
Ett nytt inslag i proteströrelsen är en kampanj av betalningsbojkott mot de höga vägtullarna och inom kollektivtrafiken.
Xekinima (CWI i Grekland) har från början deltagit i denna proteströrelse, som har spritt sig över landet. Xekinima har också kopplat frågan om betalningsbojkott till miljöfrågorna när det gäller transporter.
De fackliga ledningarna har pressats till att utlysa en dags generalstrejker med några månaders mellanrum.
Men syftet har inte varit att använda dessa för att bygga upp kraften i rörelsen, utan snarare som ett sätt att försöka avleda trycket underifrån.
Det som behövs nu är en plan för att bygga upp för en generalstrejk som är 48 timmar eller ännu längre, där sysftet är att fälla regeringen och dess sparplan. För att detta ska vara möjligt måste kommittéer byggas upp på arbetsplatser, i skolor och i bostadsområden som kan organisera och en sådan kraftmätning med regeringen.
Hans Larsson
