Hameed riskerar utvisning

2007-07-25 10:53:47

foto: Ulrika Waaranperä
Hameed har befunnit sig i Sverige på flykt från hemlandet Iran i sex år och han kritiserar öppet regimen. Ändå anser Migrationsverket det inte bevisat att han har skyddsskäl.

– Jag gjorde det för att rädda mitt liv. Jag hade inget annat val än att fly landet, säger Hameed Kadkhodaei, som flydde till Sverige från Iran.
I Iran riskerar oppositionella att straffas med döden, men trots att Hameed kunnat visa upp både tidningsartiklar och intyg från svenska partier och organisationer som styrker hans politiska arbete och kritik mot regimen, står Migrationsverket fast vid sitt utvisningsbeslut.

– Jag lämnade mitt land, mina släktingar, hela mitt liv på grund av iranska regimens grymhet. Och jag hade inte rätt att göra det, säger Hameed.
Han kom till Sverige första gången 29 augusti 2001 och har ansökt om uppehållstillstånd sex gånger nu och fått lika många avslag.
– Det första som kommer att hända om jag åker tillbaka är att polisen möter mig på flygplatsen. De kommer att fråga hur jag lämnade landet – bara det kommer att vara nog för att kalla in mig till förhör. Om jag säger mitt namn kommer den gamla historien att dyka upp direkt, säger Hameed, som vet hur de iranska myndigheterna behandlar den som lämnat landet passlös, utan deras tillåtelse.
I Sverige har Hameed engagerat sig politiskt och har varit aktiv i Iranska flyktingars riksförbund, men också i Irans kommunistiska arbetarparti. Redan under sin första tid i Boden var han med och organiserade och talade på demonstrationer.
En iranier som har uttalat sig regimkritiskt i media – också icke-iransk – brukar anses vara i behov av skydd, eftersom regimen inte tolererar någon offentlig kritik: såväl ”hädelse av islam” som ”förräderi” är dödsstraffsgrundande.

Kritiserat regimen

Till intervjun har Hameed med sig en lunta artiklar från svensk media, som uppmärksammat honom för kampen för flyktingars rättigheter, exiliraniers behov av skydd och hans kritik av den iranska regimen.
Men Migrationsverket anser inte att varken det eller att Hameed har varit här i snart sex år är tillräckliga skäl för uppehållstillstånd.
Hameed har haft två anställningar på färgfabriker. Båda arbetsgivarna skrev intyg till Migrationsverket. Men inte heller det hade någon betydelse.
Regeringen säger att man vill öka arbetskraftisinvandringen, men bara för att tillgodose näringslivets behov. Det har ingenting med en generös flyktingpolitik att göra. Om du, som Hameed, har flytt för att det är omöjligt att leva i ditt hemland, är du inte välkommen – oavsett om du har jobb i Sverige eller inte.
Hameed kommer från Baluchistan, den del av Iran som gränsar till en provins i Pakistan med samma namn. Under en period var han medlem i organisationen Mujahedin.
– Regimen är diktatorisk, man måste organisera sig, säger han.
Men den sista tiden i Iran var Hameed oorganiserad. Han bodde nära gränsen och reste, utan myndigheternas tillåtelse, ut ur landet vid flera tillfällen. Oftast till Pakistan, men en gång till Tyskland. Hameed tror att någon till slut berättade om hans resor för Passadaran, islamska gardet, som har flygvapen, militär, polis och underrättelsetjänst. De grep honom och höll honom fängslad i tre månader och anklagade honom för att sprida illasinnade rykten om den islamska regimen.
Hans pappa jobbade för shahens polis, som då fungerade som den ”vanliga” polisen, och han lyckades få Hameed villkorligt frigiven. Om han åkte fast igen skulle straffet bli minst det dubbla.

Frun har hotats

Enligt Farmaaz Poya, Irankännare, är ”villkorliga frigivningar” en kontrollmetod som blivit allt vanligare i Iran under den nya regimen. Den används för att hålla studenter och arbetare lugna och tysta.
På senare tid har Hameeds fru, som är kvar i Iran med parets båda döttrar, fått flera hotfulla telefonsamtal. Någon frågar efter Hameed och vill veta när han ska komma tillbaka. Det har blivit omöjligt för henne och döttrarna att stanna kvar i Baluchistan. De bor nu i en annan del av Iran, där de försöker göra så lite väsen av sig som möjligt.
Iran är ett fängelse för unga och för kvinnor, som hela tiden jagas av moralpolis och straffas fysiskt eller med böter ifall deras klädsel eller frisyr är det minsta avvikande. Farmaaz Poya berättar om en ung kille som greps för att han hade t-shirt på sig. När han försökte fly, sköt polisen honom till döds. Den polis som sköt fick sedan en belöning av sin chef, general Radan.

Repressionen hårdnar

Farmaaz Poya säger att så vitt han kan bedöma har repressionen som riktas mot arbetare och fackligt aktiva hårdnat de senaste fyra månaderna. Också balucherna drabbas. Hameed säger att 700 balucher har arresterats under de senaste månaderna, och inte bara balucher som lever i Baluchistan, utan balucher som befunnit sig över hela landet.
Iran finns bland de länder som verkställer flest dödsstraff, enligt Amnesty. Förra året avrättade man minst 177 personer. Många av dem som grips just nu grips på grund av att de kritiserat regimen.
– Iran är helvetet under teologisk regim, sätt det i rubriken, säger Hameed.
Men de svenska utvisningarna till Iran fotsätter.
Dagen efter intervjun med Offensiv, den 17 juli, fick Hameed sitt senaste besked från Migrationsdomstolen. De står fast vid avvisningsbeslutet och kommer inte att pröva fallet igen.

Ulrika Waaranperä

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!