Hamnarbetarstrejken: ”Vi ger oss inte”

av Anders Wemmert & Jonas Brännberg

I mitten Henrik Collvin, ordf för avd 30 Hamnarbetarförbundet i Malmö, flankerad av Peter Ohlin och Magnus Arwidson.

Hamnarbetarförbundet sade nej till medlingskommissionens ”nya” förslag till överenskommelse mellan Hamn­arbetar­förbundet och Svenska Hamnar, som i princip är det tidigare förslaget i ännu en ny förpackning.

MALMÖ:

Offensiv var på plats under punktstrejken mellan klockan 07-09 i Malmö hamn måndagen den 18 februari. 

– Vi sade nej eftersom medlarna har lagt fram exakt samma bud för fjärde gången, säger Henrik Collvin, ordförande för avd 30 av Svenska Hamnarbetarförbundet i Malmö, och fortsätter: 

– Det nya budet är en kopia av de gamla förslagen bara med några ändrade ord, men innebörden är samma. Vi kräver fortfarande rätt till lokala förhandlingar för våra medlemmar vad gäller löner, arbetsmiljö och arbetstider och vi kräver rätt till kollektivavtal för våra medlemmar.

Stödet för hamnarbetarnas kamp ökar för varje dag, bland annat från fackföreningar i Spanien, Belgien och Portugal, men även från fackliga avdelningar och fackligt aktiva i Sverige.

– Vi kommer att fortsätta våra punktstrejker tills vi vunnit vår kamp, säger Henrik Collvin och får medhåll av hamnarbetarna Peter Ohlin och Magnus Arwidson. 

– Det här handlar om principer för oss och vi är beredda att kämpa hur länge som helst, menar de.

Denna vecka fortsätter punkt­strejkerna i Malmö och Helsingborg måndag till och med torsdag den 21 februari och kommande vecka har man varslat om punktstrejk på onsdag den 27 februari i Malmö.

Det faktum att arbetsgivarna dragit tillbaka sitt lockoutvarsel tror Henrik Collvin beror på att arbetsgivarna dels vill framställa sig själva som ”ansvarstagande”, dels att deras egna lockout, som är mycket mera omfattande än punktstrejkerna, nu har börjat drabba dem själva. 

– Dessutom vill man utmåla hamnarbetarna som oansvariga, men vi slåss för våra fackliga rättigheter och principer. Vi har vunnit tillbaka en del genom vår kamp, bland annat rätt till skyddsombud samt rätt till facklig tid. Kampen lönar sig, menar Henrik. 

På frågan om vad man anser om regeringens vilja att påskynda den nya lagen som inskränker strejkrätten säger både Peter Ohlin och Magnus Arwidson att om lagen går igenom är det som att vrida tillbaka klockan 80 år i tiden. 

– Det liknar nästan Ådalen 1931, säger Peter, som får medhåll av Henrik Collvin som säger att ”Förslaget hör hemma i papperskorgen”.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv ger sitt fulla stöd till Hamnarbetarförbundets kamp för ett riktigt kollektivavtal och för rätten till en egen fackförening.

Piteå:

Tommy Höglund, förbundsstyrelsen, och Erik Renström, ordf Hamnarbetarförbundet avdelning 132.

I måndags startade nya punktstrejker i hamnar runt om i Sverige för att Hamnarbetarförbundet ska få ett kollektivavtal. För första gången var hamnen i Piteå uttagen i två timmars strejk.

I sista stund hade Sveriges Hamnar dragit tillbaka sin omfattande lockout som vida översteg strejken.

– Att de drog tillbaka lockouten är ett försök att lägga skulden på oss för konflikten. Men de har nog också fått ofantlig mycket kritik från stuverierna med sina omfattande lockouter. Det hade varit katastrof om den 10 timmar långa lockouten hade genomförts, då hade Kappas pappersfabrik inne i stan fått stanna av, berättar Erik Renström, ordförande för Hamnarbetarförbundets avdelning 132 Bottenviken.

I Piteå strejkar cirka 110 anställda, och i princip alla i hamnen är anslutna till Hamnarbetarförbundet. I hamnen lassas och lossas bland annat papper, sågade trävaror, massaved, flis och bilar.

– Sist vi hade en riktig strejk var 1980, berättar Tomas Höglund som sitter i förbundsstyrelsen för Hamnarbetarförbundet.

– Vi har nog alla inställningen, och har alltid haft, att verksamheten ska fungera. Vår största och äldsta kund, Kappa (före detta Assi) som producerar 9 000 ton papper i veckan och inte har någonstans att göra av pappret har fått dispenser under strejken, säger Erik Renström.

Varför är den här striden så viktig för er?

– Det är lite grann vinna eller försvinna. Om vi inte får rätten att företräda våra medlemmar i grunden, kommer vi inte kunna behålla medlemmarna. Jag tror Sveriges hamnar vill få bort oss helt och hållet. Varje medlem i vårt förbund har en röst. Att vi gick ut i konflikt nu har medlemmarna bestämt. Vi finner oss inte i den här situationen helt enkelt. Jag tror vi är det enda förbundet som har en sådan medlemsdemokrati, annars är det ju mycket ombudsmannastyrt, säger Tomas Höglund.

– 84 procent röstade för strejk, berättar Erik Renström. 

I helgen kom ett nytt bud från medlarna. Varför har ni inte kunnat acceptera det budet?

– Det handlar om tre saker. Dels säger de att avtalet ska vara andrahandsavtal ”i var tid”. Det betyder att vi ska sitta i kofferten jämnt. Sen sägs att vårt ”andrahandsavtal kan inte tillämpas avseende anställningsvilllkor som gäller alla arbetare.”  

– Det handlar om vår anställningstrygghet. Säg att de ska dra ned med 40 personer, vad gör de med oss då? Då tar de oss först. Vi får inte ens vara med och förhandla i en sådan situation. 

– Den sista skrivningen som vi vill ha bort är ”rätten och skyldigheten att ingå lokala avtal tillkommer enbart parterna i förstahandsavtalet.” Alltså om vi begär förhandling är det ändå Transport och i vårt fall Shorelink som bestämmer villkoren för vår förhandling. Vi får inte ens sitta med. Det är egentligen ett hängavtal de erbjudit oss igen, säger Tomas Höglund.

Vad tycker ni om inskränkningarna i strejkrätten, som bland annat motiveras med hamnkonflikten?

– Jag tycker det är dags för svenska fackföreningsrörelsen att ställa sig upp och tala om som en man att nu räcker det, nu håller vi int på med nå mer tjafs. 

– En kommunalare kallade detta århundradets svek – och det är ju företrädarna för deras fack som är med och genomför det, både LO och TCO. Jag tycker det är en skandal!

– Sen måste det komma fram att Svenskt Näringsliv är ute efter att avreglera allt.  De ska kunna ta arbetskraft från öst eller var som helst till byggen, hamnar, transporter med mera med arbetare som jobbar för 20 kronor per timme. Tänk vilken dröm för dem! avslutar Tomas Höglund.