Den 30 maj till den 3 juni hålls HBTQ-festivalen i Göteborg.
Någon sa en gång ”Jag vill tro på att man blir kär i en person och inte i ett kön”. Jag minns inte vem personen var, men frågan gällde om hon föredrog män eller kvinnor. För att på något sätt kanske definiera henne i hennes artisteri och placera henne i ett fack. Svaret var glasklart. Kärleken är flytande, odefinierbar. En sexuell orientering är inte huggen i sten, den är i ständig rörelse. Vi blir alla kära i personer. Inte i kön.I Göteborg leker regnbågsflaggorna i vinden och överallt glittrar normbrytarna som tillsammans bildar majoriteten av samhället. Under HBTQ-festivalen den 30 maj – den 3 juni får alla vara med.
Men för Karyna Kaliadka är veckan bitterljuv. Hon är en av många hbt-flyktingar som tvingas leva gömd efter sex avslag från Migrationsverket. Offensiv har under en tid följt hennes kamp för att få asyl här i Sverige, efter att ha tvingats fly från hot, trakasserier och förföljelser i Vitryssland. Hennes brott? Hon blir kär i tjejer.
När Offensiv träffar henne under Hammarkullekarnevalen, lyser hon lika klart som solen, men bakom leendet döljer sig även en uppgivenhet.
– Jag kämpar med näbbar och klor för att hela tiden bryta den mur som Migrationsverket har byggt upp, säger hon.
– Det känns som att jag glömt vad ordet hopp innebär, jag försöker bara hålla mig vid liv. Men det klart att någonstans finns det hopp om att få stanna, det är inte kört än.
Men varje dag blir det svårare och svårare för Karyna att hålla hoppet uppe. Hon känner sig ensam och övergiven. När hon kom till Sverige vände hon sig till ”Ingen människa är illegal” och RFSL, men ingen av organisationerna ville eller kunde hjälpa henne.
– Tillslut träffade jag Rättvisepartiet Socialisterna (RS) som hjälpte mig, det är jag glad för, säger hon.
Karyna berättar att det inte spelar någon roll vilka bevis hon än lägger fram för Migrationsverket. De har viftat bort allt och menar att det inte finns några dokument som styrker antagandet att lesbiska kvinnor far illa i Vitryssland.
– Om inte dokumenten är stämplade så gäller de inte för dem, berättar Karyna och skrattar lite uppgivet.
Ingen vill uttrycka sig om situationen som hbt-personer befinner sig i, av rädsla för diktaturen.
I samband med sista avslaget för ett halvår sedan, fick hon också varsel om vräkning från fastighetsägarna. De menade att hon ”propagerade för hbt-kamp”. Inte helt olikt den regim som i St Petersburg röstade igenom lagförslaget om att förbjuda ”hbt-propaganda”, vilket visar på den riktning som även Sverige är på väg att ta.
– Det handlar inte så mycket om att få hålla handen offentligt utan om rätten att få vara den man är, säger Karyna och det syns i hennes ögon när hon säger det, att hon känner sig som en fånge.
RS har under våren drivit en kampanj för hbt-flyktingar och gör nya krafttag under HBTQ-festivalen i Göteborg under veckan, dels genom ett öppet möte den 31 maj kl 18.00 i Hammarkullen Folkets hus, som handlar om situationen för hbt-flyktingar och deras kamp för att få asyl men också genom att delta under veckan och politisera festivalen och peka på att vi inte bara kan fira mångfalden med pompa och ståt. Vi måste också visa hur situationen ser ut för många människor som enligt samhällsnormen försvinner ut i periferin. Många kämpar varje dag för att få stanna i Sverige och slippa skickas tillbaka till sitt hemland där ett tragisk öde väntar. Många tvingas att dölja sin identitet i rädsla för sitt eget liv. I många länder är homosexualitet fortfarande betraktat som en sjukdom och straffas med böter, tortyr, fängelsestraff eller döden.
HBTQ-festivalen ska vara en vecka då alla ska känna sig välkomna på alla gator och torg och där ingen är annorlunda eller den andra lik. Vi ska kunna ta varann i hand när ingen och alla ser. Ingen ska behöva dölja sin identitet, vem man är eller var man kommer ifrån. Men vi måste också ta tillfället i akt och kämpa för alla dem som mist allt hopp, tappat sin tro och förlorat sin kärlek. Vi måste också tala högt för alla dem, som inte har läppar.
HBTQ-festivalen kommer att äga rum på Göteborgs gator ända fram till den 3 juni. Det kommer att finnas intressanta seminarier att delta i, band som spelar och naturligtvis den eminenta Regnbågsparaden som går av stapeln kl 15 från Operan till Götaplatsen och som kommer att fylla hela Avenyn med slagord för hbt-personers rättigheter, dans och en jävla massa glädje.
Mer info hittar du på www.hbtqfestivalen.se.
Caroline Holmgren
