Varför är det så tyst om äldreomsorgen? Trots överskott, högkonjuktur och äldreomsorgens omfång så genomförs inga satsningar. Så sent som förra året infördes en striktare biståndsbedömning i Skarpnäck i Stockholm. ”Vi var för generösa förut”, säger äldreomsorgschef Siv Wreiber. ”Vi får ofta stressa och höra att det är lönekostnaderna som måste hållas nere, att vi överskrider dem allt för mycket”, svarar vårdbiträdet Elin Olofsson.
–
Det finns en dam som inte varit ute på flera år. Vi har gång
efter annan uppmärksammat biståndshandläggarna på detta
men inget händer, berättar Elin.
– Äldre behöver näringsnyttig mat men på de avsatta
25 minutrarna hinner vi sällan laga mat. Det blir mest lådor
eller mikrovärmt. De äldre känner av hur pressade scheman
vi har och vill inte vara till besvär.
Biståndsnivåerna har skrivits ner för vårdtagare
utan speciella behov; för tvättning från två till
en gång i månaden, för handling från två till
en gång i veckan och städning får man nu i normala fall
bara var tredje vecka.
Tvekar man om vad som är generöst så kan man jämföra
med sitt eget hushåll. Man kan överhuvudtaget ifrågasätta
det hysteriska tidsmäteriet inom hemtjänsten. Varenda sträcka
och moment är tidsmätt. Var tar människan och vården
vägen?
–
Det finns många gamla som är fruktansvärt ensamma. Till
en del skriver allmänläkare ut Sobril, en stark ångestdämpande
drog som ger enorma abstinensbesvär, säger Elin och önskar
en annan äldreomsorg.
–
Vårdtagarna borde få följa med till affären, själva
välja maten och att vi lagade den tillsammans.
Bemanningen – viktigast
–
Det viktigaste för äldreomsorgspersonalen är bemanningen,
säger Lena Ezelius, ordförande för Kommunal sektion 26.
–
Kommunerna tar hem äldre som hamnat på sjukhus så fort
de är så kallat medicinskt färdigbehandlade eftersom
kommunerna därefter själva får betala för eftervården.
Det innebär att tyngre och sjukare patienter läggs över
på hemtjänsten.
Landstingets revisorer är mycket kritiska till hur tillvaron ser
ut för äldre som bor kvar hemma. De blir utskrivna från
sjukhusen tidigare och kommer inte in på de allt färre äldreboendena.
De har i genomsnitt sex diagnoser och tio olika läkemedel.
Utredaren Ulla Gurner har gjort fallstudier och menar att ”De äldre
klagar samfällt på städningen. Det är äckligt
när man kommer hem till folk. Det är ovärdigt att inte
få duscha när man själv vill” (Dagens Nyheter 7
februari).
Till Offensiv säger en av Stockholms stads äldreomsorgsinspektörer,
Inger Lisslö, att den största bristen är personkontinuiteten.
Att det kommer så många olika anställda hem till en
vårdtagare. Det är jättejobbigt att inte veta vem som
kommer och behöva förklara allt från början varje
gång, vad som finns i städskåpet, var affären ligger
osv.
Den senaste stadsdelen som inspekterades var Spånga-Tensta. Hemtjänsten
kritiseras för att styras mer efter ekonomin än efter kontinuitet
och inflytande för de äldre.
Fler fasta anställningar
Fasta anställningar är även en fråga för personalen.
Hemtjänsten i Skarpnäck har nästan lika många timvikarier
som fast anställda.
–
Vi timvikarier får inte friskvårdsbidrag, får inte
delta på arbetsplatsmöten och blir inte kallade till individuella
löneförhandlingar, menar Elin Olofsson.
Inte allt för överraskande så ökar de anhörigas
omsorg, på 2000-talet mer än på 90-talet, enligt en
ny översyn av Socialstyrelsen. Över en miljon är omsorgsgivare
för närstående. Socialstyrelsen utgår från
att den offentligt betalda hjälpen har krympt och menar att detta
kan vara en förklaring. En annan är att det finns fler äldre
och att dessa har fler anhöriga.
Bara småsmulor
Sett över hela livet är det dubbelt så många kvinnor,
29 procent, som män, 15 procent, som är omsorgsgivare. Kvinnor
ger tyngre vård och står för två tredjedelar av
anhörigvården. Döttrars insatser ökar, det gör
inte söners.
Samhällets totala insatser för äldreomsorg har mellan
2000 och 2003 endast ökat med skruttiga 0,7 procent (enligt PRO).
Detta innebär en reell minskning i förhållande till behoven,
och ännu mer jämfört med BNP-tillväxten. Hycklande
nog försöker politikerna åter vinna de äldres röster
med småsmulor som lockbete trots att Sveriges ekonomi badar i pengar.
För de äldres skull behövs ett vårduppror för
en omsorg som utgår från brukarnas, personalens och anhörigas
behov.
Elin Gauffin
