Historiskt maktskifte i Japan

2009-09-16 15:27:34




Det senaste parlamentsvalet slutade i en historisk valförlust för Liberaldemokraterna (LDP), ett parti som nästan oavbrutet styrt Japan sedan mitten av 1950-talet.
För den nya regeringen ledd av Demokratiska partiet (DPJ) väntar en stormig tid.

Valet den 30 augusti slutade i valkatastrof för Liberaldemokraterna (LDP), som bortsett från 11 månader 1993 styrt Japan i 54 år. LDP:s röstetal minskade från 48 procent 2005 till 27 procent och en rad av partiets höjdare förlorade sina parlamentsplatser.
LDP besegrades både på landsbygden, som under ett system med valfusk har utgjort dess huvudbastion ifråga om stöd sedan 1955, och i stor­städerna.
Ända sedan den japanska bubbel­ekonomin sprack i början av 1990-ta­let har LDP befunnit sig i kris. Bub- belekonomins kollaps följdes av vad som kallats ”det förlorade årtiondet” (även om det i själva verket handlat om närmare femton, snarare än om tio år).
En rad på varandra följande LDP-regeringar misslyckades med att få tillbaka uppgångsårens välstånd.
Det mycket omtalade ”livstidsanställningssystemet” började avvecklas när fast anställda ersattes av tillfälligt anställda. De tillfälliga jobben utgör nu en tredjdel av alla jobb.
Arbetsförhållandena förvärrades, men på något sätt lyckades folk klara sig ändå. LDP snubblade vidare, mest beroende på avsaknaden av en opposition med en klar och tydlig alternativ politik.
Till slut började emellertid folk att tappa förtroendet för LDP samtidigt som Japan drabbades hårt av den globala krisen.

Arbetslösheten ligger nu på rekordhöga 5,7 procent och de som har jobb har fått sina löner sänkta. I juni var till exempel lönerna 7,1 procent lägre än året innan.
Det har ägt rum en explosiv ökning av antalet arbetande fattiga, som nu uppges uppgå till över 10 miljoner personer. Antalet fattiga i Japan, som andel av befolkningen, ligger i topp inom OECD-området.
Det var mot den bakgrunden inte förvånande att en majoritet av japanerna – arbetarklassen och medel­klassen – förlorat all den tilltro de en gång haft till LPD:s förmåga att erbjuda en väg ut ur krisen.
Det i sin tur jämnade vägen för Demokratiska partiets (DPJ) jordskredsseger.
Efter sin valseger har DPJ, trots egen majoritet i underhuset, bildat en koalitionsregering med det lilla Social­demokratiska partiet och det högerpopulistiska Folkets Nya Parti.
DPJ motiverar koalitionen med att det ger en möjlighet att få igenom nya lagar i överhuset. ( Det japanska parlamentet har två kamrar, överhuset och underhuset, varav det sistnämnda är det viktigaste).

DPJ kan beskrivas som de japans­ka storföretagens andra parti. Det är ett kapitalistiskt parti och de flesta av DPJ:s toppar kommer från LDP.
För att kunna vinna valet var DPJ tvunget att utfärda ett antal vallöften, vilket inkluderade en garanterad minimipension på 70 000 yen (5 400 kronor) ett månatligt underhåll på 26 000 yen (2 000 kronor) för alla barn under 15 års ålder och avskaffandet av avgifter på statliga högskolor. Men det är oklart hur DPJ ska kunna finansiera sina vallöften i ett läge där statsskulden närmar sig 200 procent av BNP.
Eftersom det regerar i en krisperiod kommer DPJ oundvikligen att tvingas genomföra attacker på massornas arbetsvillkor och levnadsstandard. Gradvis kommer arbetare och ungdomar att gå i opposition mot den nya regeringen.

Till vänster om
DPJ, om än bara något till vänster, finns framför allt Japans kommunistiska parti, CPJ.
Kommunistpartiets röstandel sjönk visserligen från 7,3 procent i förra valet till 7,0 procent i detta val, men antalet röster – 4 936 753 – var ungefär detsamma. Det är inget dåligt valresultat med tanke på den starka önskan som fanns i valet om att bli av med impopulära LDP och dess ledare Taro Aso.
Även om CPJ:s program fortfarande formellt förespråkar bygget av socialismen någon gång under detta århundrade, är partiets politik rakt i­genom inomkapitalistiskt och man har lovat att spela rollen av ”konstruktiv opposition” till DPJ-regeringen.
Behovet av ett nytt parti för arbetarklassen, ett parti som kämpar för att bygga ett socialistiskt samhälle, är rotat i den nuvarande situationen.
Ett sådant parti kommer inte att byggas över en natt, utan genom den kamp som nu väntar mot den nya regeringen och kapitalismens kris.

Carl Simmons
Kokusai Rentai (Internationell  Solidaritet – CWI i Japan)

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!