foto: Pressbild
Träffsäker samhällskritik i Paolo Virzis film Girighetens pris.
Den Italienska regissören Paolo Virzis film Girighetens pris, eller Il capitale umano, är 2015:s mest sevärda film enligt mig. Jag säger detta med en risk för att vara partisk då jag hyser en gnutta förkärlek för Paolo Virzi och hans tidigare verk.
Virzis träffsäkra samhällskritik som går att se i hans tidigare verk gör inte Girighetens pris till ett undantag. I filmens inledning får vi bevittna en cyklist som blir påkörd, varpå förövaren smiter. Därefter ligger utredningen av smitningen som en grundläggande handling genom filmen.
Förutom jakten på förövaren finns en annan handling vi får följa: den Italienska finanskrisen åren 2007-2008 och dess effekt på människorna i filmen.
Virzi har delat in filmen i olika kapitel som utspelar sig parallellt med varandra för att få den rätta effekten. Vi får möta strebern Dino som tagit stora lån för att köpa sig in i den rike Giovannis fonder, men utan lycka. Vi får efter det se Giovannis familjs inbördes problem, med den olyckliga frun Carla och sonen Massimiliano som inte kan leva upp till sin fars krav. Sonen Massimiliano är i sin tur tillsammans med Serena som är streberns dotter och hon är förälskad i Luca, en kille som bor med sin morbror och lever på försäkringspengar.
Dessa individer är alla sammankopplade och deras öden påverkar varandras. Filmen görs väldigt platt, och tittaren får själv friheten att analysera dess mening medan filmens 111 minuter fortfarande rullar. Den är bra gjord, snyggt filmad och med begåvade skådespelare. Den är helt enkelt smart och dess poänger kommer efter varandra.
Il capitale umano, eller ett ”mänskligt kapital” som filmen heter, syftar till det skadeståndsbelopp som ett försäkringsbolag räknar ut vid en olycka lik den i början. Detta grundas på personens ekonomiska och sociala position. Det mänskliga kapitalet är filmens klämpunkt och detta blir en skarp titel.
När det kapitalistiska samhället tagit över får människan betala för girighetens pris. Filmen igenom visas glimtar av hur medmänskliga gester ersatts med sätt att rädda sig själv. Kriser gör detta med människor och Virzis slutkläm visar hur de rika blir rikare av krisen. De rika är dess vinnare och de fattiga förlorarna. ■
