Iran: ”Dödsdomare” ny president

Valet av Raisi är ett uttryck för den politiska och ekonomiska maktens intressen (Foto: CC).

av Kristofer Lundberg

Presidentvalet i Iran skedde mot bakgrund av en rad kriser politiskt, socialt och ekonomiskt, och innebar ett förödande prestigenederlag för regimen som såg ett historisk lågt valdeltagande på under 50 procent. En uppmaning till bojkott fick stort gehör, uppmuntrad av familjer och anhöriga till de aktivister och ungdomar som arresterades och dödades i november 2019. 

Valet i Iran saknar all demokratisk legitimitet. De enda kandidater som tillåts är de av regimen godkända och lojala. Alla kandidater som hade ”reformistiska” eller ”moderata” tendenser förbjöds att delta i valet. Den omfattande utrensningen av kandidater inför valet överraskade till och med regimens anhängare. Valet i Iran är framför allt ett redskap för regimen att konsolidera makt och en teatralisk propaganda. Det finns få illusioner hos massorna om att valet skulle innebära någon möjlighet till påverkan för dem. 
Den islamistiska elitens kandidat och företrädare för Khameneis hårda revolutionsgarde, Ebrahim Raisi, valdes. Den kommande presidentperioden blir en avgörande tid för både regimen och den iranska arbetarklassen. Den iranska regimen har skakats av upprepade uppror, arbetarprotester, strejker och ockupationer, och allt pekar på att nya massuppror står för dörren. Det finns en potential att nya revolutionära uppsving kan störta den islamiska republiken och dess politiska och ekonomiska maktsystem.

Massorna är väl medvetna om att de saknar framtid inom detta system, men ännu har de inget eget politiskt alternativ som kan erbjuda en lösning på de återkommande kriserna. Den iranska vänstern är splittrad och isolerad, utan tydligt program och perspektiv. 
Valet av Raisi är ett uttryck för den politiska och ekonomiska maktens intressen. Khamenei och revolutionsgardet vet att landet rör sig mot en period av ekonomisk kris och instabilitet. Den härskande klassen förbereder sig nu för en ny stormig period.
Khamenei och det muslimska prästerskapet känner väl till arbetarklassens styrka och beslutsamhet; de har skakats i dess grundvalar av landsomfattande protester flera gånger de senaste åren. Den islamiska eliten vill därför se till att de hårdföra skikten behåller kontrollen. 
Revolutionsgardet är inte bara Khameneis väpnade gren; de är också den kraftfullaste politiska, militära och ekonomiska styrkan i landet. Revolutionsgardet lade öppet fram sina egna kandidater i stads- och lokalvalen som hölls samma dag, väl medvetna om att resultatet skulle vara avgörande för regimens framtid. Den härskande klassen försöker nu minska den klyfta som har vuxit fram inom regimen som ett resultat av trycket från massorna genom att säkerställa att tydligt lojala krafter innehar nyckelpositionerna för hela maktens olika delar.

Politiskt och ekonomiskt är Iran i djup kris. Fyra miljoner människor har fallit ner i fattigdom de senaste tio åren, arbetslösheten är 20 procent och ökar, oljeintäkterna har minskat och utländska lån blockerats. Regimen hade inget annat val än att finansiera sitt underskott genom att trycka pengar, med katastrofal inflation som följd. I slutet av 2019 och nu på nytt har inflationen nått en nivå på 50 procent jämfört med föregående år. Prishöjningarna är det största ekonomiska problemet för massorna.
Pandemin har haft en viss roll i att begränsa massornas protester – trots det skedde ett historiskt antal strejker under 2020. Dessa avancerade protestaktioner avslöjar den växande ilskan inom arbetarklassen, både i städer och på landsbygden. Rädslan börjar försvinna och ersättas med en stämning av ”det finns inget att förlora”. 
Upproren 2017/18 och 2019/20 innebar en vändpunkt i kampen mot regimen. De visade den explosiva situationen och hur regimen har tappat en viktig social bas de senaste åren.

Raisi symboliserar regimens desperata försvagning. Raisi är likt flera föregångare ansvarig för den blodiga massakern 1988, då tusentals politiska fångar mördades inom några månader. Då var Raisi som ung advokat en del av ”fyrmanskommittén” som administrerade avrättningarna. De senaste åren har han som överdomare varit ansvarig för flera arresteringar och avrättningar, främst i efterdyningarna av protestvågen 2019. 
Raisi utsågs av Khamenei 2016 till att leda den kraftfulla stiftelsen ”Astan Quds Razavi”. Stiftelsen har inte bara religiös och politisk makt, utan får också enorma summor pengar som investeras i olika projekt. Den äger fastigheter, mark och företag inom olika områden, såsom byggande, turism etc. Det beskrivs ofta som en “”stat inom staten”. Den som leder denna stiftelse leder ett ekonomiskt imperium.
Irans framtid vilar i händerna på den iranska arbetarklassen, dess motstånd och dess organisering för att bygga upp en socialistisk revolutionär rörelse och parti för kamp mot regimen, kapitalism och imperialism.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!