Regeringen hade hoppats slippa genomföra en folkomröstning, eftersom man fruktar en nej-seger. Socialist Party (CWI på Irland) uppmanar till en nej-röst. Finanspakten upphöjer åtstramningspolitiken till lag och ger EU-topparna beslutanderätt över medlemsländernas ekonomiska politik.
Irlands högerpartier och deras megafoner i media har försökt förlöjliga argumentet att finanspakten är en åtstramningspakt. Transportministern Leo Varadkar har till och med anklagat Socialist Party för att ”ljuga om fördraget”. Det är samme Varadkar som inte vågat debattera finanspakten offentligt med mig.
Finanspaktens utgångspunkt är, som det heter i artikel 3, budgetbalans. Ett lands strukturella budgetunderskott får inte överstiga 0,5 procent av BNP (undantaget är om landets statsskuld är mindre än 60 procent av BNP, då får det strukturella budgetunderskottet vara högst 1 procent av BNP). Enligt finanspakten bör ”balanserad budget-regeln” skrivas in i medlemsländernas lagstiftning.
Målet om budgetbalans ska vidare kompletteras med automatiska ”korrigeringsmekanismer”, vilket betyder obligatoriska nedskärningar och extra skatter om balansmålet inte hålls. Underlåtenhet att genomföra denna regel korrekt kan resultera i böter.
Vad är ett strukturellt underskott? I huvudsak är det underskottens storlek, efter att justeringar har gjorts för konjunktursvängningar. Hur man mäter detta är en fråga för debatt. Även olika kapitalistiska institutioner kan redovisa skilda siffror för hur stort eller litet det strukturella underskottet är.
Finanspakten ger EU-topparna rätt att bestämma hur man ska räkna ut det strukturella budgetunderskottet, liksom när målet om budgetbalans ska nås. Det innebär ytterligare makt till en icke folkvald klick.
För Irlands del innebär det att EU-kommissionen kan besluta att år 2015 ska landet ha nått budgetbalans. År 2015 beräknas Irlands strukturella budgetunderskott vara 3,7 procent, enligt finansdepartementets bedömning. Om det strukturella budgetunderskottet ska ner till 0,5 procent av BNP skulle det innebära nedskärningar och skattehöjningar till ett värde av 5,7 miljarder euro (50 miljarder kronor).
Artikel 4 i finanspakten handlar om statsskulden.
Ett lands statsskuld får inte överstiga 60 procent av BNP. De länder som har en större statsskuld måste varje år minska den med minst fem procent, vilket betyder nya nedskärningar, skatte- och avgiftshöjningar samt privatiseringar. Detta är ett recept för ännu hårdare åtstramningspolitik som kommer att leda till fortsatt stagnation och nya ekonomiska kriser i hela Europa.
Irlands skulder i förhållande till BNP kommer troligen att ligga på runt 120 procent år 2015. Att minska skuldkvoten med 1/ 20 per år kommer därför att innebära drastiska nedskärningar.
I finanspakten står att budgetbalans och minskad statsskuld är bestämmelser av bindande och permanent karaktär. Det betyder i klartext att det blir olagligt att föra en expansiv ekonomisk politik. Detta är djupt odemokratiskt och ett sätt att binda upp framtida regeringar, även om väljarna röstat för en annan politik.
Åtstramningspolitiken förstör liv och ekonomier i Europa – den grekiska ekonomin är i fritt fall, Portugals ekonomi bara krymper och Irland är på väg att bli först i EU med att ha sex på varandra följande år av vikande inhemsk efterfrågan.
De stora politiska partierna, media och det så kallade näringslivet kommer att göra allt för att få ett ja i folkomröstningen. De är livrädda att Irland åter ska rösta nej som 2001 (Nicefördraget) och 2008 (Lissabonfördraget).
Efter år av åtstramningar kommer det inte vara lätt att sälja ett fördrag som innebär ytterligare åtstramning. Det visar inte minst dagens kamp mot nedskärningar, skattehöjningar och arbetslöshet.
Socialist Party kommer att göra allt för att få till stånd en nej-seger. Finanspakten är odemokratisk och institutionaliserar åtstramningspolitiken.
Folkomröstningen ger oss en chans att rösta nej till stålbadens Europa och slå ett slag mot den trojka som ruinerar miljoner människors liv.
Paul Murphy
Socialist Partys (CWI) ledamot i Europaparlamentet