Island: Kasinoekonomins offer

2008-10-15 13:56:01




Trots sitt geografiska läge är Island ekonomiskt ingen ö. Dess politiker och bankirer gjorde allt för att tjäna på kapitalismens globalisering och ledde landet till bankrutt.

I förra veckan upphörde utländska banker att handla med landets valuta. Pensionärer, både på Island och i an­dra länder, har förlorat miljarder. Och landets regering har hamnat i konflikt med den brittiska regeringen.
Krisen började med privatisering av landets statliga banker, år 1998-2003, som snabbt anpassade sig till det globala kasinot. Både privatiseringarna och bankernas agerande byggde på propaganda om att ”fria marknader” skulle skapa välstånd. Islands banker köpte upp bolag och startade verksamhet utomlands, särskilt i Norden och Storbritannien. Köpen av bolag med över 100 000 anställda i England och banker i Norden finansierades av lån och en bubb­la som verkade ge ständigt ökade in- komster.
Vid årsskiftet 2007-2008 uppgav bankerna att deras tillgångar var tio gånger större än landets BNP, som är cirka 120 miljarder svenska kronor.
Men under de senaste två veckor­na har bankerna förstatligats igen, denna gång med skulder på 458 miljarder kronor – tre gånger Islands BNP. Först tog staten över Glitnir, därefter Landsbanki och till sist Kaupthing, den största. Så sent som dagen innan Kaupthing togs över försäkrade dess chefsekonom Asgeir Jonsson för Svenska Dagbladet att banken skulle förbli privat. Men då hade den svenska riksbanken redan de facto tagit över dess svenska del, med ett lån på 5 miljarder svenska kronor.

Förstatligandena har gjort aktierna i bankerna värdelösa. Tio procent av Islands befolkning – 30 000 av 300 000 – ägde bankaktier. De fle­sta pensionsfonderna var också djupt inblandade.
Men även brittiska ”sparare” hade lockats av den rekordhöga räntan. Över 100 engelska kommuner hade konton på 13 miljarder svenska kronor i isländska banker. När Islands regering förklarade att man inte skydda- de utlandsägda konton svarade Stor­britanniens premiärminister Gordon Brown med att använda en antiterroristlag för att frysa Landsbankis tillgångar i landet.
När Islands premiärminister Geir Haarde höll sitt TV-tal (den 6 oktober) och varnade för ”nationell konkurs” avslutade han med ”Gud välsig- ne Island”. Dagen efter var budskapet ”Gud välsigne Island” på många plakat på den första demonstrationen mot regeringens agerande, med ett tusental deltagare. Protesterna har därefter avlöst varandra, med antikapitalistiska appeller i centrala Reykjavik.
Folks ilska riktas både mot bankirerna och mot regeringen, som hela tiden agerade hand i hand. Många har jämfört med oligarkerna som blev ri­ka av privatiseringarna i Ryssland.
En vanlig kommentar är nu att ”20-30 personer” har orsakat krisen. Det är i sig själv en dom över kapitalismens odemokratiska natur, men det säger också mycket om de fackli­ga ledare och andra som inte kämpa­de emot. För dem verkade kapitalis- men vara svaret på allting.
Men det är länge sedan nu. Torsdagen den 9 oktober stängdes börsen fram till måndagen den 13:e. Handel med banker hade stoppats redan den 6:e. Förra veckan misslyckades också regeringens försök att stabilisera den isländska kronan på 131 kronor per euro. För ett år sedan räckte 85 isländska kronor till en euro, men i början av förra veckan krävdes 160. När kronan kraschade till 340 per euro i torsdags (den 9 oktober) stoppades handeln helt. ”Ingen bank vill handla med isländska kronor”, förklarade en valutaexpert på den franska banken BNP Paribas.
Det är en katastrof för folk på Island, 30 000 islänningar har sina bil- och huslån i utländska valutor. Där finns också flera tusen polacker som arbetat i fiskeindustrin och servicejobb, vars besparingar blev värdelösa.
Inflationen och räntorna är de högsta i Europa. Totalt gör det att köp av bilar och kapitalaffärer i stort sett har upphört. En del har till och med tömt sina bankkonton och börjat lagra livsmedel.

Kapitalister och ekonomer diskuterar olika ”lösningar” – ett stort lån från Island, ett avtal med internationella valutafonden, IMF, eller att ansluta sig till euron. Till och med poli- tiker vars profil är självständighet, till exempel premiärminister Haarde, öv­erväger att Island ska gå med i EU. Men frågan är om euroländerna skul­le gå med på att ta med Island som medlem då landet har mycket begrän­sade reserver. Vad som än blir utgången, kommer nya paket att följas av hårda attacker på arbetarklassen, särskilt den offentliga sektorn. IMF, EU eller Ryssland kommer att ställa krav på extrema nedskärningar.

Rapporteringen i svenska massmedia är under all kritik. DN:s reporter frågar till exempel: ”Hur kunde en modern stat som Island hamna i en situation där statskonkurs faktiskt är möjlig?”. Som om inte bankerna i de flesta andra länder är i samma situation. Inga svenska kapitalister eller politiker protesterade när Islands banker gjorde att börskurserna steg i Stockholm. Det är samma sak med England, Gordon Brown är lika hycklande som de svenska kommentatorerna.
Kasinoekonomin har haft förö­dande effekter för Island. Vad som nu behövs är en massrörelse mot lokala och globala kapitalister och politiker, som knyter band till kamp i andra länder, för en internationell lösning på krisen. Alla räkenskaper måste redovisas offentligt, hela Islands ekonomi måste planeras och kontrolleras av kommittéer med arbetare och vanligt folk som ett steg mot en verklig lösning, demokratisk socialism.
Per-Åke Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!