
Högerregeringens attacker på a-kassan har fått en halv miljon att lämna a-kassan, och fler än någonsin står nu utan skydd inför lågkonjunkturen.
Varslen i år har hittills ökat med 60 procent och antalet utannonserade jobb sjunker. I juli i år utlystes 31 procent färre jobb jämfört med samma månad förra året. I juni ökade antalet varslade personer kraftigt, för IF Metalls branscher är antalet personer som drabbats av varsel i juni månad det högsta under 2000- talet (Dagens Arbete 1 augusti).
Bilindustrins kris, som visas av Volvo PV:s varsel för drygt en månad sen, står för en stor del av omfattningen. Krisen slår även mot bilindustrins underleverantörer, till exempel Lear Corporation planerar ned- dragningar.
Även byggbranschen är på nedgång och det slår mot trä- och skogsindustrin. I juni varslades 213 per- soner om uppsägning inom trävarutillverkningen (SCB:s definition), jämfört med 18 personer i juni förra året (DA 1 augusti).
– Den sämre konjunkturen syns redan i den konkurrensutsatta industrin. Sedan följer en inhemsk avmattning i tjänstesektorn och finanssek- torn, sa Niklas Andersson, utredare på Arbetsförmedlingen till DN den 3 augusti.
Regeringen har höjt avgifterna till a-kassan och samtidigt sänkt ersättningen, vilket har fått nästan en halv miljon människor att fly a-kassan, bara i juni i år så tappade den 13 000 medlemmar. Kraven för att få a-kassa har också skärpts, och beräkningsgrunderna ändrats.
De som inte har rätt till a-kassa omfattas av en allmän försäkring och man får då en grundersättning på 320 kr om dagen om man har arbetat heltid i minst ett år, annars blir ersättningen lägre. Maximalt så kan man få 7040 kr i grundersättning varje månad – det före skatt (DN 3 augusti)! Hur ska till exempel en ensamstående förälder överleva på 7040 kr i månaden före skatt?
Regeringens försämringar kommer nu att märkas extra tydligt, och facken måste ta kamp för att försvara jobben. Storföretag som till exempel Volvo borde förstatligas; för storföretagen idag räknas bara kortsiktiga vinster, medan långsiktig planering under arbetarnas demokratiska kontroll är det som behövs.
Johanna Evans