KAMPEN MOT TRUMPS RASISM

Fördjupning: Medborgarrättskampen i USA

Tre artiklar på temat i Offensiv #1676

1. MEDBORGARRÄTTSRÖRELSEN I USA av Katja Raetz
2. BLACK POWER OCH PANTRARNA av Stephen Rigney
3. KAMPEN MOT TRUMPS RASISM av Louise Strömbäck

Del 3: KAMPEN MOT TRUMPS RASISM

av Louise Strömbäck

USA:s historia är flera hundra år av rasistisk splittring och förtryck som fortgår än idag. Olika grupper har olika status i samhället, i vad som kan beskrivas som nästintill ett kastsystem. Tillgången till och kvalitén på bostäder, arbete, utbildning och vård är till stor del beroende av vilken etnisk grupp man tillhör.

I år har den rasistiska politiken i USA hårdnat, med massutvisningar och uppsplittringar av familjer som följd. Men det har lett till de största protestdagarna i USA:s historia, vilket visar på en djupt rotad solidaritet bland befolkningen.

Sedan Donald Trump kom till makten för andra gången har hans politik varit betydligt mer offensiv än under hans första mandatperiod. Bara under Trumps första dag tillbaka vid makten, den 20 januari 2025, skrev han under 26 olika presidentdekret som alla är mer eller mindre extrema.

Ett av dessa presidentdekret heter 14159 — ”Att skydda det amerikanska folket mot invasion”. Det är detta som tillåtit enorma budgettillskott till migrationspolisen ICE, som bara under Trumps första åtta månader vid makten har utvisat närmare 400 000 människor. Trumpadministrationen påstod i september att ytterligare 1,6 miljoner illegala invandrare lämnat landet genom vad de kallar ”självdeportation” — att frivilligt lämna landet för att undvika tvångsutvisning — och att 2 miljoner illegala invandrare därmed lämnat landet under 2025.

Men rasismen började inte med Trump. Även om fokuset för Trumps rasism, och därmed den allmänna rasismen i samhället, har skiftat mot latinamerikaner, så genomsyrar den mycket gamla rasismen mot svarta fortfarande hela samhället. Den rasismen är så djupt rotad och integrerad i samhället att den påverkar människors hela liv.

Människor i USA är direkt och indirekt indelade i olika sociala kategorier, beroende på etnisk tillhörighet och socioekonomisk status. Etnisk tillhörighet och socioekonomisk status hör också ihop i mycket stor utsträckning. I praktiken handlar det om ett inofficiellt kastsystem.

Ett exempel på detta är lönegapet mellan arbetare av afrikansk härkomst jämfört med arbetare av europeisk härkomst. Lönegapet har alltid existerat, men de senaste åren har det dessutom ökat. År 2023 låg inkomstskillnaden mellan svarta och vita hushåll på 33,3 procent, vilket var en ökning från året innan. Inom vissa branscher tjänar svarta arbetare så lite som 40 procent av de vita arbetarnas löner. Dessutom är arbetslösheten högre bland svarta. Av hela landets tillgångar äger vita 84,2 procent, medan svarta äger 3,4 procent.

Även inom vården sker en diskriminering baserad på etnisk tillhörighet. Under pandemin var det svårare för svarta att få tillgång till vaccin, vilket var en bidragande orsak till att svarta drabbades hårdare än vita av sjukdomsfall och dödsfall relaterade till Covid-19. Svarta kvinnor är särskilt diskriminerade inom vården, och upplever att de inte tas på allvar. Svarta kvinnor möter ökad dödlighet, minskad reproduktiv hälsa och ökad medicinsk skuld jämfört med vita kvinnor. De löper också en högre risk än någon annan grupp i USA att dö av en mängd olika sjukdomar.

För svarta är det också en betydligt större risk att skjutas till döds av polis även när man är obeväpnad och det inte finns någon anledning att misstänkas för något brott. Den största proteströrelserna i USA:s historia kom till efter polismordet på George Floyd år 2020; en svart man som misstänktes för att ha använt en falsk 20-dollarsedel. När han greps satte sig en polis med knät tryckt mot hans rygg och hals under nio minuter, vilket kvävde honom till döds. Hans sista ord var ”Jag kan inte andas”, vilket blev en slogan under den efterföljande proteströrelsen mot polisvåld, särskilt mot svarta som är betydligt mer utsatta.

Rörelsen som väcktes efter mordet på George Floyd blev den största proteströrelsen i landets historia. Miljontals arbetare och unga gick ut på gatorna med krav på ett stopp på polisens rasistiska våld och den systematiska rasismen i samhället. Gymnasieelever strejkade, och bussförare vägrade transportera gripna demonstranter till häktet. Protester genomfördes dessutom i över 60 olika länder världen över.

Rörelsen krävde ansvarsskyldighet för polisens brutala våld, men den tog kraven ännu längre då den insåg att George Floyd inte var en enskild händelse utan en i ledet av rasistiskt våld som en del av ett större rasistiskt system. Rörelsen ställde därför krav på en avfinansiering av polisen och en omfördelning av de pengarna till program för att motverka de skador som skett till följd av den rasistiska politiken.

George Floyd-rörelsen, som blev en fortsättning på Black Lives Matter som startade 2013, kunde ha fått igenom stora förändringar, men bristen på ett medvetet politiskt ledarskap ledde till att den stannade av, utan några större segrar. De fyra poliserna som deltog vid gripandet av George Floyd, inklusive hans mördare, blev alla dömda. Mördaren Derek Chauvin dömdes till sammanlagt 43,5 års fängelse, för dråp och för att ha fråntagit George Floyd hans medborgerliga rättigheter.

Demokratiska partiet använde rörelsen för att värva röster inför valet, och enligt forskare hade rörelsen en inverkan på det kommande valresultatet. Då var det Joe Biden som vann valet, vilket i praktiken inte var någon stor förbättring. Biden utvisade till exempel betydligt fler än vad Trump gjorde under mandatperioden innan.

Men rörelsen ledde till en ny debatt om den institutionella rasismen i samhället. Den ledde också till att officiella symboler, som statyer och liknande med historisk rasistisk innebörd, togs bort.

År 2025 har visat att den antirasistiska kampen fortfarande är mycket stark och att det finns både kampvilja och stark solidaritet bland USA:s befolkning. När Trumpadministrationen genom ICE genomförde koordinerade, militariserade razzior mot latinamerikaner i Los Angeles i början av juni, svarade landets befolkning med den dittills största protestdagen i USA:s historia. Fler än fem miljoner deltog i protesterna, på 2 100 olika orter. Samma dag genomförde Donald Trump en arméparad, vilket sammanföll med hans egen födelsedag. Protesten kallade sig därför ”No Kings” (inga kungar).

Den 18 oktober slogs rekordet återigen för största protestdag i USA:s historia. Över sju miljoner människor gick ut på gatorna i en ny ”No Kings”-protest på fler än 2 700 platser.

Socialist Alternative, ISA i USA, har deltagit aktivt i dessa protester, och säger att det krävs en generalstrejk för att ta rörelsen vidare. Arbetarklassen har makten att stänga ner hela företag och omedelbart stoppa kapitalisternas vinstflöde. Rörelsen behöver även ställa konkreta social krav, som till exempel på att beskatta de rika för att finansiera vården. Sådana konkreta krav kan inspirera fler att delta i och bygga rörelsen.

Det är bara när vi enas i gemensam kamp som vi kan segra och vinna våra rättigheter.