Extremt väder, som nu senast översvämningarna i Indien och de orkaner som sveper in mot Mexikanska golfen och Kina, innebär en ständig påminnelse om det växande hotet från den globala uppvärmningen.För den moderata statsministern Reinfeldt och hans högerallians har klimatfrågan kommit som en överraskning. När Reinfeldt talade i Almedalen före valet förra sommaren förklarade han att miljön inte var en prioriterad fråga för alliansen. Nu vet Reinfeldt att han i alla fall inte helt kan strunta i frågan.
Än finns dock mest bara uppmaningar till andra länder att göra mer, samtidigt som skattesänkningar för de rika, privatiseringar av allmännyttan och satsningar på motorvägar istället för kollektivtrafik pekar åt käpprätt fel håll.
Enligt FN:s klimatexperter måste världen minska utsläppen av koldioxid med minst 60 procent till 2050, och de rika länderna troligen med 80 procent, för att jordens medeltemperatur inte ska öka med mer än två grader. Om inget görs har Sternrapporten varnat för konsekvenser som kan jämföras med 1930-talskrisen eller ett världskrig.
Kyotoavtalet har, liksom dess marknadsliberala handel med utsläppsrätter, blivit ett präktigt fiasko. Den absurda tilldelningen av gratis utsläppsrätter till miljöförstörande industri har varit så frikostig att priset på utläppsrätter fallit till noll. Sverige, som har gott om vatten- och kärnkraftverk och ett litet jordbruk, hör till de få länder som troligen klarar sitt eget lågt satta Kyotomål.
Att Sverige ser ut att reducera utsläppen av växthusgaser 2008-2012 med fyra procent sedan 1990 – trots att BNP ökat med 25 procent – har fått regeringen Reinfeldt att lansera det självgoda mottot ”Gör som vi” till ett huvudtema. Den tidigare s-, v- och mp-regeringens gröna skatteväxling med höjda koldioxidskatter på bensin och olja, som högern länge gnölat om, har nu regeringen tyst anammat som högsta visdom.
Men detta räcker vare sig till en 25-procentig minskning av utsläppen till 2020 eller till en 80-procentig till 2050. Och regeringen ignorerar att ”Sverige” fortfarande släpper ut mer än dubbelt så mycket som Kina eller Latinamerika per person, och mer än sex gånger så mycket som Afrika.
Ännu mer ignorerar regeringen att det utöver industrin och dess transporter är de rika och högavlönade i moderaternas Sverige som med sina stora villor, bilar, båtar och flygresor står för det mesta av utsläppen.
För att klara klimatmålet behöver hela samhället byggas om från grunden, vilket inte uppnås med miljöskatter eller utsläppshandel. I stället krävs ett socialistiskt övergångsprogram för hållbar utveckling, till exempel för:
• Transportsektorn I stället för dagens överflyttning av tunga transporter till vägarna och minskade järnvägsinvesteringar, måste järnvägskapaciteten minst fördubblas. I stället för höjda avgifter i kollektivtrafiken måste biljettpriserna drastiskt sänkas och avskaffas. Med nya höghastighetståg kan flygets miljöutsläpp minskas drastiskt.
• Boendet Som miljöpartiet föreslår utan att begripa att ombildningen till bostadsrätter då omedelbart måste stoppas, kan en storsatsning på miljonprogrammet halvera energianvändningen i berörda bostäder med solfångare och värmeväxlare på ventilationen. Nya hushållsmaskiner kan spara 25 procent. Samtidigt leder regeringens borttagna skatter på förmögenheter och fastigheter käpprätt fel med ett gynnande av de rikas stora villor.
• Sol, vind och vatten Med ett byggande av lika många vindkraftverk som i Tyskland skulle dessa inom några få år ge lika mycket elkraft som hälften av Sveriges kärnkraftverk i dag. Solenergin kan tas till vara med energismarta hus och tak.
• Industrin Höga elpriser har satt fart på utvecklingen av ny, energibesparande teknik i olika industriföretag. Med en demokratisk och socialistisk planering kan också klimatmålen uppnås.
